Tanzania

Landriskanalys för Tanzania

Senaste landriskanalysen för Tanzania gjordes i juli 2026.

Bakgrund

Sedan 2010 har tillväxten i den tanzaniska ekonomin varit hög, i genomsnitt cirka sex procent per år. Ekonomin är relativt diversifierad och tillväxtpotentialen är god, inte minst tack vare högt sparande och investeringar jämfört med de flesta ekonomierna på kontinenten.

Makroekonomiskt och statsfinansiellt är Tanzania stabilt i ett regionalt perspektiv. Inflationen är låg jämfört med genomsnittet i regionen. Den offentliga skuldsättningen visar en uppåtgående trend som andel av BNP, men i betydligt lägre takt än i många andra afrikanska ekonomier som, liksom Tanzania, har satsat på stora infrastrukturinvesteringar.

En förklaring är att Tanzanias finansdepartement är förhållandevis restriktivt vad gäller extern upplåning och statsgarantier jämfört med många andra afrikanska länder. Den omfattande byråkratin har också en bromsande effekt då beslut om extern upplåning, liksom de flesta andra beslut i landets offentliga verksamhet, är föremål för en omfattande konsultativ process. Tanzanias största exportprodukt är guld, vilken utgör nära 40 procent av exporten.

Svaga institutioner och svår affärsmiljö, inklusive hög korruption, dominerar riskbilden. Utfallet i Världsbankens Worldwide Governance Indicators (WGI) är 45/100 för Tanzanias institutioner och över lag finns brister i landets administration.

Den stora jordbrukssektorn innebär att landet exponeras mot klimatförändringsrelaterade risker – framför allt stormar och bränder. Låg inkomstnivå och svag institutionell kapacitet innebär att Tanzania har begränsade möjligheter att förebygga dessa risker. I ND-GAINs index (2025), som mäter länders sårbarhet mot klimatförändringar, samt förmåga att hantera riskerna placeras Tanzania på plats 150 av 187 länder.

Omställningsbehovet av ekonomin är måttligt med undantag för stora gasfyndigheter, vars utvinning möjligtvis kan bli svårare att finansiera i framtiden. Den internationella kritiken av den oljepipeline som byggs från Uganda till hamnen i Tanga (EACOP) har exempelvis varit omfattande. Politiken domineras helt av det statsbärande partiet Chama Cha Mapinduzi (CCM) som, tillsammans med föregångaren TANU, har styrt landet sedan självständigheten. CCM är till stor del synonymt med staten och den politiska friheten är kraftigt kringskuren.

Sedan 2021 är Samia Sulu Hassan president. Under Samia har Tanzania fått en mer aktiv utrikespolitik och affärsklimatet har blivit mindre nyckfullt jämfört med åren med den tidigare presidenten Magufuli. Initialt togs även vissa steg mot ökad politisk frihet, men den utvecklingen har under det senaste året ersatts av hög politisk repression. De storskaliga protesterna och regeringens hårdföra respons i samband med valet i oktober 2025 skapar frågetecken vad gäller den framtida politiska stabiliteten i landet.

Inte längre politisk stabilt

Tanzania befinner sig i en negativ risktrend på grund av politiska oroligheter och kriget i Mellanöstern. Lokalvalen i november 2024 gav en föraning om hur presidentvalet, ett knappt år senare, skulle utvecklas. Den gången vann CCM med osannolika 99 procent av rösterna i ett hårt kontrollerat val. Ändå förvånades många av de omfattande oroligheter som bröt ut i samband med presidentvalet den 29 oktober 2025, där president Samia omvaldes med 98 procent av rösterna och svors in bakom lyckta dörrar.

Protesterna, som omfattade hela landet, slogs brutalt ned av militär och polis. Internet släcktes ned, banker och bensinstationer hölls stängda och transporter inom landet drabbades av allvarliga störningar. Enligt slutrapporten från den undersökningskommission som staten har utsett dog minst 518 personer i oroligheterna efter valet. Enligt oppositionen var dödstalet flera tusen. Den akuta politiska krisen var över på några veckor och ekonomin återöppnades successivt mot slutet av november 2025. Viss infrastruktur förstördes i samband med oroligheterna, men ledde inte till några allvarliga störningar i ekonomin.

