Hoppa till huvudinnehållet Hoppa till sidfoten

Landriskklass

2

  • 0
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
Risktyp Kort Lång
Statsrisk
Offentlig
Bank
Företag

Ikonerna anger EKN:s riskbedömning.

En lägre landriskklass innebär en lägre landrisk. Ikonerna markerar EKN:s möjlighet att täcka risker på olika köpare i landet. För länder inom EU samt höginkomstländer inom OECD täcker EKN normalt inte kredittider under två år.
Ingen policy

Ingen policy

Normal riskprövning

Normal riskprövning

Högre krav

Högre krav

Ingen garantigivning

Ingen garantigivning

EU-land eller OECD

EU-land eller OECD

Landriskanalys för Saudiarabien

Februari 2024

En energipolitisk stormakt

Tack vare stora olje- och gasreserver, är Saudiarabien idag världens 17:e största ekonomi, medlem av G20 och en energipolitisk stormakt. Saudiarabien är världens största oljeexportör och olje- och gassektorn utgör omkring 40 procent av BNP samt ca 60 procent av statens inkomster (om än ned från ca 90 procent tio år tidigare). De kommande årens prognoser för oljepriserna väntas stödja landets ambitiösa diversifieringsstrategi, kallad Vision 2030, som syftar till att öka det icke-energi baserade bidraget till landets BNP. Ambitionen är att göra ekonomin mindre sårbar mot oljeprisförändringar och stärka den långsiktiga tillväxtförmågan, där fossila bränsleslag antas komma utgöra en sjunkande andel av den globala energikonsumtionen. Reformer under de senaste åren har även inkluderat signifikant ökade sociala rättigheter i landet i syfte att öka landets attraktionskraft av både kapital och arbetskraft.

Saudiarabiens landriskklassificering motiveras även av landets sedan länge etablerade position som ledande nation inom OPEC+ och dess stora produktionskapacitet, som gör att landet relativt snabbt kan öka eller minska utbudet, och därmed påverka globala oljepristendenser.

Statsfinanserna är starka och statsskulden är låg omkring cirka 30 procent av BNP (2021). Den externa positionen uppvisar överskott och valutareserverna motsvarar nästan två års importtäckning. Utöver detta finns omfattande tillgångar i oljefonder. Landets statliga förmögenhetsfond, Public Investment Fund, är bland de största i världen och har fått i uppdrag att leda landets Vision 2030-strategi genom att etablera nya företag inom centrala sektorer samt implementera och leda ett antal storskaliga och högprofilerade diversifieringsprojekt. Om dessa genomförs framgångsrikt och samtidigt får draghjälp av privata investeringar kan planerna på att diversifiera ekonomin öka den strukturella tillväxttakten i den icke-oljebaserade delen av ekonomin.

De finansiella buffertarna är uppbyggda under decennier av bytesbalansöverskott, med undantag för pandemin. Ett högt oljepris samt en förväntad ökad produktion från 2024 gör att bytesbalansen väntas uppvisa ett överskott om drygt fem procent av BNP år under perioden 2023–2025. Utlandsskulden ökade under pandemin men har därefter minskat till cirka 25 procent av BNP. Den saudiska valutans fasta växelkurs gentemot US-dollarn väntas upprätthållas på lång sikt med tanke på landets starka externfinansiella position och växelkursarrangemangets stabilitet sedan mitten av 1980-talet.  

Höga oljepriser gynnar ekonomin

Under 2023 väntas BNP-tillväxten mattas av och uppgå till ca. 0,8 procent, till följd av beslutade oljeproduktionsminskningar, för att därefter uppgå till 3,6 procent per år 2024–2026 i genomsnitt. Under samma period väntas tjänstesektorn utvecklas starkt med stöd av sociala liberaliseringar och fortsatt växande kvinnligt arbetskraftsdeltagande. Kvinnligt arbetskraftsdeltagandet uppgick 2021 till 29 procent enligt Världsbanken, vilket är en ökning med knappt åtta procentenheter jämfört med tio år tidigare. För att genomföra Vision 2030 väntas offentliga investeringar öka under de kommande åren och bidra till tillväxten, samtidigt som kreditvärderingsinstitutet Fitch bedömer att staten fortsatt kan uppnå budgetbalans vid ett oljepris på 76 USD per fat.

Den inrikespolitiska situationen är stabil och landets styrelsesätt i form av en centraliserad monarki väntas bestå. I september 2022 överlämnades formellt premiärministerposten från kungen till 39-årige kronprins Mohammad bin Salman, vilket ytterligare konsoliderade hans position som framtida arvtagare till tronen.

Ett nyligen slutet avtal, med Kina som medlare, har lett till att Iran och Saudiarabien normaliserat sina diplomatiska förbindelser, vilket pekar mot en avspänning i relationerna även om indirekta konflikter via ombud, som den i Yemen, lär fortgå. Inom ett par år antas även Saudiarabien och Israel enas kring ett avtal för att bland annat upprätta normala diplomatiska relationer.   

På sikt domineras riskbilden av uteblivna strukturreformer eller möjligheten att takten i den globala energiomställningen signifikant ökar samtidigt som Saudiarabien inte klarar av att ställa om sin ekonomi i motsvarande takt. Även geopolitisk oro i regionen kommer att fortsätta att utgöra en risk under överskådlig framtid. Spänningar med Iran kan fortsatt negativt inverka på Saudiarabiens förmåga att producera och/eller exportera olja bland annat via Hormuzsundet. 

