Vad Nord­korea lärde oss om nyttan med kredit­försäkring

Idag framstår affären som närmast absurd.

På 1970-talet beställde Nordkorea ett stort antal Volvo 144 GL från Sverige. Bilarna levererades som avtalat under våren 1974, men betalningen från Nordkorea kom aldrig. Även andra svenska exportföretag levererade utan att få betalt. Skulden har vuxit till miljardbelopp och brukar beskrivas som Sveriges mest långlivade exportfordran.

Men berättelsen om Volvo-bilarna – som fortfarande sägs rulla på Pyongyangs gator – handlar egentligen om något större än en obetald faktura. Den handlar om hur världen såg ut när affären gjordes – och om varför exportaffärer alltid innebär risk.

   – Betalningsupplägg vid export är ofta av typen att kunden inte betalar allt på en gång. Då finns alltid en risk att betalningen uteblir och det är därför vi på EKN finns till, säger Beatrice Arnesson, kommunikationschef på Exportkreditnämnden, EKN.

När affären genomfördes i början av 1970-talet såg världen annorlunda ut än vad den gör idag. Nordkorea betraktades som en möjlig framtidsmarknad, av Sverige och många andra länder. 

Landet visade upp stark industristatistik och sågs i vissa sammanhang som ett av de mest industrialiserade länderna i Ostasien. Flera västländer försökte bygga relationer med landet och Sverige blev tidigt en av de västerländska nationer som etablerade diplomatiska kontakter.

Svenska exportföretag var samtidigt inne i en expansiv period. Industrin växte snabbt och viljan att hitta nya marknader var stor. I samma paket som Volvobilarna ingick även leveranser från flera andra svenska industribolag.

Problemet var bara att den bild som presenterades av Nordkorea inte stämde. Bakom den officiella statistiken dolde sig stora ekonomiska problem, låg betalningsförmåga och ett alltmer isolerat samhälle.

När det visade sig att Nordkorea inte betalade för varorna var de svenska bolagen glada att EKN hade varit med och garanterat affärerna. EKN:s exportkreditgarantier fungerar som en försäkring och föll ut när betalningarna uteblev.

   – EKN:s uppdrag är att försäkra företag och banker mot risken att inte få betalt i exportaffärer. När Nordkorea inte betalade tog svenska staten över fordran, medan Volvo och de andra bolagen fick ersättning och klarade sig relativt oskadda, säger Beatrice Arnesson.

Nordkorea-affärerna har med åren blivit en symbol för en spektakulär exportmiss. Men den visar också varför exportkreditgarantier behövs. Internationella affärer innebär alltid osäkerhet. Politiska beslut kan förändra förutsättningarna snabbt. Sanktioner kan införas, valutor kollapsa och marknader stängas över en natt.

Just därför finns EKN:s garantier – för att dela risk och skapa trygghet i affärer där osäkerheten annars skulle bli för stor.

   – Svensk export sker ofta på marknader där riskerna kan vara svåra att överblicka fullt ut. Då kan EKN:s garantier göra det möjligt för företag och banker att genomföra affärer som annars kanske inte hade blivit av, säger Beatrice Arnesson.

Fem decennier efter Volvo-affären ser världen återigen mer osäker ut. Krig, geopolitisk rivalitet, tullar, sanktioner och störningar i globala leverantörskedjor påverkar företag världen över. Många svenska exportföretag verkar i dag på marknader där de politiska och ekonomiska riskerna snabbt kan förändras.

   – I osäkra tider brukar efterfrågan på våra garantier öka. Vi är som alltid redo att främja den svenska exporten, säger Beatrice Arnesson.

Samtidigt, någonstans i Pyongyang, fortsätter några av de gamla Volvobilarna att rulla – som en påminnelse om att internationell handel aldrig bara handlar om produkter och affärer, utan också om politik, framtidstro, risk och riskhantering. Och skulden, den finns också kvar och EKN:s inställning är fortfarande att den ska betalas. 

   – Skulden har bekräftats av Nordkorea vid upprepade tillfällen. Det handlar alltså inte om att de bestrider kravet, utan om att de inte betalar. Sveriges uppfattning är att skulden ska betalas, förr eller senare, säger Beatrice Arnesson.