Indien

Landriskanalys för Indien

Senaste landriskanalysen för Indien gjordes i juli 2026.

Motståndskraftig stor ekonomi

Indien är världens folkrikaste land med 1,44 miljarder invånare, varav drygt 40 procent är under 25 år. Med goda tillväxtutsikter väntas Indien bli världens 3:e största ekonomi inom 2–3 år. Tillväxten drivs främst av inhemsk efterfrågan. Privat konsumtion svarar för cirka 60 procent av BNP medan investeringarna är robusta, kring 30 procent. På produktionssidan dominerar tjänstesektorn.

Den informella sektorn står för merparten av sysselsättningen. Enbart jordbruket (16 procent av BNP) sysselsätter över 40 procent av arbetskraften. Ekonomin är diversifierad med starka globala positioner inom IT, läkemedel, stål och petrokemi. Varuexportens och tillverkningsindustrins storlek är begränsad (båda 12–13 procent av BNP). I kombination med begränsade naturresurser bidrar det till strukturella handelsunderskott.

Samtidigt pågår en gradvis ökning av Indiens exportorientering. Det syns bland annat i en ökad elektronikexport. Vidare växer den alltmer avancerade tjänsteexporten (cirka 10 procent av BNP), inte minst då internationella bolag etablerar globala tjänstehubbar (GCC:s) i Indien för digitala tjänster inom bland annat konsultbranscher samt forskning och utveckling.

Tjänsteexporten och remitteringar har strukturellt stärkt bytesbalansen vars underskott förblir måttliga. Därmed är landets externposition god även om nettoinflödet av direktinvesteringar (FDI) varit svagare de senaste 2–3 åren. Valutareserven täcker cirka 70 procent av landets låga utlandsskuld (20 procent av BNP). Landets beroende av olje- och gasimport och ihållande underskott i budget- och bytesbalans utgör sårbarheteter, men externa buffertar och en stor diversifierad ekonomi skapar motståndskraft mot externa störningar.

Politisk stabilitet och reformer

Premiärminister Modis regering, ledd av hans hindunationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP) är inne på en tredje mandatperiod (2024–2029). Efter valbakslaget 2024 då BJP tappade egen parlamentarisk majoritet har framgångar i flera delstatsval åter stärkt BJP:s position som med sina koalitionspartners nu kontrollerar 22 av Indiens 36 delstater och territorier.

Omvandlingstrycket från en osäker omvärld och BJP:s stärkta mandat ger nyskjuts åt de tillväxtorienterade reformprocesser som bedrivits i över ett decennium. Ekonomisk stabilitet har gynnats av att det makropolitiska ramverket stärkts genom inflationsmål, mer flexibel valuta, underskottstak för budgetar på federal och delstatsnivå samt ökad budgettransparens.

En nationell mervärdesskatt (GST) stärker skattebasen och underlättar handel mellan delstaterna samtidigt som skattesänkningar för företag och hushåll genomförts. En uthållig prioritering av infrastruktursatsningar kan strukturellt öka tillväxtpotentialen och dämpa inflationstrycket. Reformer i banksystemet och insolvensramverk har bidragit till stärkta balansräkningar i företags- och banksektorn. Gradvisa liberaliseringar av kapitalflöden och regleringar syftar till att locka portfölj- och direktinvesteringar.

Indien har på senare år även intagit en mer öppen hållning till bilaterala frihandelsavtal, delvis i ljuset av ökad handelspolitisk osäkerhet. Sedan 2022 har Indien ingått flera handelsavtal. Främst med EU, Indiens största handelspartner liksom med bland andra Storbritannien och Australien. Förhandlingar pågår med USA och Gulfstaterna.

