Elfenbenskusten

Landriskanalys för Elfenbenskusten

Senaste landriskanalysen för Elfenbenskusten gjordes i oktober 2025.

Bakgrund

Elfenbenskustens ekonomi befinner sig i snabb förändring sedan inbördeskrigets slut våren 2011. Under det senaste decenniet har BNP per capita växt med i genomsnitt drygt tre procent per år i reala termer, vilket är anmärkningsvärt högt i ett regionalt perspektiv. Det har bidragit till stabilitet i statsfinanserna. Därutöver är Elfenbenskusten medlem i västafrikanska CFA-franczonen (WAEMU), i vilken valutan är knuten till euron och garanterad av Frankrike. 

Valutazonen främjar makroekonomisk stabilitet i form av låg inflation, relativt små valutakursrörelser och minskad transfereringsrisk inom zonen såväl som mot hårdvalutor. WAEMU ger även staten möjlighet att låna i CFA på den regionala kapitalmarknaden, vilket innebär lägre refinansieringsrisk jämfört med om endast den inhemska marknaden hade varit tillgänglig.

Tillväxten är till stor del naturresursdriven i form av jordbruk, guld och olja även om en begynnande livsmedels- och textilindustri också bidrar. Därmed är ekonomin känslig för fluktuationer i världsmarknadspriserna på framför allt guld, kakao, kaffe och olja. Elfenbenskusten är världens största producent av kakao, vars marknad har varit svår under de senaste åren. I stället har guld blivit en av de viktigaste exportprodukterna tack vare höga priser och ökad produktion.  

Inrikespolitisk konflikt utgör det största hotet mot den positiva landriskutvecklingen. Elfenbenskustens nutida historia har kantats av politiska konflikter med dödlig utgång och landet förblir splittrat. Inbördeskrigen 2000–2007 och 2010–2011 slog hårt mot ekonomin och ledde till flera statliga betalningsinställelser, senast 2011. Omfattande militäruppror inträffade både 2014 och 2017. De underliggande politiska konfliktströmmarna finns kvar i landet samtidigt som alltjämt låg BNP/capita och utbredd fattigdom som helhet bidrar till riskerna för social oro.

Alassane Ouattara (född 1942) styr Elfenbenskusten sedan 2010 och kandiderar för en fjärde mandatperiod, vilket är kontroversiellt eftersom konstitutionen endast tillåter två mandatperioder. Val hålls den 25 oktober 2025.

Klimatförändringar har bäring på landrisken på grund av den stora jordbrukssektorn, den höga graden av urbanisering i kustnära områden och den låga inkomstnivån. I University of Notre Dames ND-gain index rankas landet bland de mest utsatta länderna i världen vad gäller klimatförändringar (134/187 2023). Elfenbenskusten är särskilt utsatt för stormar. Enligt IMF utgör en chock i form av en naturkatastrof det största externa hotet mot hållbarheten i statsfinanserna. Därutöver är olje- och gasindustrin viktig för att upprätthålla en hög tillväxttakt, vilket innebär viss omställningsrisk. 

Ouattara på väg mot en fjärde mandatperiod

Det senaste årets turbulens i den globala handelspolitiken kommer inte att stjälpa den ivorianska ekonomin. Även om USA fortsätter att lägga 15-procentiga tullar på landets export kommer effekten på ekonomin att vara begränsad då endast cirka fyra procent av varuexporten går till USA. Exportintäkterna från kakao riskerar att minska, vilket är ytterligare ett slag mot sektorn, men kompenseras på makronivå av den ökande guldexporten.

Under de kommande åren väntas ekonomin fortsätta att växa med i genomsnitt drygt sex procent per år. Prisprognoserna för landets exportprodukter är gynnsamma, vilket i kombination med ökat sparande ger goda tillväxtmöjligheter även på sikt. Under de kommande åren väntas Elfenbenskusten öka sparandet till motsvarande drygt 25 procent av BNP. Det är en hög nivå i jämförelse med andra afrikanska ekonomier som ofta har ett mycket lågt sparande. Sund makropolitik i linje med stabilitetsmålen för WAEMU innebär att inflationen väntas sjunka mot två procent 2026–2027.

På den externa sidan fortsätter bytesbalansunderskottet att sjunka tack vare avsevärt förbättrad handelsbalans. De utländska direktinvesteringarna har stigit till motsvarande 3–4 procent av BNP tack vare den växande olje- och gasindustrin. Den gemensamma valutareserven inom valutaunionen WAEMU pressades under pandemin, men har nu återhämtats till motsvarande nära fem månaders importtäckning. Trenden är därmed fortsatt positiv vad gäller Elfenbenskustens externa betalningsförmåga.

Statsfinanserna har gynnats av medlemskapet i WAEMU under de senaste årens kriser. Elfenbenskusten är ett av få länder som under 2025 sannolikt kommer att uppnå unionens stabilitetsmål på max tre procent budgetunderskott. Hög tillväxt i kombination med sjunkande budgetunderskott gör att den offentliga skuldsättningen väntas sjunka mot 56 procent 2026, d.v.s. ungefär i linje med genomsnittet för landriskklass 5. 

Regeringen fortsätter att genomföra IMF-programmet enligt plan. Under våren 2025 slutfördes den tredje översynen där samtliga mål och reformer bedömdes vara nådda och genomföra. Enligt IMF:s bedömning är risken för betalningsproblem måttlig, men med begränsad förmåga att absorbera externa chocker. I likhet med de flesta afrikanska ekonomierna är låga budgetintäkter en central svaghet i statsfinanserna. Hög grad av informalitet i ekonomin och svag skatteadministration gör att skatteintäkterna endast motsvarar drygt 15 procent av BNP (jfr. med normen inom WAEMU på 20 procent).

