Förenade Arab­emiraten

Landriskanalys för Förenade Arabemiraten

Senaste landriskanalysen för Förenade Arabemiraten gjordes i februari 2026.

Välutvecklad ekonomi

Förenade Arabemiraten (FAE) är en av Mellanösterns mest utvecklade ekonomier. Emiraten har tillsammans stora oljetillgångar, vilka utgör omkring sex procent av världens kända oljereserver och cirka tre procent av naturgasreserverna. Olje- och gassektorn är en dominerande tillväxtkälla som utgör cirka 25 procent av FAE:s BNP och nästan 50 procent av den offentliga sektorns inkomster, detta innebär trots allt att landet är ett av de minst oljeberoende länderna i Gulfen.

Även om olja är den viktigaste inkomstkällan för den offentliga sektorn, vilken inkluderar enskilda emirat samt den federala budgeten, har sektorer som turism, företagstjänster och logistik växt i betydelse under de senaste åren.

Den federala regeringens ansvarsområden är begränsade, men omfattar bland annat penningpolitik och banksystemet, vilket gör att exempelvis transfererings- och konverteringsrisker bedöms vara likartade för köpare oavsett vilket emirat de är baserade i. Stora satsningar sker sedan ett antal år för att diversifiera ekonomin och anpassa den till en lägre framtida efterfrågan på fossila bränslen.

Emiratets president, shejk Mohammed bin Zayed al-Nahyan, väntas upprätthålla den rådande policyinriktningen, som prioriterar ekonomisk diversifiering genom offentliga investeringar kombinerat med förbättringar i affärsmiljö och sociala rättigheter i syfte att attrahera investeringar och humankapital från omvärlden.

FAE och Saudiarabien väntas under det kommande decenniet fortsätta att konkurrera om positionen som regionen affärscentrum och destination för utländska direktinvesteringar. Även om FAE idag attraherar omkring tre gånger så mycket direktinvesteringar (relativt BNP) som Saudiarabien, väntas skillnaden minska i takt med att den saudiska ekonomin, och samhället i stort, i ökad utsträckning öppnas upp mot omvärlden.

Trots att FAE har både historiska och strategiska relationer med USA kommer fördjupade band med bland annat Indien och Kina att prioriteras framöver för att främja landets säkerhets- och handelspolitiska intressen. Landets anslutning, tillsammans med flera andra, till BRICS-samarbetet under början av 2024 ska ses i ljuset av ambitionen att just diversifiera sina relationer med omvärlden.

Tack vare stora finansiella tillgångar baserade på olja, står statsfinanserna på en stabil grund. Landet har en låg offentlig skuld strax över 30 procent av BNP, vilken väntas minska under de kommande åren samtidigt som den offentliga sektorns likvida tillgångar är nästan tre gånger större än dess skulder. Budgetsaldot väntas under den kommande femårsperioden uppgå till 4,7 procent av BNP i genomsnitt, enligt IMF.

Den externa positionen är god med förväntade bytesbalansöverskott motsvarande 12 procent av BNP de kommande åren, vilket väntas bidra till att ställningen som nettokreditgivare kvarstår. Externskulden har ökat de senaste åren. Den uppgår till hanterbara 93 procent av BNP. Även andra mått som skuld eller räntebetalningar i förhållande till export är på fortsatt betryggande nivåer.

Valutareserven är ungefär dubbelt så stor som total kortfristig skuld vilket begränsar likviditetsrisken. Utöver valutareserven finns omfattande tillgångar i oljefonder, uppbyggda under decennier av bytesbalansöverskott, där emiratet Abu Dhabis förmögenhetsfond är bland de största i världen.

Fortsatt höga inkomster trots produktionsbegränsningar

IMF förutspår en årlig tillväxt om knappt 5 procent under 2026 och 2027 i takt med att oljeproduktionsbegränsningar trappas av. Tillväxten i den privata sektorn väntas upprätthållas främst driven av fortsatta ansträngningar för att bredda den icke-oljerelaterade delen av ekonomin, gynnsam affärsmiljö samt stora kapitalflöden från omvärlden på grund av FAE:s status som en safe haven för investeringar och kapital. FAE är regionens största mottagare av utländska direktinvesteringar och investerare lockas av liberala handels- och investeringsvillkor, något som attraherar kapitalflöden från både inom och utanför regionen.

De långsiktiga utsikterna för FAE ser förhållandevis goda ut och hoten mot den politiska och ekonomiska stabiliteten är begränsade. Investeringar för att säkra tillgången till insatsvaror, så som sällsynta jordartsmetaller väntas fortsätta under de kommande åren. FAE har exempelvis sedan 2015 stått för omkring 80 procent av guldländernas totala investeringar till Afrika, investeringar som är fördelade till länder i både södra och västra delarna utöver de närliggande traditionella marknaderna i östra Afrika.

