Colombia

Landriskanalys för Colombia

Senaste landriskanalysen för Colombia gjordes i oktober 2025.

En dynamisk demokrati

Colombia är den fjärde största ekonomin i Latinamerika i termer av nominell BNP (419 mdr USD) och tredje största sett till befolkning (53 miljoner invånare). Landet är en etablerad demokrati med stabila institutioner, ett oberoende rättsväsende och en lång historia av fredliga maktskiften. Colombia har ett presidentstyre med fyraåriga mandatperioder och en konstitution som bygger på maktdelning och s.k. checks and balances mellan den verkställande (regeringen), den lagstiftande (kongressen) och den dömande (Högsta domstolen) makten.

Historiskt har den politiska makten pendlat mellan två partier; det konservativa (Partido Conservador Colombiano, PCC) och det liberala partiet (Partido Liberal Colombiano, PLC). När Gustavo Petro tillträdde 2022 fick landet för första gången en president till vänster på den politiska skalan. 

Den ekonomiska aktiviteten i Colombia har varit mer dynamisk jämfört med övriga regionen det senaste årtiondet, även om beroendet av råvaror för exportintäkter kvarstår som en långsiktigt strukturell utmaning. Colombias BNP har vuxit med i genomsnitt 2,7 procent per år mellan 2015–2024 medan genomsnittstillväxten för Latinamerika var 1,3 procent per år under samma period. Ekonomin inkluderar allt från jordbruk och råvaror, gruvverksamhet, tillverkningsindustri, tjänster till turism. 

Tjänstesektorn motsvarar omkring 60 procent av ekonomin och tillverkningsindustrin drygt 10 procent. Samtidigt är den colombianska ekonomin utsatt för prisförändringar på de internationella råvarumarknaderna såväl som klimat-relaterade omställningsrisker. Orsaken är att en stor del av ekonomins exportintjäning är relativt koncentrerad; närmare 50 procent, kommer från gas och olja. Därutöver exporteras bl.a.  jordbruksprodukter, såsom kaffe och bananer, som också är föremål för volatila världsmarknadspriser och fysiska klimatrisker. 

Det finns dock flera faktorer som utgör buffertar mot externa påfrestningar och upprätthåller ekonomins makroekonomiska stabilitet. Den flytande växelkurs-regimen fungerar som en stötdämpare mot eventuella råvaruprisfall, valutareserven är adekvat och motsvarar drygt sju månaders importtäckning och inflödet av utländska direktinvesteringar täcker underskotten i bytesbalansen.

Vidare har Colombia tradition av upplåning på internationella kapitalmarknader där tillgången till kapital varit relativt god, även om riskmarginalerna stigit de senaste åren. Landets centralbank opererar oberoende och det colombianska banksystemet är sunt om än begränsat i omfattning sett till ekonomins storlek, vilket bland annat förklaras av att den informella sektorn fortsatt utgör en stor del av ekonomin. 

Trots en långsiktigt fredlig utveckling och en successiv förstärkning av den institutionella kapaciteten kvarstår betydande säkerhetsutmaningar. Fredsavtalet mellan regeringen och den största gerillagruppen, Farc, som undertecknades 2016 markerade slutet på ett över femtio år långt inbördeskrig. Ändå har landet inte uppnått fullständig fred. I många av de områden där Farc tidigare hade kontroll har nya väpnade grupper tagit över narkotikahandeln och annan kriminell verksamhet.

Förhandlingar med den sista kvarvarande gerillan, ELN, har pågått under flera år men har varit helt avbrutna sedan 2024. Under de senaste åren har det väpnade våldet ökat, med sammandrabbningar mellan både rivaliserande gäng och mellan gängen och statens säkerhetsstyrkor. 

Finanspolitiska utmaningar

Allmänna val, inklusive presidentval, hålls i maj 2026. Enligt konstitutionen får en president endast sitta en mandatperiod, vilket innebär att Gustavo Petro inte kan ställa upp för omval. Det politiska landskapet är fragmenterat och än så länge är det svårt att uttyda vilka som kommer bli de ledande kandidaterna. Oavsett valutgång kommer nästa regering att behöva hantera ett antal centrala utmaningar såsom finanspolitiken, sjukvårdssystemet och säkerheten.

De finanspolitiska riskerna har ökat under de senaste åren, om än från en stark utgångspunkt. Colombia har länge haft ett gott rykte som ett av regionens mest ansvarsfulla länder i finanspolitiken och har aldrig ställt in betalningarna, vilket bidragit till stabila relationer med kreditorer och god tillgång till kapitalmarknader.

De senaste årens nedgraderingar av kreditbetyg signalerar dock en försvagning. Underskottet i statsfinanserna har vuxit och regeringen aktiverade 2025 en upphävningsklausul i den fiskala regeln fram till 2027, vilket innebär att större underskott än regeln anger tillåts fram till dess. Samtidigt har kongressen antagit en decentraliseringsreform som över tid ökar statens transfereringar till kommunerna och riskerar att sätta betydande press på budgeten om inte också ansvarsfördelningen förändras.