På sikt ser inriktningen ut att kunna bidra till en gradvis öppnare, mer handelsorienterad ekonomi, vilket bör gynna tillväxtutsikterna. En alltmer utbyggd offentlig digital infrastruktur bidrar till en snabb digitalisering som är central för att modernisera och formalisera Indiens ekonomi. Det har även möjliggjort en förstärkning av sociala skyddsnät för delar av befolkningen vilket gynnar politisk stabilitet.

Reformpolitiken tycks dock ännu inte ha lyckats bryta trenden av svag tillväxt i formella jobb och i den privata sektorns investeringar. Utvecklingen kan delvis tyda på utmaningar med en stor offentlig sektor och ett komplext federalt politiskt system där reformer tar tid och kan ha svårt att få nationellt genomslag. Det är ett dilemma då en nyckelutmaning för landet är att skapa fler formella och produktiva arbetstillfällen åt en ung växande arbetskraft samtidigt som Indiens tillväxt blivit mer kapitalintensiv det senaste decenniet och utmaningarna från en ökad automatisering av produktion och tjänster väntas tillta framöver.

Konflikter testar motståndskraften

Indiens ekonomi har de senaste fem åren visat betydande motståndskraft. Trots flera störningar från en turbulent omvärld såsom ökade råvarupriser efter invasionen av Ukraina 2022–2023, och osäkerheten kring USA:s handelspolitik med 50 procents tullar mot Indien under en tid 2025, låg BNP-tillväxten under 2021–2025 i snitt på 7,4 procent med bibehållen måttlig inflation.

Resiliensen ger förutsättningar att hantera de påfrestningar som konflikten i Mellanöstern medför. Den indiska ekonomin har starka band till Gulfregionen främst via en betydande råvaruimport, inte minst av fossila bränslen och gödningsmedel. Regionen är även viktig för Indiens remitteringsinflöden.

Prognoserna är osäkra givet frågetecken kring varaktigheten i en eventuell fredsuppgörelse mellan USA och Iran. I ett grundscenario där konflikten bedarrar och leveranskedjor gradvis normaliseras i år väntas BNP-tillväxten för finansåret 2026 (slut i mars 2027) avta till runt 6,5 procent medan inflationstrycket ökar och landets externposition försvagas något.

Ökade kostnader för subventioner av drivmedel och gödning lär sinka men inte avbryta finanspolitikens konsolidering av statsfinanserna. Dessa är landets främsta makroekonomiska svaghet. Skuldkvoten, statsskulden relativt BNP, som steg kraftigt under pandemin avtar sakta men förblir hög på drygt 80 procent de närmaste åren medan statens räntekostnader absorberar en fjärdedel av statsintäkterna. Statens sårbarhet mot likviditets- och valutarisker är dock hanterbara då över 90 procent av skulden är inhemsk, i lokal valuta och långfristig.

Långsiktiga klimatutmaningar

Indien är en av de mer exponerade ekonomierna i Asien mot klimatförändringar och omställningsrisker. Till detta bidrar befolkningstryckets utmaningar avseende inte minst vattentillgång samt jordbrukets betydelse med närmare tvåtredjedelar av befolkningen beroende av jordbruket för sin försörjning.

Trots en betydande utbyggnad av förnybar genereringskapacitet väntas kolkraften, som baseras på inhemska koltillgångar, fortsätta att dominera elproduktionen (cirka 70 procent 2025–2026). Industripolitiska expansionsplaner för stålsektorn, världens näst största, väntas i hög grad bygga på kolbaserad teknologi. Strategin riskerar att späda på höga omställningskostnader.

I ett index från ND-GAIN som mäter länders sårbarhet mot klimatförändringar samt förmåga att hantera riskerna placeras Indien på rank 111 av 181 länder (2023). Konsekvenserna av klimatförändringarna är svåra att kvantifiera men förekomsten av extremväder tycks öka, liksom variationer i de viktiga monsunregnen. Det bidrar till volatil livsmedelsinflation vilket riskerar att spä på fattigdomens utbredning. På sikt pekar estimat från Asiatiska utvecklingsbanken (2024) på 10–15 procents BNP-bortfall 2050 jämfört med scenarion där inga ytterligare klimatförändringar sker.

