Angola

Landriskanalys för Angola

Senaste landriskanalysen för Angola gjordes i juli 2025.

Bakgrund

Angolas ekonomi är beroende av oljesektorn som motsvarar cirka en tredjedel av BNP, nära hela valutaintjäningen och cirka två tredjedelar av statens intäkter. Höga oljepriser i kombination med ett återuppbyggnadslyft efter inbördeskrigets slut 2002 medförde mycket stark ekonomisk tillväxt i början av 2000-talet.

Angola har därmed en mittenposition i Afrika söder om Sahara i fråga om BNP per capita. Den positiva utvecklingen tog slut med oljeprisfallen 2015 och 2020 som medförde ekonomisk kräftgång, hög valutavolatilitet och avsevärt försvagade statsfinanser. Under samma period nedgraderade EKN Angola två steg, från landriskklass 5 till landriskklass 7. Först i juni 2023 var landet tillbaka i landriskklass 6 mot bakgrund av högre oljepriser och reformer.

Under president Lourenço och finansminister Vera Daves har en valutareform genomförts och privatiseringar av den statsdominerade ekonomin inletts. Sedan 2018 finns ett importsubstitutionsprogram PRODESI som har implementerats med viss framgång och vissa åtgärder för att minska korruptionen har vidtagits. Jordbruk och diamanter ses som framtidssektorer. Därutöver har moms och ett nytt statsfinansiellt ramverk införts. 

Ekonomins höga känslighet för förändringar i oljepriset, minskande oljeproduktion och den globala trenden mot ökat användande av förnyelsebar energi utgör betydande kreditrisker för landet. Angola är en högkostnadsproducent av olja och har begränsad institutionell kapacitet att ställa om. Stor jordbrukssektor och låg inkomstnivå innebär hög sårbarhet för fysiska klimatrisker såsom översvämningar, höjda havsnivåer, stormar och bränder.

Vattenbrist utgör en mindre risk i landet som helhet, men en mycket stor risk i de södra och sydöstra delarna av landet.  I ND-GAINs index (2023), som mäter länders sårbarhet mot klimatförändringar samt förmåga att mildra riskerna, placeras Angola på plats 158 av 187 länder.

Landets institutioner tillhör de svagaste i världen, vilket reflekteras i den låga rankningen i Världsbankens Worldwide Governance Indicators (WGI). Det innebärbegränsad förmåga att hantera en hög stats- och utlandsskuld, liksom externa chocker. Angolas oljefond, Fundo Soberano de Angola, och makroekonomiska ramverk har begränsad förmåga att hantera fluktuationer i oljepriserna. Oljefonden motsvarar drygt två procent av BNP är därmed för liten för att göra en avgörande skillnad vid oljeprisfall.

Det finns heller inte tillräckligt med statsfinansiella resurser för att på allvar kapitalisera den. Därmed kommer betydande svängningar i statsfinanser och hårdvalutatillgång att vara en naturlig del av ekonomin under överskådlig tid. Cirka 70 procent av statens lån är i utländsk valuta, varför valutakursfall får stort genomslag på den offentliga skuldsättningen i kwanza.

Arbetslösheten var 30 procent 2024 och i per capita termer sjunker de genomsnittliga inkomsterna. Under det senaste decenniet är den reala BNP/capita-tillväxten -2,7 procent per år. Endast mindre förändringar väntas vad gäller diversifieringen av ekonomin, den skyhöga arbetslösheten, inkomstklyftorna och de mycket svaga institutionerna under de kommande åren.

Liten direkt påverkan av amerikanska tullar

I april 2025 införde USA grundtullar på 10 procent för flertalet länder i världen. Angola belades därutöver med strafftullar på 32 procent, vilka sedermera pausades under tre månader. Den direkta effekten av Trumps tullar kommer dock att vara begränsad även om de landspecifika tullarna återinförs. Exporten till USA utgör endast cirka en procent av Angolas totala export och export av olja är undantaget tullar.

Lägre priser på olja och andra råvaror, samt minskad efterfråga från Kina kan däremot få betydande ekonomiska konsekvenser vid en global lågkonjunktur. Oljepriserna har varit volatila under första halvåret 2025 och har stundtals legat under 70 USD per fat, som är det antagna priset i statsbudgeten. På grund av tullarna har de långsiktiga prognoserna sänkts till cirka 65 USD per fat, men de kan komma att upprevideras som följd av oroligheterna i Mellanöstern.