Oroligheterna har emellertid allvarliga långsiktiga konsekvenser. Landriskmässigt kan Tanzania inte längre anses vara ett politiskt stabilt land, vilket tidigare var en styrka. Protesterna är kulmen på en långsiktig negativ trend i landets politik där arresteringar och försvinnanden har ökat. De två stora oppositionspartierna var helt uteslutna från valet och oppositionsledaren Tundu Lissu sitter fängslad sedan april 2025. Oppositionen och flera internationella NGO:s, bland annat Human Rights

Watch, har kritiserat regeringen för att slutrapporten från undersökningskommissionen inte har offentliggjorts och för att ingen ännu har ställts till svars för våldet. Utan demokratiska reformer och försoning kommer repressionen att behöva fortsätta för att CCM skall behålla makten. Tanzania rör sig därmed i riktning Uganda där repression och förföljelser av oppositionella är en del av den politiska vardagen, inte endast i samband med val.

Under 2026 har Samia haft flera utbyten med Kenyas William Ruto, Ugandas Yoweri Museveni och Rwandas Paul Kagame. Ledarna har i media uttryckt en enighet om att med gemensamma krafter bekämpa de regionala/utländska element som beskylls för att ligga bakom det senaste årets oroligheter i länderna. Samia har också genomfört det första statsbesöket till Ryssland sedan landsfadern Julius Nyerere besökte landet 1969. Det är en tydlig markering mot väst som hårt har kritiserat regeringens agerande.

Kriget i Mellanöstern och stängningen av Hormuzsundet har allvarlig inverkan på landet. Generellt sett tillhör ekonomierna längs Afrikas östra kust de mest sårbara i regionen. Anledningen är framför allt de många handelskanalerna till gulfen och den stora importen av raffinerad olja. Tanzania är särskilt utsatt för de höga priserna på olja och konstgödsel. Cirka 15 procent av landets import går genom sundet och nettoimporten av olja motsvarar 3,3 procent av BNP. Tanzania subventionerar i liten utsträckning energi, vilket minskar pressen på statsfinanserna.

Samtidigt innebär det att bränslepriserna har stigit med 40 - 50 procent sedan inledningen av kriget. Det kommer att få effekter bland annat i form av stigande inflation. Bränslebristen är redan kännbar, men kommer avsevärt att förvärras om konflikten i Mellanöstern inte får en varaktig lösning. Den politiska situationen i Tanzania och missnöje med stigande bränslepriser riskerar också att ha en samverkande effekt. Flera länder i regionen, exempelvis Kenya och Mocambique har under våren 2026 drabbats av våldsamma och destabiliserande protester mot försämrade ekonomiska villkor för befolkningen.

Makroekonomiskt tillhör Tanzania emellertid de stabilare ekonomierna på kontinenten, vilket minskar sårbarheten. Enligt IMF:s aprilprognos väntas ekonomin växa med 5,9 procent under 2026, det vill säga samma tillväxttakt som föregående år. Jordbruk, finansiella tjänster och byggsektorn är de främsta tillväxtbranscherna. Inflationen väntas stiga till fyra procent under året på grund av stigande oljepriser, men är fortfarande låg i ett regionalt perspektiv. Därmed understiger den fortfarande centralbankens långsiktiga mål på fem procents inflation.

Statsfinanserna är fortsatt stabila. Budgetunderskottet väntas visserligen ökat något till motsvarande 3,2 procent, men den offentliga skuldsättningen befinner sig fortfarande i en fallande trend. Under 2026 väntas den offentliga skuldsättningen motsvara 49 procent av BNP, vilket är under genomsnittet för regionen (56 procent av BNP).

Även på den externa sidan är utvecklingen stabil. Bytesbalansunderskottet väntas minska till 2,3 procent av BNP under 2026 trots stigande importpriser på olja. Exportintäkter från turism, guld, cashewnötter och tobak ger stöd åt bytesbalansen. Den externa skuldsättningen motsvarar knappt 40 procent av BNP, vilket är högt men hanterbart.