Förbättrade relationer till grannlandet Qatar och även Israel väntas också bidra till en ökad regional stabilitet. Exempelvis slöts ett avtal med Israel om frihandel under 2022 efter att länderna normaliserade sina diplomatiska relationer 2020.

Riskbilden på både kort- och lång sikt domineras av säkerhetssituationen i regionen och förhållandet mellan främst Iran och Israel. En fortsättning på krigshandlingar under 2026 och framåt mellan länderna väntas inte direkt påverka regionen i stort, men skulle i ett allvarligt scenario kunna få konsekvenser för Abu Dhabis produktion och export av olja samt Dubais roll som turistmål.

Affärsmiljön 

I Transparency Internationals Corruption Index rankas FAE bättre än flera EU-länder, på plats 23 av 180 länder. Världsbankens Governance Indicators (WBGI), som innefattar diverse mått på institutioners och regleringsmiljöns kvalitet, placerar landet över den regionala standarden och i linje med genomsnittet för höginkomstländer inom OECD. 

Rättssystemet i Förenade Arabemiraten bedöms dock inte fritt från politisk inblandning och det finns brister i effektiviteten. Vissa områden, såsom skydd för investerare och möjligheten att driva igenom rättigheter under kontrakt, släpar efter. Processer för återvinning av fordringar är kostsamma och tidskrävande, även i regional jämförelse. Som ett svar på dessa tillkortakommanden har FAE under 2021 infört ett antal förändringar av sin konkurslagstiftning och ett förstärkt skydd för kreditorer som bland annat snabbar på och förenklar verkställbarheten av domar.

Förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och FAE har intensifierats sedan USA annonserat utökade tullar mot båda ekonomierna under 2025. EU är den näst största handelspartnern och absorberar 8,3 procent av FAE:s icke oljerelaterade export. En överenskommelse bedöms kunna nås under 2026, vilket skulle kunna innebära att avtalet tidigast kan träda i kraft under 2027. Genomsnittliga tullavgifter för europeisk export till FAE är i dagsläget omkring 5 procent med betydande variationer beroende på aktuell vara.

FAE har de mest likvida och utvecklade valutamarknaderna bland Gulfländerna. Sedan 1973 är valutakursen knuten till US-dollarn. Den fasta växelkursen mot US-dollarn väntas bestå då den är ett viktigt ankare för den ekonomiska stabiliteten och skapar stabila förutsättningar för företag och export. Det finns inga restriktioner för betalningar och överföringar för internationella transaktioner. Emiratiska dirham kan övervägas av EKN i lokalvalutaaffärer.

Landet är ett av regionens mest banktäta länder. Banksektorn står på en stabil grund med lönsamma och välkapitaliserade banker. De större bankerna i Abu Dhabi utmärker sig i dessa avseenden. Återhämtningen från pandemin har varit god med hjälp av en över lag gynnsam konjunktur till följd av de höga oljepriserna. De främsta riskerna för banksektorn, i form av nya fastighetsbubblor och ihållande låga oljepriser, motverkas av stabila finanseringsbaser, stora kapitalbuffertar och en strängare bankreglering under senare år. Andelen ”problemlån” i sektorn lånestock har minskat till 4,0 procent under 2025, jämfört med 7,5 procent under 2021.

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter. EKN:s fokus ligger på den påverkan som den verksamhet där de exporterade varorna ska användas kan ha. I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av stor vikt.

FAE har generellt en högre riskprofil gällande mänskliga rättigheter jämfört med gruppen av OECD:s höginkomstländer och en i stort sett jämförbar eller något lägre riskprofil över lag jämfört med lägre medelinkomstländer. Förenade Arabemiraten avviker emellertid väsentligt inom delindexet för Fackföreningsfrihet och kollektiv förhandling jämfört med båda jämförelsegrupperna, framför allt till följd av begränsat formellt stöd för arbetstagares rättigheter.

EKN:s policy

EKN klassificerar FAE i landrisklass 2 av 7. Normal riskprövning gäller för samtliga gäldenärskategorier. Det innebär att det inte finns några på förhand givna begränsningar i garanti-givningen och att affärerna bedöms på egna meriter utan särskilda krav eller villkor.

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s garantier omfattar bland annat exportaffärer till privata köpare inom sektorer som transport, infrastruktur och papper. EKN har under perioden 2021–2025 ställt ut garantier i ett 60-tal affärer per år till ett sammanlagt belopp om 13,0 miljarder kronor, för svenska företag som exporterar till FAE. Den beloppsmässigt största sektorn i flödet var inom transportsektorn.

Betalningserfarenheten är blandad och oljeprisfallet 2014 ledde till dröjsmål och skador. EKN har upplevt ökade betalningsproblem hos företag i FAE efter 2016 till följd av svagare marknadsförutsättningar. En stark återhämtning efter pandemin, ett högt oljepris och goda marknadsutsikter har förbättrat betalningserfarenheten på senare tid även om omfattande tidigare fordringar finns kvar i stor utsträckning.