Mauritius

Landriskanalys för Mauritius

Senaste landriskanalysen för Mauritius gjordes i juli 2025.

Bakgrund

Mauritius är ett övre medelinkomstland och tillhör därmed de absolut rikaste länderna i Afrika. Stark intjäning från turistindustrin samt betydande kapitalinflöden driver tillväxten och bidrar till god extern likviditet. 

Befolkningstillväxten är nära noll, vilket innebär att per capita inkomsten växer i takt med BNP. Landets institutioner tillhör den starkaste fjärdedelen i världen enligt Världsbankens World Governance Indicators (WGI) och Mauritius är ett av få länder i Afrika med en stark demokratisk tradition. Landets styrelseskick klassas som ”fri demokrati” av det amerikanska oberoende forskningsinstitutet Freedom House och får genomgående den högsta poängen på den afrikanska kontinenten (86/100 2025, jmf Sverige 99/100). Sedan självständigheten 1968 har politiken omväxlingsvis dominerats av dynastierna Jugnauth och Ramgoolam. 

Till landets svagheter hör turist- och finansindustrins dominans i ekonomin. Kriser i den internationella ekonomin får snabbt efterverkningar på den inhemska ekonomin, som är liten och öppen. Under 2020 föll exempelvis intäkterna från turismen med nära 75 procent samtidigt som både direkt- och portföljinvesteringarna var kraftigt negativa. Resultatet var ett BNP-fall på 15 procent och bytesbalansunderskott på 13 respektive 12 procent under de efterföljande två åren. Turistindustrin står för cirka 25 procent av BNP, inberäknat indirekta effekter, med flest turister från Frankrike och Storbritannien. 

Banksektorn är stor i förhållande till ekonomin, nära 400 procent av BNP. 

Banksystemet och ekonomin är därmed känsliga för förändringar i internationella finansiella flöden, samtidigt som banksektorproblem riskerar att fortplanta sig till suveränen vid en systemkris. Insättningar från multinationella företag (”GBC:s”) står för cirka en tredjedel av insättningarna i banksystemet, vilket är en viktig källa för hårdvaluta men också en likviditetsrisk för inhemska banker. Landets statsfinanser är också svaga jämfört med andra länder i landriskklass 3. Den offentliga skuldsättningen är hög och räntekostnaderna är betydande i relation till de offentliga intäkterna. 

Ytterligare en svaghet är landets utsatthet för klimatrelaterade risker. Cykloner, översvämningar och stigande havsnivåer utgör särskilda risker framför allt vad gäller jordbruket (sockerrörsproduktion) samt turismen. Landets korallrev, som är viktiga för turismen, hotas av stigande havstemperaturer och stigande havsnivå. Tack vare de starka institutionerna har landet likväl förhållandevis god förmåga att hantera riskerna. I ND-GAINs index (2023), som mäter länders sårbarhet mot klimatförändringar samt förmåga att mildra riskerna, placeras Mauritius på plats 49 av 187 länder.

Statsfinanserna är Ramgoolams utmaning

Mauritius tillhör de länder som riskerar att drabbas av högst landspecifika tullar på kontinenten. På grund av det stora handelsöverskottet med USA finns risk för tullsatser på uppemot 40 procent, vilket i sådant fall är den tredje högsta tullsatsen i Afrika söder om Sahara. USA är största handelspartnern med cirka 11 procent av den totala exporten och importerar bland annat fisk och textilier. För dessa sektorer skulle tullarna bli förödande, men finansiella tjänster och turism är viktigare långsiktiga drivkrafter i landets ekonomi. Textilindustrin är redan på tillbakagång, vilket sannolikt kommer att accelerera om tullfriheten för en stor del av sektorn försvinner. 

Enligt IMF:s aprilprognos väntas ekonomin växa med i genomsnitt cirka tre procent per år 2025 - 2027, vilket är något högre än genomsnittet för den senaste tioårsperioden. Under 2024 ökade antalet anländande turister med cirka sju procent och är därmed tillbaka på nivån före utbrottet av pandemin. 

Långsiktigt står turistindustrin emellertid inför utmaningar. På grund av den stagnerande tillväxten i Europa minskar efterfrågan från europeiska turister, som står för drygt 60 procent av marknaden. Samtidigt har konkurrensen från billigare destinationer som Bali, Sri Lanka och Thailand ökat. Därmed krävs utveckling och diversifiering av marknaden för att turistindustrin skall fortsätta att driva ekonomin.  Direktinvesteringarna väntas öka till motsvarande drygt 20 procent av BNP under 2025 för att därefter stabiliseras på drygt tio procent. Det ger stöd åt tillväxten.

Inflationen har varit volatil under den senaste femårsperioden, men väntas stabiliseras under det tioåriga medelvärdet under de kommande åren. Under 2024 var inflationen 3,6 procent, vilket är lågt i ett regionalt perspektiv. Mauritius är i stor utsträckning en importberoende ekonomi där fossila bränslen och mat stod för cirka 40 procent av importen 2023. En betydande del av 
inflationen är därmed importerad.

Valutareserven stärktes under 2024 och motsvarar nära tolv månaders importtäckning, det vill säga en mycket god nivå. Förbättrad handelsbalans gör att bytesbalansunderskotten väntas sjunka under de kommande åren, vilket ger stöd åt valutareserven. IMF:s prognos för de kommande fem åren är en halvering av underskottet, till fyra procent, jämfört med den senaste femårsperioden.