Landets valutareserv är stabil, motsvarande knappt fyra månaders importtäckning exklusive guld. Därutöver har Bank of Tanzania sedan 2024 genomfört omfattande direktköp av guld, som har stigit som andel av den totala reserven. Enligt banken motsvarade den totala valutareserven, inklusive guld, 4,8 månaders importtäckning i början av 2026.

Under de senaste två åren har EKN sett ökade dröjsmål inom pappersindustrin som följd av hårdvalutapress, men den situationen förefaller ha förbättrats.

Sedan 2024, då Bank of Tanzania övergick till ett styrräntesystem, tillåts den tanzaniska shillingen i större utsträckning fluktuera. Det innebär högre valutavolatilitet än tidigare, särskilt i inledningen av året då exportintäkterna från jordbruksgrödor och turism tenderar att vara lägre. I grunden är emellertid den flexiblare valutaregimen hälsosam för ekonomin.

Hittills har därmed den globala oljekrisen haft begränsad inverkan på den tanzaniska ekonomin. IMF:s prognoser bygger emellertid på antagandet att kriget i Mellanöstern blir kortvarigt och gjordes i början av mars 2026, alltså endast några veckor in i konflikten. Vid en långvarig konflikt riskerar utfallet att bli något sämre än i ovan prognoser.

Sammantaget är det senaste årets landriskutveckling negativ, vilket innebär att den fleråriga positiva trend som på sikt hade kunnat leda till en uppgradering av landrisklassen har stannat av. Riskmässigt bedöms Tanzania därmed befinna sig i mitten av landriskklass 6.

Affärsmiljön

Med president Samia har förutsägbarheten i det politiska ledarskapet ökat, skattemyndigheten används i mindre grad för politiska syften och gränshandeln har växt tack vare förbättrade relationer med grannländerna. Regler för arbetstillstånd för investerare och utländska företagare har också blivit mer generösa. Förändringen syns i Världsbankens WGI där Tanzanias utfall har förbättrats något vad gäller rättssäkerhet, korruptionskontroll och styrets effektivitet under de senaste åren. Jämfört med Magufuli-åren har framtidstron, framför allt hos internationella företag, ökat.

Hamnen i Dar Es Salaam är fortsatt ineffektiv, men förbättringar har gjorts och sedan tre år tillbaka sköter det Dubaibaserade företaget DP World hamnen. Under 2024 fortsatte förbättringen enligt Världsbankens och S&P:s Container Port Performance Index där hamnen klättrade några placeringar på världsrankningen. Satsningarna på järnvägsnätet, kraftverksdammar och transmission fortsätter. Stora investeringar görs i järnvägen Dar Es Salaam-DRK-Burundi och oljeledningen EACOP från Uganda.

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter (MR). EKN:s fokus är på eventuell påverkan, från verksamheten, i de länder där de exporterade varorna ska användas. I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av särskilt stor vikt.

I Maplecrofts MR-index för dessa dimensioner uppvisar Tanzania en väsentligt högre riskprofil vad gäller samtliga dessa indikatorer, jämfört med gruppen av OECD:s höginkomstländer. Jämfört med länder på samma inkomstnivå befinner sig emellertid Tanzania nära genomsnittet vad gäller samtliga indikatorer.

EKN:s policy

EKN tillämpar normal riskprövning för statsrisker, företagsrisker och bankrisker. Det gäller såväl korta som långa risktider. För övriga offentliga risker, exempelvis ett ministerium eller en myndighet, krävs remburs, bank- eller statsgaranti.

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s engagemang består nästan uteslutande av en garanti och en utfästelse avseende leveranser till Standard Gauge Railway (SGR). Båda är statsrisker. I övrigt finns en bredd av mindre affärer främst inom gruv, transport, verkstad samt papper.

Betalningserfarenheten är över lag god, både vad gäller offentliga och privata risker. Aktuell fordran avser nästan uteslutande tre affärer med köpare inom transportindustrin från 2015 – 2019. Skadeorsaken är kommersiell.

Sverige har totalt haft fyra Parisklubbsavtal med Tanzania. I början av 2000-talet fick Tanzania skuldavskrivningar (under HIPC), vilket även inkluderade Sverige.