Colombia har förlorat sin ställning som investment grade hos två av de tre stora kreditvärderingsinstituten, och under 2025 upphörde landets tillgång till IMF:s stående kreditfacilitet. Detta har dämpat investerarnas förtroende för landet, även om marknaden delvis räknar med en återgång till stramare finanspolitik efter valet. Riskerna vägs upp av att skulden fortfarande är måttlig – omkring 60 procent av BNP – och av landets långa tradition av skattereformer. Huvudscenariot är att skuldkvoten stiger till cirka 65 procent av BNP fram till 2027 och därefter stabiliseras. Avgörande för utsikterna blir i vilken mån nästa regering lyckas återupprätta förtroendet genom tydliga signaler om konsolidering och en trovärdig plan för hållbara offentliga finanser.

Utöver de finanspolitiska utmaningarna finns strukturella problem i sjukvården och en fortsatt bräcklig säkerhetssituation. Sjukvårdssystemet är finansiellt ansträngt, med skuldsatta försäkringsbolag och växande betalningsförseningar till vårdgivare. Regeringen har aviserat en reform som bl.a. skulle öka det offentligas roll, men motståndet hos oppositionen är stort varför genomförandet är osäkert. Säkerhetsläget har också försämrats under de senaste åren, främst i områden där staten har svag närvaro. Förhandlingarna med gerillan ELN har avbrutits och vissa kriminella nätverk har stärkt sin position i de maktvakuum som FARC lämnat efter sig, men situationen varierar mellan regionerna.

Trots dessa utmaningar har Colombia uppvisat en ekonomisk motståndskraft. Nyckeltal för tillväxt, inflation, sparande och investeringar pekar på en gradvis förbättring, vilket visar ekonomins förmåga att återhämta sig efter chocker – så som den gjorde både efter råvaruprisfallet 2014–2015 och den globala pandemin. Den privata sektorns stabilitet, den flexibla växelkursen och en välkapitaliserad banksektor ger landet goda förutsättningar att bevara makroekonomisk 
stabilitet. 

Affärsmiljön

Tillgången på finansiell information för privata köpare är i allmänhet god. Import på öppen kredit är vanligt förekommande och EKN:s erfarenheter är goda. När det gäller den övergripande regleringsmiljön, kan å ena sidan konstateras att colombiansk statsförvaltning kännetecknas av en hög grad av tillförlitlighet. Det gäller till exempel finansdepartement, centralbank och till dessa knutna myndigheter.

Å andra sidan präglas lokal colombiansk förvaltning inom kommunala myndigheter och bolag av desto högre risk för politisk inblandning och korruption. Det kan också vara komplicerat att realisera säkerheter. Exempelvis finns krav på att realisera en pant genom försäljning på auktion, vilket kan göra sådana åtgärder både tidskrävande och kostsamma.

När det gäller Världsbankens Governance Indicators, en uppsättning indikatorer som visar på bland annat korruptionsnivå, regleringsmiljö, politisk stabilitet och rättssäkerhet, har Colombias samlade prestation varit på en relativt stabil nivå de senaste tio åren. 

Den colombianska banksektorn domineras främst av inhemska banker, vilka står för omkring två tredjedelar av de samlade tillgångarna. Vidare är sektorn i huvudsak privatägd, vilket sammanhänger med avyttringen av statliga banker i samband med en stor bankkris i slutet av 1990-talet. Ramverket för bankregleringen är relativt välutvecklat även om det finns utrymme för förbättringar, till exempel vad gäller kapitaltäckningsregler och definitionen av bankernas primärkapital. 

Staten bedöms också som tillförlitlig när det gäller viljan och kapaciteten att stödja banker som hamnat i problem. Detta manifesterades senast under pandemin då centralbanken bland annat upprätthöll likviditetsnivåer i det finansiella systemet och stödde fortsatt kreditgivning till SME-sektorn.

Efter en topp 2023 har andelen problemlån i banksystemet sjunkit och var omkring 4,4 procent i maj 2025, främst drivet av en förbättring i hushållslåneportföljerna. Överlag är den finansiella sektorn fortsatt sund och likvid, med adekvata kapitaliseringsnivåer. 

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter. EKN:s fokus ligger på den påverkan som den verksamhet där de exporterade varorna ska användas kan ha. I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av stor vikt.

I Colombia är risken för kränkningar av mänskliga rättigheter relevanta för företagsverksamhet högre än för OECD:s höginkomstländer men överlag i linje med risknivåerna för övre medelinkomstländer. Risknivån för att människor inte får tillgång till gottgörelse i projekt är något lägre relativt andra riskindikatorer medan risken för kränkningar av landrättigheter samt ursprungsfolks rättigheter är något högre.

EKN:s policy

EKN klassificerar Colombia i landrisklass 4 (av 0 till 7) sedan 2006. Normal riskprövning gäller för affärer med finansministeriet, andra offentliga köpare, banker och företag. Det innebär att det inte finns några på förhand givna begränsningar i garantigivningen och att affärerna bedöms på egna meriter utan särskilda krav eller villkor.

EKN:s åtagande och erfarenhet

Colombia tillhör de större marknaderna för EKN i Latinamerika. Garantierna är huvudsakligen koncentrerade till stadsbussprojekt i några av landets större städer och transportsektorn i stort. Utöver detta finns även en exponering mot ett större kraftprojekt. Resterande engagemang härrör från gruvsektorn, hälsosektorn och pappers- och massaindustrin.

EKN har under de senaste fem åren i genomsnitt ställt ut garantier i drygt 30 affärer per år. Över lag är betalningserfarenheten god men dröjsmål i affärer kopplade till kommunala köpare har historiskt förekommit.