Diamantpriserna har sjunkit sedan 2022 och riskerar att falla ytterligare på grund av ökad konkurrens från syntetiska diamanter, samt tullarna. Därmed ger diamantexporten för närvarande inget stöd. Offentlig skuldsättning/BNP väntas följaktligen öka något under 2025, enligt IMF, och den långsiktiga nedåtgående trenden i skuldsättningen kommer sannolikt att stanna av vid drygt 60 procent av BNP.

Sedan 2017 har Kinas andel av utlandsskulden minskat från drygt 50 till drygt 30 procent, men de kinesiska lånen har i stor utsträckning ersatts av västerländsk skuld. Därmed är den totala utlandsskulden fortsatt nära toppen, på drygt 50 miljarder USD, som nåddes 2022. Kostnaden för statsskulden är hög, motsvarande 20 - 30 procent av budgetintäkterna, och återbetalningsprofilen på utlandsskulden är brant under de kommande tio åren med stora Eurobondförfall 2028 - 2030. Den höga andelen statsskuld i utländsk valuta har också utgjort ett problem för finansministeriet under de senaste årens valutakursfall. 

Vid vårmötet i Washington öppnade Vera Daves upp för ett potentiellt nytt IMF-program, vilket skulle ha en stabiliserande effekt. Ytterligare omfattande reformer är dock osannolika med tanke på valet i augusti 2027. I det senaste valet chockade oppositionen (UNITA) regeringspartiet (MPLA) genom att vinna nära 50 procent av rösterna. MPLA kommer därmed inte att ta några risker i valet och visar redan tecken på viss nervositet.  

Vid tidigare externa chocker har finansministeriets respons varit budgetnedskärningar, exempelvis under 2023 då budgetnedskärningar motsvarande tre procent av BNP genomfördes. I inledningen av 2025 har Angola ytterligare skalat ned bränslesubventionerna, vilket om det lyckas kommer att vara en betydande kostnadsbesparing för staten. Enligt IMF kostade subventionerna cirka tre miljarder USD under 2024. Dieselpriserna har därefter ökat med 50 procent, men har än så länge inte mötts av omfattande protester.     

Trots de amerikanska tullarna väntas tillväxten bli drygt två procent per år 2025 - 2026, vilket ungefär är i linje med den genomsnittliga tillväxten för de fem senaste åren. Jämfört med 2024 innebär det dock en halvering av tillväxten, som har varit volatil under 2020-talet. Stabiliserad oljeproduktion på drygt 1,1 miljoner fat per dag ger stöd, men tillväxten drivs framför allt av jordbruket, fiskeindustrin och andra icke-oljerelaterade sektorer.

Valutakursfallen 2023 och 2024 drev upp inflationen till nära 30 procent 2024, men enligt IMF kommer inflationen att falla tillbaka mot 10 procent under de kommande åren. Positivt för landets inkomstnivå är att befolkningstillväxten fortsätter att falla. Enligt färsk statistik från Angolan National Statistics Institute (INE) har fertiliteten fallit från 6,2 till 4,8 barn per kvinna under de senaste åtta åren.

På den externa sidan har kwanzan stabiliserats på en ny nivå sedan oktober 2024, vilket bidrar till den sjunkande inflationen. Centralbankens valutareserv har stigit till drygt 15 miljarder USD och motsvarar drygt sju månaders importtäckning, vilket är en betryggande nivå. Staten har därmed tillräcklig hårdvalutalikviditet för att möta de externa betalningsåtagandena och förväntningen är att dessa kommer att prioriteras framför den generella hårdvalutalikviditeten inom ekonomin.

För företag och banker innebär det fortsatt svag hårdvalutalikviditet, vilket har lett till dröjsmål i vissa av EKN:s affärer. Lägre oljepriser innebär ökad press på valutan och valutareserven samtidigt som bytesbalansöverskottet har minskat till motsvarande en procent av BNP, vilket talar för en fortsatt svår hårdvalutasituation inom den privata delen av ekonomin.