Affärsmiljön

Indiens affärsmiljö är fortsatt komplex men stärks successivt av reformprocesser ägnade att höja landets konkurrenskraft. Satsningarna på infrastruktur och logistiknätverk länkar samman den stora indiska marknaden och reducerar landets höga kostnader för energi och logistik. En snabb digitalisering där antalet internetanvändare ökar stadigt (drygt 70 procent av befolkningen 2025) och utbyggnad av offentlig digital infrastruktur stödjer reformerna.

Ett fokusområde i de senaste årens reformagenda är så kallade Ease of Doing Business eller avreglerings- och processreformer. De syftar till att successivt rationalisera det komplexa nätet av lagar, regleringar och myndighetsprocesser för att minska regleringsbördan för företag. Det sker till exempel genom digitalisering av myndighetskontakter, effektivisering av processer inom tullklarering och beskattning eller en nyligen införd rationalisering av landets arbetsmarknadslagstiftning.

Reformerna ger avtryck i index som mäter investerings- och affärsklimat. I Världsbankens Logistics Performance Index tyder stärkta resultat på att infrastruktursatsningarna börjar bära frukt. I Världsbankens Governance Indicators (WBGI) har Indiens resultat avseende ekonomiska institutioner stärkts det senaste decenniet och ligger nu en bit över genomsnittet för tillväxt- och utvecklingsländer i Asien. Ur EKN:s kreditperspektiv är viktiga aspekter i affärsmiljön förutsägbarhet och kvalitet i regleringar som påverkar gäldenärers verksamheter samt i den legala miljön som inverkar på fordringsägares ställning.

För både reglerings- och den legala miljön är Indiens resultat i WBGI något starkare än regionens genomsnitt. Likväl bedöms regleringsmiljön vara komplex med omfattande byråkrati i många nivåer. Det förändringsintensiva skede Indien befinner sig i förknippas i sig med utmaningar i implementeringsskeden av nya reformer. Det saknas heller inte exempel på myndighetsagerande med betydande inverkan på enskilda sektorer såsom retroaktiva skatteuppskrivningar för telekomsektorn 2020 och i gruvsektorn 2024.

Att den indiska konstitutionen ger delstaterna helt eller delat ansvar på viktiga områden som arbetslagstiftning, markanvändning och elförsörjning bidrar till att affärsmiljön varierar mellan delstater. Centralregeringen uppmuntrar delstater att stärka affärsmiljön och främjar reformkonkurrens mellan delstater bland annat genom ett jämförande ”Investment Friendliness Index”. Svagheter i finanser och genomlysning hos delstater och relaterade bolag försvårar dock bedömningen av sådana motparter.

Korruption är en annan utmaning. I Transparency Internationals Corruption Index 2025 rankas Indien 91 av 180 länder. Det är en viss förbättring sedan 2024 och i linje med regiongenomsnittet (94). För den legala miljön är insolvens- och konkurslagstiftningen (IBC, 2016) en nyckelreform. Ett tidsbegränsat insolvensförfarande som prövas i specialdomstolar ska leda till snabbare processer och högre återvinning.

I praktiken har processen visat sig ta betydligt längre tid än vad lagen föreskriver och väntetiderna i rättssystemet kan vara betydande. Ramverket tycks mer gynnsamt för finansiella kreditorer än för leverantörer och inhemska finansiella kreditorer tycks ha vissa försteg i rekonstruktionsförhandlingar.En annan utmaning är att marknaden för nödlidande tillgångar är outvecklad vilket försvårar värderingar.

IBC-ramverket reformeras dock succesivt. För att stärka återvinning vid likvidationer har myndigheten Insolvency and Bancruptcy Board of India (IBBI) etablerat en centraliserad elektronisk auktionsplattform för ökad transparens vid försäljningar.2026 kom ännu ett reformpaket för att snabba på insolvensprocesserna.

