Angola

Landriskanalys för Angola

Senaste landriskanalysen för Angola gjordes i juli 2026.

Bakgrund

Angolas ekonomi är beroende av oljesektorn som står för cirka en tredjedel av BNP, nära hela valutaintjäningen och cirka två tredjedelar av statens intäkter. Höga oljepriser i kombination med en återuppbyggnadsperiod efter inbördeskrigets slut 2002 medförde mycket stark ekonomisk tillväxt i början av 2000-talet. Angola har därmed en mittenposition i Afrika söder om Sahara i fråga om BNP per capita.

Den positiva utvecklingen tog slut med oljeprisfallen 2015 och 2020 som innebar ekonomisk kräftgång, hög valutavolatilitet och avsevärt försvagade statsfinanser. Under samma period nedgraderade EKN Angola två steg, från landriskklass 5 till landriskklass 7. Först i juni 2023 var landet tillbaka i landriskklass 6 tack vare högre oljepriser och reformer.

Under president Lourenço och finansminister Vera Daves har en valutareform genomförts och privatiseringar av den statsdominerade ekonomin har inletts. Sedan 2018 finns ett importsubstitutionsprogram PRODESI som har implementerats med viss framgång och vissa åtgärder för att minska korruptionen har vidtagits. Jordbruk och diamanter ses som framtidssektorer. Därutöver har moms och ett nytt statsfinansiellt ramverk införts.

Ekonomins höga känslighet för förändringar i oljepriset, minskande oljeproduktion och den globala trenden mot ökat användande av förnyelsebar energi utgör betydande kreditrisker för landet. Under det senaste decenniet har oljeproduktionen gradvis minskat från 1,8 miljoner fat per dag till drygt en miljon fat per dag. Angola är en högkostnadsproducent av olja och har begränsad institutionell kapacitet att ställa om.

Stor jordbrukssektor och låg inkomstnivå innebär hög sårbarhet för fysiska klimatrisker såsom stormar och bränder. Vattenbrist utgör också en risk, särskilt i de södra och sydöstra delarna av landet. Det påverkar vattenkraften, som är en viktig del i landets energiförsörjning. I ND-GAINs index (2025), som mäter länders sårbarhet mot klimatförändringar samt förmåga att mildra riskerna, placeras Angola på plats 160 av 187 länder.

Landets institutioner tillhör de svagaste i världen, vilket reflekteras i det låga utfallet i Världsbankens Worldwide Governance Indicators (WGI). Det innebär begränsad förmåga att hantera en hög stats- och utlandsskuld, liksom externa chocker.

Angolas oljefond, Fundo Soberano de Angola, och makroekonomiska ramverk har begränsad förmåga att hantera fluktuationer i oljepriserna. Oljefonden, som motsvarar drygt tre procent av BNP och 30 procent av valutareserven, är för liten för att ha en avgörande betydelse vid oljeprisfall. Det finns heller inte tillräckligt med statsfinansiella resurser för att på allvar dra nytta av den. Därmed kommer betydande svängningar i statsfinanser och hårdvalutatillgång att vara en naturlig del av ekonomin under överskådlig tid. Nära tre fjärdedelar av statens lån är i utländsk valuta, varför valutakursfall får stort genomslag på den offentliga skuldsättningen i kwanza.

I per capita-termer sjunker de genomsnittliga inkomsterna. Under det senaste decenniet är den reala BNP/capita-tillväxten i genomsnitt -2,4 procent per år. Endast mindre förändringar väntas vad gäller diversifieringen av ekonomin, den skyhöga arbetslösheten, inkomstklyftorna och de mycket svaga institutionerna under de kommande åren.

Oljeexport buffert mot kriget i Mellanöstern

Makroekonomiskt och statsfinansiellt är Angola sårbart mot externa ekonomiska chocker. Tack vare de höga oljepriserna, som stängningen av Hormuzsundet har medfört, är Angola emellertid en av de minst drabbade ekonomierna på kontinenten. Enligt IMF:s aprilprognos för 2026 väntas varuexporten stiga med 20 procent tack vare de höga priserna, samt en viss återhämtning i oljeproduktionen. Därmed väntas bytesbalansöverskottet stärkas till motsvarande 2,2 procent av BNP under året, trots att importpriserna på raffinerad olja också stiger.

