Thailand

Landriskanalys för Thailand

Senaste landriskanalysen för Thailand gjordes i februari 2026.

Två sidor av Sydostasiens näst största ekonomi

Den ekonomiska bilden av Thailand är tudelad. Med en BNP på cirka 545 miljarder USD är landet Sydostasiens näst största ekonomi och har kommit längre i den ekonomiska utvecklingen än många andra länder i regionen. 

Thailand omvandlades redan på 1980-talet från en utpräglad jordbruksnation till en exportorienterad ekonomi med modern tillverkningsindustri. Fattigdomen är låg och med en BNP per capita på knappt 7 000 USD rankas landet sedan 2011 som ett övre medelinkomstland av Världsbanken. 

Viktiga makroekonomiska indikatorer som inflation, offentlig skuld och arbetslöshet har legat på en stabil nivå under merparten av 2000-talet tack vare ett robust finans- och penningpolitiskt ramverk. Banksektorn är likvid och uppvisar generellt goda nyckeltal och det finns en välutvecklad kapitalmarknad. 

Tillverkningsindustrin bidrar till en betydande export av elektronik, fordon och maskinutrustning. Exportsektorn är välintegrerad i globala värdekedjor och varuexporten motsvarar drygt 50 procent av BNP. Större delen av exporten går till USA (17 procent) och Kina (12 procent). Turismen utgör ytterligare en central inkomstkälla och motsvarar 8–9 procent av BNP.

Samtidigt hämmar politiska spänningar och strukturella utmaningar landets utveckling. Ekonomin påverkas negativt av en åldrande befolkning, låg produktivitet, hög privat skuldsättning och stort beroende av export och turism. Tillväxten var under decenniet före pandemin (2010–2019) den lägsta i Sydostasien, i genomsnitt 3,6 procent per år.

Pandemin slog hårt mot ekonomin

Den stora export- och turismsektorn gör ekonomin känslig för globala konjunkturförändringar. Pandemins reserestriktioner ledde till ett tvärt fall i antalet inkommande turister och BNP minskade med 6,1 procent 2020. Svag extern efterfrågan, främst från Kina och USA, har därefter dämpat exporten. Stora bytesbalansöverskott vändes till underskott 2021–2022. 

Trots detta är den externa positionen fortsatt stark med en utlandsskuld på knappt 40 procent av BNP och en valutareserv motsvarande drygt sex månaders import. Mot bakgrund av landets stora handelsberoende är reservnivån viktig, eftersom den stärker motståndskraften mot externa chocker.

Återhämtningen går trögt

Återhämtningen från pandemin går trögt. Turismen har ännu inte återgått till tidigare nivåer och den inhemska konsumtionen tyngs av hushållens höga skuldsättning. Under 2025 ökade osäkerheten ytterligare. En långvarig gränskonflikt med grannlandet Kambodja trappades upp och ledde till militära sammandrabbningar i omtvistade gränsområden. Flera kortvariga vapenvilor har brutits och spänningarna mellan länderna kvarstår. 

Samtidigt förvärrades den politiska situationen ytterligare när premiärminister Paetongtarn Shinawatra avsattes i augusti 2025. Detta efter att ett samtal mellan henne och Kambodjas tidigare premiärminister Hun Sen läckt ut till medierna. Nyval ska hållas i februari 2026.

Därtill införde USA kraftigt höjda tullar på thailändska varor i april 2025. De höjdes först till 36 procent, men sänktes sedan till 19 procent. Trots att thailändska produkter nu möter högre handelshinder kan den pågående tullkonflikten ge landet en viss möjlighet att stärka sin position i amerikanska leverantörskedjor, eftersom kinesiska varor belagts med ännu högre tullar. Detta kan gynna thailändska exportörer när amerikanska företag söker alternativ till kinesiska leverantörer. 

Osäkerheten är dock betydande och mot bakgrund av Thailands stora beroende av export till USA är landet fortsatt sårbart för förändringar i amerikansk handelspolitik.

Landrisken präglas av politisk instabilitet

Politiken i Thailand är polariserad och kännetecknas av återkommande regeringsskiften. Det finns starka motsättningar mellan oppositionella grupper och en elit med nära band till militären samt mellan landsbygd (”rödskjortor”) och urban medelklass (”gulskjortor”). Sammandrabbningar mellan dessa grupper har förekommit återkommande de senaste 20 åren och spiller ofta över i oroligheter på gatorna i form av demonstrationer, strejker och bojkotter som periodvis har påverkat samhällsfunktioner och ekonomisk aktivitet. 

Motsättningarna har lett till två militärkupper under 2000-talet, 2006 och 2014. Efter militärkuppen 2014 återgick landet till civilt styre 2019, men den konstitutionella reform som tillkom under juntans tid vid makten har inneburit att militären fortsatt har ett stort inflytande över politiken.

Osäkerheten avskräcker investerare. Utländska direktinvesteringar har fallit från 6,9 procent av BNP 2013 till 2,8 procent 2023. Detta kan jämföras med Vietnam där inflödet av utländska direktinvesteringar har varit stabilt på fyra procent av BNP det senaste decenniet. 

Robust ekonomisk politik ger motståndskraft

Trots militärkupper och politisk oro har den makroekonomiska utvecklingen varit stabil de senaste 20 åren, mycket tack vare ett robust finans- och penningpolitiskt ramverk. 