Den offentliga skuldsättningen motsvarar därmed nära 350 procent av BNP och av budgetintäkterna går drygt 16 procent till räntebetalningar, vilket är högt. Ett huvudmålen i IMF-programmet är att genomföra en intäktsdriven budgetkonsolidering och skatteintäkterna har ökat, om än långsamt.  Elfenbenskustens förmåga att undvika statsomvälvande politiska oroligheter är alltjämt den viktigaste faktorn i landets framtida ekonomiska utveckling.

Utmanövreringen av Laurent Gbagbo, som är utesluten från presidentkandituren på grund av en dom från 2018, och Tidjane Thiam, som är utesluten på grund av dubbla medborgarskap, ledde till omfattande men fredliga protester i augusti 2025. Spänningarna mellan norr och syd samt mellan urbana och rurala områden har inte försvunnit sedan åren av inbördeskrig.

Huvudkritiken från oppositionen är att tillväxten i BNP per capita inte kommer alla till del och att landet rör sig i icke-demokratisk riktning. Med många av huvudantagonisterna från tiden före inbördeskrigen ute ur politiken, antingen på grund av ålder eller genom politisk manövrering, är den inrikespolitiska situationen samtidigt mindre explosiv än för 15 år sedan.

Ouattaras tre mandatperioder har präglats av ekonomisk utveckling och politisk stabilitet, vilket innebär att han fortfarande åtnjuter en viss grad av popularitet. Protester lär följa vid en eventuell valvinst för Ouattara, men rädslan för att landet skall återvända till ekonomiskt kaos och inbördeskrig har en dämpande effekt på inrikespolitiken.

Vidare fortsätter Elfenbenskustens institutioner att stärkas och den låga inflationen gör att ivorianerna i större utsträckning har behållit sin köpkraft jämfört med många andra länder på kontinenten. Även om islamistiska attacker har förekommit i norra delen av landet har regeringen genom militär närvaro och sociala satsningar hittills lyckats hindra Al-Qaida-associerade JNIM från att etablera sig.

Under 2025 har franska trupper lämnat Elfenbenskusten. Därutöver har USA dragit in en stor del av biståndet till landet och JNIM har flyttat fram positionerna i södra delarna av Mali och Burkina Faso. Det kan leda till en försämrad säkerhetssituation även i Elfenbenskusten, men än så länge syns få sådana tecken. Huvudscenariot är att statsomvälvande oroligheter kommer att kunna undvikas. 

Affärsmiljön

Stark tillväxt, låg inflation och stabil valuta skapar grundförutsättningar för ett gynnsamt affärsklimat i Elfenbenskusten. Hög tillväxt är central för landets stabilitet, vilket gör att regeringens politik är företagsvänlig i ett regionalt perspektiv. Ekonomin tillhör de tio största i Afrika och det senaste decenniets makroekonomiska/politiska stabilitet gör att landet är på väg att bli en regional finansiell hubb.

Under det senaste decenniet har Elfenbenskustens ranking i Världsbankens Worldwide Governance Indicators avsevärt stärkts, vilket bidrar positivt. Från att ha tillhört den svagaste tiondelen i början av 2010-talet är landets rankning strax under medelvärdet för världens länder idag. Särskilt effektiviteten i styrelseskicket (government effectiveness) och rättstatsprincipen har stärkts. Betydande svagheter finns emellertid inom samtliga områden, inklusive korruption. Den höga korruptionsnivån i ett globalt perspektiv påverkar det juridiska systemet som i allmänhet är svagt. Att driva rättsfall och konkursförfaranden kan därmed vara tidskrävande och utgången är oförutsägbar. 

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter (MR). EKN:s fokus är på eventuell påverkan, från verksamheten, i de länder där de exporterade varorna skall användas. I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av särskilt stor vikt.

I Maplecrofts MR-index för dessa dimensioner uppvisar Elfenbenskusten en väsentligt högre riskprofil vad gäller samtliga dessa indikatorer, jämfört med gruppen av OECD:s höginkomstländer. Jämfört med länder på samma inkomstnivå ligger Elfenbenskusten på samma nivå som övriga länder i fråga om dessa indikatorer.

EKN:s policy

EKN klassar Elfenbenskusten i landriskklass 5 och tillämpar normal riskprövning för statsrisker, banker och företag. Därmed finns inga på förhand definierade krav i landpolicyn vad gäller garantigivning till dessa köparkategorier. Liksom i de flesta andra afrikanska länderna är EKN stängt för direktrisker på övriga offentliga köpare, exempelvis kommuner, städer och myndigheter. I affärer med den typen av köpare krävs remburs, bankgaranti eller statsgaranti. 

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s engagemang utgörs i huvudsak av statsrisker i form av ett bussprojekt (ca. en miljard kr) och ett vattenreningsprojekt (ca två miljarder kr). Utöver vattenrening och transport har EKN engagemang inom gruvsektorn, pappersindustrin och telekomindustrin.

Betalningserfarenheten är generellt sett god. Dröjsmål och fordringar avser framför allt transportaffärer. Betalningsproblemen är relaterade till köparbolagen, snarare än landrisken. I en av affärerna drabbades den aktuella köparen hårt av stängda gränser under pandemin. Betalningserfarenheten inom övriga OECD fortsätter att vara god enligt den senaste inrapporteringen från exportkreditinstitut i andra OECD-länder.