Till skillnad från regionens nettooljeimportörer väntar sig centralbanken sjunkande inflation. I slutet av maj sänkte Banco Nacional de Angola inflationsprognosen till 11,5 procent för helåret 2026 och styrräntan till 17 procent. Den egna oljeproduktionen i kombination med viss raffineringskapacitet begränsar risken för bränslebrist i det fall Hormuzsundet åter stängs. Cirka 30 procent av det inhemska behovet av raffinerade petroleumprodukter täcks av lokal produktion.

Viktigt att notera är att IMF:s prognoser bygger på antagandet att kriget i Mellanöstern blir kortvarigt och att prognosen gjordes i början av mars 2026, det vill säga endast några veckor in i konflikten. De höga oljepriserna har även en positiv effekt på de statsfinansiella intäkterna. I statsbudgeten antas ett oljepris på 61 USD/fat, vilket innebär att budgetunderskottet väntas sjunka till -2,4 procent av BNP under 2026.

Den offentliga skuldsättningen väntas därmed motsvara drygt 50 procent av BNP under de kommande åren, det vill säga något under den genomsnittliga skuldsättningen i regionen. Kwanzan har stabiliserats på en ny nivå sedan oktober 2024, vilket bidrar till förutsägbarhet i statsfinanserna. Till riskerna hör de omfattande subventionerna av bränsle, samt potentiellt ökade finansieringskostnader för staten.

Bränslesubventionerna har visserligen minskat jämfört med perioden 2022 - 2024, men motsvarar fortsatt cirka en procent av BNP. Det kommer att innebära ökade kostnader för staten vid varaktigt högre oljepriser. Höga bränslepriser är en känslig inhemsk politisk fråga som återkommande leder till stora protester och blockader, framför allt i Luanda.

Angolas räntekostnader för statsskulden är höga, motsvarande cirka 25 procent av budgetintäkterna, och en hög andel är externfinansierad. Statens externa betalningsåtaganden har börjat sjunka, men är fortsatt stora på cirka 11 miljarder USD under 2026. Om krisen i Mellanöstern utvecklas till en allvarlig global kris kommer statens finansieringsmöjligheter sannolikt att försämras, vilket kan leda till svårigheter att refinansiera extern skuld.

I mars och maj 2026 placerade Angola emellertid Eurobonds till ett totalt värde av fyra miljarder USD, vilket visar på fortsatt tillgång till internationella kapitalmarknader. Samtliga var övertecknade och den senaste emissionen gjordes till 8,3 respektive 9,5 procent. Det är ungefär i linje med räntan på de senaste emitteringarna under 2025.

Tillväxten väntas bli stabil, men svag, under de närmaste åren. I IMF:s aprilprognos är tillväxten i genomsnitt 2,5 procent per år 2026 – 2027. Tillväxten drivs framför allt av jordbruket, som för närvarande pressas av höga priser på gödningsmedel i spåren av krisen i Mellanöstern. Även fiskeindustrin och andra icke-oljerelaterade sektorer är drivande i tillväxten. Diamantindustrin innebär en möjlighet till diversifiering på sikt, men pressas just nu av konkurrensen från syntetiska diamanter. Angola satsar även på ökad produktion av metaller. Under 2025 startade exempelvis produktionen i Angolas första storskaliga koppargruva, Tetelo Mine.

Det stora orosmolnet under våren 2025, USA:s importtullar mot Angola, har sänkts till 15 procent och påverkar inte tillväxten i någon större utsträckning. Inrikespolitiken kommer att spela en allt större roll i landrisken inför presidentvalet som är planerat till mitten av 2027. President João Lourenco (2017-) har suttit två mandatperioder och förväntas utse en efterträdare för regerande MPLA.

Oppositionspartiet UNITA fick nära hälften av rösterna i det senaste valet och utgör ett allvarligt politiskt hot mot MPLA. Det kan leda till ökad repression och politisk manövrering i upptakten till valet samt oroligheter i samband med valet. Sammantaget ses inga stora förändringar i landriskutvecklingen för Angola. Riskmässigt bedöms Angola befinna sig i den svagare delen av landriskklass 6.