Valutan är flytande, centralbanken har ett väletablerat inflationsmål och det finns ett lagstadgat tak för den offentliga skulden. Det har bidragit till en stabil inflation på i snitt två procent mellan 2000 och 2020, samtidigt som den offentliga skulden från början av 2000-talet fram till pandemin legat kring 40 procent av BNP. 
Under pandemin användes finanspolitiken expansivt och skulden steg till cirka 60 procent av BNP. Den väntas öka något de kommande åren men förbli under taket på 70 procent. 

En viktig styrka är att staten i huvudsak lånar i lokal valuta på den inhemska kapitalmarknaden. Större delen av den offentliga skulden utgörs därför av lån i den lokala valutan, vilket begränsar växelkursriskerna. Räntekostnaden för skulden är dessutom låg och motsvarar cirka sex procent av statsintäkterna, betydligt lägre än i flera grannländer.

Strukturella faktorer dämpar tillväxten

Den långsiktiga tillväxtpotentialen är begränsad. IMF bedömer att ekonomin växer omkring två procent per år fram till 2030. Det är betydligt lägre än nivåerna på 4–6 procent i länder som Malaysia och Indonesien. 

Den svaga potentialen förklaras av flera strukturella utmaningar. Produktivitetsutvecklingen har varit svag till följd av otillräckliga investeringar i utbildning och kompetensutveckling. Samtidigt innebär en åldrande befolkning att arbets-kraften krymper, vilket i kombination med relativt höga löner, jämfört med exempelvis Vietnam och Kambodja, urholkar landets konkurrenskraft. Det har bidragit till att företag i ökad utsträckning förlägger produktion till andra länder, vilket medför förlorade investeringar, arbetstillfällen och exportintäkter.

Hushållens mycket höga skuldsättning, motsvarande knappt 90 procent av BNP, är ytterligare en begränsande faktor. Den gör hushållen känsliga för räntehöjningar och ökar risken för kreditförluster i det finansiella systemet. Den höga skuldsättningen begränsar dessutom utrymmet för lånefinansierad konsumtion och tynger därmed den framtida tillväxten.

Affärsmiljön

Enligt Världsbankens Governance Indicators placerar sig Thailand över genomsnittet för asiatiska tillväxt- och utvecklingsländer, särskilt inom rättssäkerhet och statsapparatens effektivitet. Det innebär dock inte att affärsmiljön är utan utmaningar. Tillståndsprocesser, licensiering och rättsliga förfaranden präglas ofta av bristande transparens och en komplex regleringsmiljö.

Handelshinder i form av tullförfaranden, tekniska föreskrifter och tullavgifter är också vanliga. Förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Thailand, som kan slutföras 2026, har potential att minska dessa hinder och förbättra villkoren för utländska företag, däribland svenska aktörer.

Korruption utgör en betydande risk Den är utbredd i flera delar av samhället och har förvärrats under senare år. Utvecklingen speglas tydligt i Transparency Internationals korruptionsindex där Thailand fallit från plats 76 av 180 länder år 2015 till plats 108 år 2023.

Thailand har en betydande exponering mot klimatförändringar. Översvämningar och stormar utgör de mest centrala riskerna. Enligt Maplecroft är risken för stormar och översvämningar betydligt högre i Thailand jämfört med genom-snittet för övre medelinkomstländer. 

Klimatförändringarna kommer sannolikt att öka förekomsten av översvämningar i landet och Världsbanken har beräknat att antalet människor som drabbas av extrema flodöversvämningar i landet kan komma att öka till över två miljoner under perioden 2035–2044. Kustöversvämningar orsakade av havsnivåhöjning kan påverka ytterligare 2,4 miljoner människor fram till 2070–2100. Särskilt utsatt är tätbefolkade städer längs kusten. 

En ökad frekvens av naturkatastrofer påverkar statsfinanserna och därmed landrisken. Enligt Världsbanken väntas statens kostnader för enbart översvämningar att uppgå till i snitt 2,6 miljarder USD per år, vilket motsvarar cirka 0,5 procent av BNP.  

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter. EKN:s fokus ligger på den påverkan som den verksamhet där de exporterade varorna ska användas kan ha och därför är frågor såsom arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av stor vikt.

Enligt Maplecroft är risknivån avseende kränkningar av mänskliga rättigheter något högre i Thailand jämfört med genomsnittet för övre medelinkomstländer och länderna i Sydostasien. 

Risknivån är särskilt förhöjd vad gäller kränkningar kopplade till både offentliga och privata säkerhetsstyrkor. Det kan bli särskilt utmanande för företag som behöver förlita sig på säkerhetsstyrkor för att hantera sin egen säkerhet.

EKN:s policy

EKN placerar Thailand i landriskklass 3 på en skala från 0 till 7. Normal riskprövning gäller för alla gäldenärskategorier, vilket innebär att det inte finns några förhandsbegränsningar i garantigivningen. Affärer prövas på egna meriter utan särskilda krav eller villkor. 

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s totala engagemang uppgår till 300 MSEK, varav 151 MSEK består av garantier. Under perioden 2020–2025 utfärdade EKN garantier i omkring 50 affärer för drygt tio exportföretag, motsvarande knappt 900 MSEK. Pappersmassa, transport och entreprenadutrustning var de dominerande sektorerna, och små och medelstora exportörer stod för större delen av affärerna.

Betalningserfarenheten är god. Inga skador har reglerats under de senaste fem åren, även om dröjsmål förekommer. Av garantier utfärdade 2020–2025 drabbades cirka tio procent av dröjsmål, med en genomsnittlig dröjsmålstid på 331 dagar.