Utvärderingar av IBC tyder på flera positiva trender. Dels tycks hotet om likvidation ha ökat gäldenärers incitament att göra upp med fordringsägare innan fordran når domstol, dels att andelen insolvensfall som slutar i likvidation avtar. Det är positivt då likvidationer vanligen ger lägre återvinning för fordringsägare än rekonstruktion. Återvinningsgraden vid rekonstruktioner rapporteras i snitt ligga kring 35 procent.

EKN:s erfarenheter, som har några år på nacken, är att det tar lång tid att driva rättslig process och att återvinningen riskerar att bli låg, i synnerhet för utländska kreditorer eller då säkerheter saknas. För svenska exportörer bedöms regleringsmiljön vara utmanande. Indien har länge följt importsubstituerande strategier i syfte att stimulera inhemsk tillverkningsindustri.

Det senaste decenniet har präglats av höjda tullar på insats- och kapitalvaror, komplicerade importbestämmelser i kombination med en ökad förekomst av icke-tarrifära handelshinder som regleringar av lokala standarder, så kallade Quality Control Orders (QCO). Inte sällan har QCO införts med begränsad konsultation, snäva implementationstider och långa väntetider för licenser.

Insikten att politiken utgör en hämsko för Indiens konkurrenskraft och integrering i internationella leveranskedjor bidrar till att myndigheterna det senaste året börjat omkalibrera politiken och inlett en rationalisering bland importtullar och QCQ:s. Tillsammans med handelsavtalet med EU kan detta skifte på sikt bidra till att förbättra förutsättningarna för svenska exportörer och investerare.

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter (MR). EKN:s fokus ligger på den påverkan som den verksamhet där de exporterade varorna ska användas kan ha. I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av stor vikt.

I Maplecrofts MR-index ligger Indien nära genomsnittet för jämförbara länder, men med något högre risker inom arbetsmiljö och säkerhet, tvångsarbete, samt säkerhetsstyrkor och mänskliga rättigheter. Indien har samtidigt något lägre riskbild avseende tillgång till gottgörelse.

EKN:s policy

EKN klassificerar Indien i landrisklass 3 (på en skala från 0 till 7). Normal riskprövning gäller för samtliga gäldenärskategorier. Det innebär att det inte finns några på förhand givna begränsningar i garantigivningen och att affärerna bedöms på egna meriter utan särskilda krav eller villkor.

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s engagemang uppgår till cirka 11 miljarder kronor och domineras av telekom. Därtill finns affärer inom bland annat kraftsektor, medicinteknik och entreprenadmaskiner. 2021–2025 ställde EKN ut garantier i cirka 180 affärer för ett tjugotal exportörer till ett belopp om 29,7 miljarder kronor. En stor telekomaffär svarade för över 90 procent. Av resterande dryga 2 miljarder kronor svarade ett 20-tal SME och handelshus för nästan 70 procent av volymen. 75 procent var affärer med en kredittid under ett år.

EKN:s betalningserfarenheter är blandade. Dröjsmål är vanliga. Av garantier utfärdade 2021–2025 har dröjsmål anmälts i cirka 20 procent av affärerna. Dröjsmålen varade i snitt 96 dagar. Inga garantier utfärdade under perioden har dock gått till skada.

Att inkludera dröjsmålsränta i kontraktet är en fördel, då EKN:s erfarenhet är att leverantörskrediter med låg dröjsmålsränta tenderar att nedprioriteras.
I garantier utfärdade före 2019 har EKN de senaste 15 åren skadereglerat cirka 850 miljoner kronor. Utfallet är koncentrerat till ett fåtal affärer och utgör mindre än två procent av EKN:s totala garantivolym på Indien dessa år. Återvinningsgraden i de affärer som gått till skada har dock varit låg.