Saudiarabien

Landriskanalys för Saudiarabien

Februari 2026

En energipolitisk stormakt i omdaning

Tack vare stora olje- och gasreserver är Saudiarabien världens 20:e största ekonomi och en energipolitisk stormakt. Landet är sedan många år världens största exportör av olja och energisektorn bidrar till omkring 40 procent av BNP samt cirka 60 procent av statens inkomster, ned från cirka 90 procent tio år tidigare. 

De kommande årens prognoser för oljepriserna kommer delvis att stödja landets fortsatta investeringar för att öka det icke-energi baserade bidraget till landets BNP, den så kallade Vision 2030-strategin. Syftet är både att göra den saudiska ekonomin mindre utsatt för skiften i de internationella oljepriserna och att stärka den långsiktiga tillväxtkapaciteten mot bakgrund av en förväntad långsiktig minskning av efterfrågan på fossila energislag. 

Under de senaste åren har även ökade sociala rättigheter i landet införts för att stärka landets förmåga att attrahera både kapital och arbetskraft. Kvinnligt arbetskraftsdeltagande har exempelvis ökat med drygt tio procentenheter till 34 procent under det senaste decenniet. 

Saudiarabiens landriskklassificering motiveras bland annat av dess etablerade position som ledande nation inom OPEC+ med betydande oljeproduktions-kapacitet, vilket gör att landet relativt snabbt kan öka eller minska utbudet och därmed påverka globala oljepriser. 

Landets offentligfinansiella position är likaså betryggande. Statsskulden i relation till BNP väntas exempelvis under de kommande åren förvisso att öka men förbli fullt hanterbar kring 40 procent av BNP. 

Den externa positionen är god till följd av historiska bytesbalansöverskott, men bedöms försvagas under de kommande åren på grund av stora investerings-behov i spåren av landets pågående diversifieringsstrategi. Därutöver finns omfattande buffertar att tillgå vid behov, bland annat i form av fondtillgångar. 

Landets statliga förmögenhetsfond, Public Investment Fund, är bland de största i världen och har i uppdrag att leda landets Vision 2030-strategi genom att etablera nya företag inom centrala sektorer och initiera och genomföra ett antal storskaliga och högprofilerade diversifieringsprojekt inom bland annat turism, gruvnäring och ICT-tjänster. Ambitionen är att via offentliga investeringar och förbättringar av investerings- och affärsmiljön skapa en grund där privata investeringar på sikt kan komplettera och spela en större roll för tillväxten.

Samtidigt fortsätter institutionella förutsättningar, såsom en hög grad av maktkoncentration och ett centraliserat beslutsfattande, att utgöra risker som kan leda till ineffektivt beslutsfattande och oförutsägbarhet. 

Den saudiska valutans fasta växelkurs gentemot US-dollarn sedan mitten av 1980-talet väntas upprätthållas på lång sikt givet US-dollarns dominerande ställning inom oljehandeln över lag.

Diversifiering förutsätter oljeinkomster

BNP-tillväxten för innevarande år har stegvis reviderats upp i takt med att beslutade oljeproduktionsnivåer ökats inom OPEC+. Internationella valutafonden, IMF, förväntar sig därför en genomsnittlig årlig tillväxttakt under 2025 och 2026 om 4,0 procent som på medel- och långfristig sikt stabiliseras kring 3,3 procent per år. 

Ökad oljeproduktion och växande inkomster från den icke-oljebaserade delen av ekonomin, som har tredubblats sedan 2015, kommer delvis att kompensera för de lägre oljepriserna under 2025 och 2026. De minskade statliga inkomsterna väntas dock påverka investeringstakten. Det innebär bland annat att projekt med positiva kassaflöden i närtid kommer prioriteras under de kommande åren, till exempel satsningar på turism och infrastruktur. 

För att skapa en uthållig breddning av ekonomin behöver de statliga investeringarna på sikt kompletteras av privat kapital, som än så länge endast bidragit i begränsad omfattning. Utländska direktinvesteringar i Saudiarabien uppgick exempelvis i genomsnitt till 1,7 procent av BNP under den senaste femårsperioden (2020–2024) medan motsvarande siffra för Förenade Arabemiraten var 5,8 procent. Sammantaget kan de förändringar som sker i affärsmiljö och samhället i stort väntas leda till att gapet mellan de båda länderna minskar framöver. 

Direkta konsekvenser av ökade tullar till USA får begränsad effekt för den saudiska ekonomin då energiimport är undantaget från de generella tullkvoterna och den icke-oljebaserade exporten från Saudiarabien till USA endast motsvarar omkring 0,2 procent av BNP. Det är i stället främst de indirekta effekterna i form av dämpad global efterfrågetillväxt som har haft en negativ inverkan på den saudiska ekonomin under 2025.

Den inrikespolitiska situationen är stabil och landets styrelseskick i form av en centraliserad monarki väntas bestå. I september 2022 överlämnades formellt premiärministerposten från kungen till 39-årige kronprins Mohammad bin Salman, vilket ytterligare konsoliderade hans position som framtida arvtagare till tronen. 

Under den period av ökade geopolitiska spänningar som präglat världen sedan krigsutbrotten i Ukraina och Gaza 2022 respektive 2023 samt attackerna i Röda havet har Gulfländerna spelat en delvis förändrad roll.  Ländernas produktion fungerar som en buffert på världens oljemarknader genom att snabbt kunna kompensera oljeproduktion i samband med sanktioner mot rysk oljeexport.