Affärsmiljön

Världsbankens Ease of Doing Business-index placerar Saudiarabien på plats 62 av 190 rankade länder under 2020, vilket är en stor förbättring jämfört med året innan då landet placerades på plats 82. I Transparency Internationals Corruption Index rankas Saudiarabien på plats 54 av 180 länder för 2022, vilket är bland de bättre i regionen. I Freedom Houses ranking för 2022 placeras Saudiarabien lågt, särskilt med avseende på politiska rättigheter.

Saudiarabien har haft en positiv utveckling i Världsbankens Governance Indicators (indexmått över länders institutionella kapacitet och affärsmiljö) som placerar landet över genomsnittet för regionen som helhet, dock fortsatt betydligt svagare än det starkaste landet i regionen, grannlandet Förenade Arabemiraten. Svagheterna är framför allt verkställande av domslut och hantering av obestånd, främst beroende på att en rättsprocess tar lång tid och utgången är osäker. Saudiarabien har under 2021 implementerat ny lagstiftning för hantering av kommersiella tvister, vilken syftar till att effektivisera processer och över lag anpassa landets lokala lagstiftning till internationell praxis. 

Saudiarabien och Förenade Arabemiraten konkurrerar sedan ett antal år om att attrahera kapital och arbetskraft från utlandet, denna konkurrens antas över tid komma att leda till ytterligare förbättringar av den övergripande affärsmiljön i båda ekonomierna. 

Den saudiska banksektorn är välutvecklad och omgärdas av ett modernt regelverk under adekvat tillsyn av den saudiska centralbanken (SAMA). Sektorn är välkapitaliserad och har visat sig motståndskraftig i perioder av lägre oljepris med stöd av centralbankens likviditetsstöd. Andelen dåliga lån har återgått till nivåer innan pandemin (strax under två procent) och bankerna är överlag välrustade mot kreditförluster. Sektorn väntas gynnas av landets förväntade ekonomiska diversifiering under de kommande åren som minskar exponeringen mot energisektorn.

EKN:s policy

EKN klassificerar Saudiarabien i landriskklass 2 av 7, en bedömning som görs i samverkan inom OECD. Saudiarabien har varit placerat i denna landriskklass sedan 2005 då landet uppgraderades ett steg. Normal riskprövning gäller för samtliga gäldenärskategorier utom företag. Normal riskprövning innebär att det inte finns några på förhand givna begränsningar i garantigivningen och att affärerna bedöms på egna meriter utan särskilda krav eller villkor. 

Vid tidigare ekonomiska nedgångar har betalningserfarenheten märkbart försämrats. Av denna anledning tillämpas en förhöjd premiesättning för vissa företagsrisker. EKN såg ökade betalningsproblem i efterdyningarna av oljeprisfallet 2014. Problemen emanerade från statens bristande förmåga att genomföra offentliga åtstramningar på ett ordnat sätt och på sviktande betalningsvilja och eller kapacitet.

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s garantier omfattar bland annat exportaffärer till landet inom branscher som telekom och kraft. EKN har under perioden 2018–2022 ställt ut garantier i 63 affärer, till ett sammanlagt belopp om drygt 3,9 miljarder kronor, för svenska företag som exporterar till Saudiarabien. Den beloppsmässigt största branschen i flödet var telekom.

EKN:s betalningserfarenhet är blandad. Efter nedgången i de globala oljepriserna från 2014, och den försämrade statsfinansiella situationen som det medförde, uppvisade offentliga köpare ett försämrat betalningsmönster. Staten började ackumulera dröjsmål till entreprenörer under 2015, vilka i sin tur dröjt med betalningen till utländska leverantörer. EKN har erfarit betalningsproblem i främst entreprenad- och transportsektorn. Dessa köpare tenderar att få vänta på betalning från offentlig sektor och dröjer därför, i sin tur, med betalning till sina utländska leverantörer. Köparnas betalningsvilja kan i vissa fall ifrågasättas när de prioriterar bland vilka leverantörer de betalar till. 

Problemen visar på statens bristande förmåga att genomföra statsfinansiell åtstramning på ett ordnat sätt och ibland på sviktande betalningsvilja. Statliga betalningsdröjsmål har uppstått vid tidigare oljeprisfall i Saudiarabien. Lokala skuldebrev och växlar har i flera fall visat sig vara effektiva påtryckningsmedel i händelse av betalningsproblem. Skaderegleringar (fall där EKN ersätter exportören vid utebliven betalning från köparen) förekommer och av de skador som uppstod mellan 2017–2021 har ungefär hälften återvunnits hittills.

Hållbarhetsanalyser av transaktioner till Saudiarabien fokuserar ofta på arbetsrättsliga aspekter i den enskilda affären eller projektet. Landet rankas över lag lågt i internationella jämförelser avseende medborgerliga- och politiska rättigheter, vilket försvårar möjligheterna till informationsinhämtning och oberoende bedömningar. Reformer för att stärka kvinnors och migrantarbetares rättigheter har genomförts under senare år, vilket är positivt samtidigt som utmaningar kvarstår. EKN har vid större projekt ställt och följt upp krav på internationella standarder avseende hållbarhetsaspekter.