Bytesbalansunderskotten är emellertid alltjämt stora, samtidigt som den externa skuldsättningen är hög som andel av BNP för ett land i landrisklass 3. Den stora valutareserven är därmed nödvändig för att upprätthålla förtroendet för ekonomin hos placerade och investerare. Valutan, mauritiska rupee, är fritt flytande och valutakursen har varit förhållandevis stabil även under de senaste årens kriser. Många företag etablerar sig på Mauritius på grund av skatteavtal och möjligheten att göra långsiktiga affärer, bland annat i östra och södra Afrika där transaktionsrisken är betydligt högre. Det har en stabiliserande effekt på de internationella kapitalflödena och minskar risken för kapitalflykt vid ekonomiska kriser.

På den statsfinansiella sidan ökade den offentliga skuldsättningen återigen under 2024 och väntas överskrida 90 procent av BNP 2025 - 2027, vilket är betydligt högre än för övriga länder inom landrisklass 3. Den genomsnittliga skuldsättningen motsvarar cirka 60 procent för dessa länder. Ökningen i den offentliga skuldsättningen är resultatet av en revision där det fastslogs att landets förra regering har friserat skuldsiffrorna genom att underskatta de statsfinansiella underskotten och överdriva BNP-tillväxten för vissa år. Därmed är statsfinanserna svagare än man hittills har trott.

De offentliga räntekostnaderna motsvarar cirka tio procent av budgetintäkterna, vilket är betydande men ungefär i linje med genomsnittet för landriskklass 3. Höga räntor på inhemska lån, som står för cirka fyra femtedelar av lånestocken, driver upp kostnaderna medan de externa lånen huvudsakligen är på mjuka villkor. Trots de svagheter i hanteringen av den offentliga ekonomin som har uppenbarat sig under det senaste halvåret är Mauritius ekonomiska institutioner överlag betydligt starkare än genomsnittet för landriskklass 3. Det skapar förutsättningar för att hantera den höga offentliga skuldsättningen som bedöms som hållbar. 

Mauritius demokratiska tradition upprätthölls i november 2024 då Navin Ramgoolam valdes till premiärminister. Valet genom¬fördes utan politiska oroligheter och Pravind Jugnauth erkände sig besegrad dagen efter valet, vilket exemplifierar en av landets absoluta styrkor. Ramgoolams största utmaning består i att genomföra en omfattande och för landets befolkning smärtsam konsolidering av statsfinanserna. Budgetkonsolideringen är en förutsättning för att Mauritius skall få behålla investment grade-status, vilket är viktigt för landets förmåga att fortsätta att attrahera internationella kapitalflöden.    

Sammantaget befäster den senaste riskutvecklingen landrisklass 3 för Mauritius. Svagheterna i statsfinanserna och sårbarheten för svängningar i turism och kapitalflöden balanseras av fortsatt god tillväxt, hög extern likviditet samt stabil politisk situation.  

Affärsmiljön

Affärsmiljön på Mauritius tillhör de absolut starkaste i Afrika. Ekonomin är öppen och politiken är överlag företagsvänlig. Det finns för närvarande 45 aktiva dubbelbeskattningsavtal och drygt 12 000 globala företag är etablerade på ön. Europa och USA är primärt fokus för handel och investeringar, men strategiska satsningar görs också mot Kina, Indien, Sydafrika och Kenya. 

Mauritius är beroende av att positionera sig som en attraktiv plats vad gäller företagande och internationella transaktioner, varför affärsmiljön sannolikt kommer att vara attraktiv i ett afrikanskt perspektiv även på sikt. Trenden i Världsbankens WGI är stabil, vilket innebär att landets institutioner fortsätter att rankas närmare Sverige än genomsnittet för Afrika söder om Sahara.

Endast små förändringar har skett vad gäller effektiviteten i styrelseskicket och rättsstatsprincipen under den senaste tioårsperioden, medan trenden i regleringsmiljön är svagt positiv. Korruption utgör ett problem men Mauritius rankas alltjämt bland den starkaste tredjedelen i världen vad gäller korruptionskontroll. På den afrikanska kontinenten rankas endast Seychellerna, Kap Verde, Botswana och Rwanda högre. 

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter (MR). EKN:s fokus är på eventuell påverkan från verksamheten i de länder där de exporterade varorna skall användas. I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av särskilt stor vikt.

I Maplecrofts MR-index för dessa dimensioner uppvisar Mauritius en något högre riskprofil gällande mänskliga rättigheter jämfört med gruppen av OECD:s höginkomstländer. Arbetsmiljö och säkerhet, barnarbete samt tvångsarbete är särskilt förhöjd. Jämfört med länder på samma inkomstnivå ligger Mauritius emellertid på en lägre risknivå för samtliga indikatorer.

EKN:s policy

EKN applicerar normal riskprövning för samtliga köparkategorier. Därmed finns inga på förhand givna restriktioner.

EKN:s åtagande och erfarenhet

Under den senaste tioårsperioden har EKN i genomsnitt garanterat en handfull affärer per år. Aktuellt engagemang utgörs framför allt av en telekomaffär där leveranserna sker till Tanzania och Madagaskar. Övrigt engagemang utgörs också i huvudsak av affärer där riskobjektet är på Mauritius, men leveranser sker till ett annat afrikanskt land. Vid sidan av telekom rör affärerna gruvutrustning, anläggningsmaskiner, personbilar samt papper. Betalningserfarenheten är förhållandevis god. Aktuella dröjsmål saknas i princip. Fordringarna avser framför allt en telekomaffär med leveranser till Nigeria, samt två gruvaffärer med leveranser till Guinea/Mali. I samtliga fall är skadeorsaken bolagens underliggande verksamhet och inte transfereringsrisken på Mauritius.