Affärsmiljön

Affärs- och regleringsmiljön i Angola är generellt sett mycket svår på grund av hög inflation, höga lönekostnader, omfattande byråkrati, hög korruption och svaga institutioner. Det juridiska systemet är svagt och präglas av korruption och politiskt inflytande. Viss förbättring har dock skett under president Lourenço och trenden i WGI är över lag positiv under det senaste decenniet. Förbättringarna gäller framför allt korruptionsnivån där landet gick från ett utfall på 18/100 till 35/100 under perioden 2015 - 2024.

Angola finns sedan 2024 på FATF:s (Financial Action Task Force) så kallade grå lista. Det innebär att FATF har funnit strukturella svagheter i regelverket mot penningtvätt/terroristfinansiering. Listningen kan medföra minskad vilja från svenska, och internationella banker, att hantera betalningar från Angola.

Vad gäller hårdvalutatillgång finns numera en valutamarknad där finansministeriet, oljebolag, banker och försäkringsbolag kan handla. Importlicens krävs för att säkra hårdvaluta, men i övrigt är regelverket förhållandevis fritt. Euro dominerar framför USD, delvis på grund av kopplingen till Portugal men också på grund av att få banker har korrespondentbanksrelationer i USA. Angola har fortfarande inte ratificerat IMF:s artikel 8, med innebörden är att kwanzan inte är konvertibel utomlands. All konvertering måste ske inom landet.

Valutareserven motsvarar nära åtta månaders importtäckning, vilket är en betryggande nivå. Statens externa lånebetalningar prioriteras emellertid i regel före privatsektorn, vilket periodvis innebär svag hårdvalutalikviditet hos banker och företag när finansministeriet slutar att sälja hårdvaluta på marknaden. Valutamarknaden är därutöver fragmenterad. Stora banker med stor exponering mot oljeindustrin har generellt sett bättre hårdvalutalikviditet än mindre banker med liten exponering mot oljeindustrin. På grund av detta ser EKN återkommande dröjsmål i affärer med köpare i Angola.

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter (MR). EKN:s fokus är på eventuell påverkan, från verksamheten, i de länder där de exporterade varorna skall användas.

I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av särskilt stor vikt. I Maplecrofts MR-index för dessa dimensioner uppvisar Angola en väsentligt högre riskprofil gällande mänskliga rättigheter jämfört med gruppen av OECD:s höginkomstländer. Även jämfört med länder på samma inkomstnivå ligger Angola på en högre risknivå för flera av dessa indikatorer.

EKN:s policy

EKN är öppen för statsrisker, men med restriktivitet på grund av stor exponering mot offentliga risker. För övriga offentliga risker (exempelvis myndigheter, kommuner och städer) gäller krav på remburs-, bank- eller statsgaranti. För banker och företag gäller förhöjd premiesättning vid långa risktider.

EKN:s åtagande och erfarenhet

Efterfrågan på statsriskaffärer är fortsatt hög i Angola. Det totala garantiengagemanget är nästan uteslutande statsrisk. För närvarande finns fem garantier samt två offerter med offentliga köpare (inom kraft och transport). Engagemanget begränsas av ett riktvärde. I dagsläget överskrids riktvärdet, men på några års sikt räknar EKN med att det kommer att finnas ett visst utrymme för att garantera nya affärer.

På den privata sidan utgörs engagemanget till största delen av leveranser till köpare inom transportsektorn. EKN:s betalningserfarenhet är mycket god, både på den offentliga och den privata sidan. Ett fåtal hårdvalutarelaterade dröjsmål och fordringar finns på köpare inom pappersindustrin.

Angola har omförhandlat sina fordringar i Parisklubben vid två tillfällen, 1989 samt 2006, utan att erhålla någon formell skuldavskrivning. Avtalet från 2006 förtidsbetalades. Även övriga ECA:s inom OECD fortsätter att rapportera in god betalningserfarenhet för Angola.