Därutöver sker varje år stora låneåterbetalningar från oljebolag i landet till moderbolag utomlands. Återbetalningarna registreras som utländska direktinvesteringar (FDI) i bytesbalansen och innebär ett nästintill konstant nettoutflöde av FDI under de senaste decennierna. Den valutamarknad som infördes under 2020 är fragmenterad, vilket märktes när finansministeriet slutade sälja hårdvaluta i juni 2023. Banker med stor exponering mot oljeindustrin hade fortfarande relativt god hårdvalutalikviditet, medan framför allt mindre banker drabbades hårdare.

I september 2024 genomförde Bank of Angola en regelförändring som innebär att kommersiella banker måste sälja 30 procent av dollarlikviditeten från olje- och diamantföretag på den interna valutakursmarknaden, eller sälja överskottslikviditeten till centralbanken om detta inte är möjligt. 

Regelförändringen har potential att minska fragmenteringen av marknaden och vissa av EKN:s köpare vittnar om en något förbättrad hårdvalutasituation under våren 2025.

Sammantaget befäster den senaste riskutvecklingen Angolas position i den svagare delen av landriskklass 6. Den underliggande trenden är en stabilisering i landriskutvecklingen under de senaste åren, men den höga volatiliteten i statsfinanser och valuta kommer att vara en bestående del av ekonomin även på medellång sikt.

Affärsmiljön

Affärs- och regleringsmiljön i Angola är generellt sett mycket svår på grund av hög inflation, höga lönekostnader, omfattande byråkrati, hög korruption och svaga institutioner. Det juridiska systemet är svagt, tyngt av korruption och är politiskt influerat. Viss förbättring har dock skett under president João Lourenço (2017-) och trenden i WGI är överlag positiv under det senaste decenniet. Förbättringarna gäller framför allt korruptionsnivån där landet har gått från en percentilranking på 5 av 100 för tio år sedan till 29 av 100 2023. Sedan 2020 finns en valutamarknad där finansministeriet, oljebolag, banker och försäkringsbolag kan handla.

Importlicens krävs för att säkra hårdvaluta, men i övrigt är regelverket numera förhållandevis fritt. Euro dominerar framför USD, delvis på grund av kopplingen till Portugal men också på grund av att få banker har korrespondent¬banksrelationer i USA. 

Angola har fortfarande inte ratificerat IMF:s artikel 8, vilket innebär att kwanzan inte är konvertibel utomlands. All konvertering måste ske inom landet. Sedan 2024 finns Angola med på FATF:s (Financial Action Task Force) så kallade grå lista. Det innebär att FATF har funnit strukturella svagheter i regelverket för antipenningtvätt/terroristfinansiering. Listningen kan medföra minskad vilja från svenska, och internationella banker, att hantera betalningar från Angola.  

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter (MR). EKN:s fokus är på eventuell påverkan, från verksamheten, i de länder där de exporterade varorna skall användas. I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av särskilt stor vikt.

I Maplecrofts MR-index för dessa dimensioner uppvisar Angola en väsentligt högre riskprofil gällande mänskliga rättigheter jämfört med gruppen av OECD:s höginkomstländer. Även jämfört med länder på samma inkomstnivå ligger Angola på en högre risknivå för de allra flesta av dessa indikatorer. 

EKN:s policy

EKN är öppen för statsrisker, men med restriktivitet på grund av stor exponering mot offentliga risker. För övriga offentliga risker (exempelvis myndigheter, kommuner och städer) gäller krav på remburs-, bank- eller statsgaranti. För banker och företag gäller förhöjd premiesättning vid långa risktider. 

EKN:s åtagande och erfarenhet

Efterfrågan på statsriskaffärer är fortsatt hög i Angola. Det totala garantiengagemanget är nästan uteslutande statsrisk. För närvarande finns sex garantier samt två offerter med offentliga köpare (inom kraft, transport och transmission).

På den privata sidan utgörs engagemanget till största delen av transport och entreprenad (reservdelar, lastbilar, entreprenadmaskiner). EKN:s betalningserfarenhet är mycket god i de affärer garanti har utfärdats, både på den offentliga och den privata sidan. Ett fåtal hårdvalutarelaterade dröjsmål finns (inom pappersindustrin), samt en mindre fordran (också inom pappersindustrin).

Angola har omförhandlat sina fordringar i Parisklubben vid två tillfällen, 1989 samt 2006, utan att erhålla någon formell skuldavskrivning. Avtalet från 2006 förtidsbetalades. Även övriga ECA:s inom OECD fortsätter att rapportera in god betalningserfarenhet för Angola.