Som medlare i flera konflikter har länderna, inklusive Saudiarabien, haft en mer stabiliserande och aktiv roll jämfört med tidigare perioder. Riskbilden domineras fortsatt av geopolitiska utmaningar i regionen, vilka väntas fortsätta att utgöra potentiella konfliktytor för överskådlig tid. Framtida spänningar med grannlandet Iran kan fortsatt inverka negativt på Saudiarabiens förmåga att producera och exportera olja. 

Affärsmiljön

I Transparency Internationals Corruption Perceptions Index rankas Saudiarabien på plats 38 av 180 länder för 2024, vilket är bland de bättre i regionen och en förbättring med tio placeringar sedan 2015. I Freedom Houses rankning för 2024 placeras Saudiarabien lågt, särskilt med avseende på politiska rättigheter.

Saudiarabien har haft en positiv utveckling i Världsbankens Governance Indicators (indexmått över länders institutionella kapacitet och affärsmiljö) som placerar landet över genomsnittet för regionen som helhet, dock fortsatt betydligt svagare än det starkaste landet i regionen, Förenade Arabemiraten. Saudiarabien implementerade bland annat 2021 en ny lagstiftning för hantering av kommersiella tvister, vilken syftar till att effektivisera processer och över lag anpassa landets lokala lagstiftning till internationell praxis.

Saudiarabien och Förenade Arabemiraten konkurrerar sedan ett antal år om att attrahera kapital och arbetskraft från utlandet. Denna konkurrens väntas över tid komma att leda till ytterligare förbättringar av den övergripande affärsmiljön i båda ekonomierna. 

Den saudiska banksektorn är välutvecklad och omgärdas av ett modernt regelverk under adekvat tillsyn av den saudiska centralbanken (SAMA). Sektorn är välkapitaliserad och har visat sig motståndskraftig i perioder av lägre oljepriser med stöd av centralbankens likviditetsstöd. Andelen problemlån har återgått till nivåer innan pandemin (strax under två procent) och bankerna är över lag väl rustade för att kunna hantera kreditförluster. Sektorn gynnas av landets ekonomiska diversifiering under de kommande åren, vilken väntas leda till en breddning av dess kundbas.

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter. EKN:s fokus ligger på den påverkan som den verksamhet där de exporterade varorna ska användas kan ha. I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av stor vikt.

Saudiarabien har generellt en högre riskprofil gällande mänskliga rättigheter jämfört med gruppen av OECD:s höginkomstländer. Gällande risker kopplade till barnarbete, tillgång till gottgörelse samt urfolksrättigheter bedöms riskerna lägre jämfört med lägre medelinkomstländer, medan nivåerna för delindexet säkerhetsstyrkor och mänskliga rättigheter, arbetsmiljö och säkerhet samt fackföreningsfrihet och kollektiv förhandling bedöms högre.

EKN:s policy

EKN klassificerar Saudiarabien i landriskklass 2 av 7, en bedömning som görs i samverkan inom OECD. Normal riskprövning gäller för samtliga gäldenärs-kategorier utom företag. Normal riskprövning innebär att det inte finns några på förhand givna begränsningar i garantigivningen och att affärerna bedöms på egna meriter utan särskilda krav eller villkor. 

Vid tidigare ekonomiska nedgångar har betalningserfarenheten märkbart försämrats. Av denna anledning tillämpas en förhöjd premiesättning för vissa företagsrisker. EKN såg ökade betalningsproblem i efterdyningarna av oljeprisfallet 2014. Problemen härrörde från statens bristande förmåga att genomföra offentliga åtstramningar på ett ordnat sätt och på sviktande betalningsvilja eller kapacitet.

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s garantier omfattar bland annat exportaffärer till privata köpare inom branscher som telekom och kraft. EKN har under perioden 2021–2025 ställt ut garantier i 58 affärer, till ett sammanlagt belopp om drygt 10,9 miljarder kronor, för svenska företag som exporterar till Saudiarabien. Den beloppsmässigt största branschen i flödet var kraft. 

EKN:s betalningserfarenhet är blandad. Efter nedgången i de globala oljepriserna från 2014, och den försämrade statsfinansiella situationen som det medförde, uppvisade offentliga köpare ett försämrat betalningsmönster. Staten började ackumulera dröjsmål till entreprenörer under 2015, vilka i sin tur dröjt med betalningen till utländska leverantörer. EKN har erfarit betalningsproblem i främst entreprenad- och transportsektorn. Dessa köpare tenderar att få vänta på betalning från offentlig sektor och dröjer därför, i sin tur, med betalning till sina utländska leverantörer.

Problemen visar på statens bristande förmåga att genomföra statsfinansiella åtstramningar på ett ordnat sätt samt i vissa fall på sviktande betalningsvilja. Statliga betalningsdröjsmål har uppstått vid tidigare oljeprisfall i Saudiarabien. Lokala skuldebrev och växlar har i flera fall visat sig vara effektiva påtryckningsmedel i händelse av betalningsproblem. Skaderegleringar (fall där EKN ersätter exportören vid utebliven betalning från köparen) förekommer och av de skador som uppstod mellan 2017–2021 har hittills ungefär hälften kunnat återvinnas.