Pakistan

Landriskanalys för Pakistan

Senaste landriskanalysen för Pakistan gjordes i juli 2026.

Strukturella utmaningar hämmar tillväxten

Med världens femte största befolkning på drygt 255 miljoner är den inhemska ekonomin relativt stor, vilket ger en viss tillväxtpotential och motståndskraft. Ekonomin drivs av hushållens konsumtion (drygt 80 procent av BNP) medan investeringarna är låga (under 15 procent av BNP). Produktionssidan domineras av tjänstesektorn.Den viktiga jordbrukssektorn (23 procent av BNP) sysselsätter 36 procent av arbetskraften medan tillverkningsindustrin är underutvecklad.

Pakistan är nettoimportör av energiråvaror och landets snäva exportbas (10 procent av BNP) uppvisar svag konkurrenskraft och domineras av textil- och jordbruksvaror.Den främsta valutaintjänaren är remitteringar (9 procent av BNP), varav drygt hälften härrör från Gulfstaterna. Inflödena finansierar merparten av de strukturella handelsunderskotten och stabiliserar konsumtionen.

En hög skuldtjänst gör dock att bytesbalansen ofta är i underskott. Ekonomins struktur gör att underskotten tenderar att svälla när den ekonomiska aktiviteten tilltar.Med låga direktinvesteringar (FDI) förblir externpositionen sårbar, med ett beroende av extern finansiering och begränsade valutareserver i förhållande till finansieringsbehoven.

Pakistan är ett av de fattigaste länderna i Asien och står inför omfattande strukturella utmaningar. En låg BNP-tillväxt på i genomsnitt 3,4 procent 2016–2024 är otillräcklig för att skapa arbetstillfällen åt en snabbt växande ung befolkning. Sociala och religiösa spänningar bidrar till en latent risk för politisk instabilitet. Landet är våldsdrabbat med militant islamism och separatistkonflikter i delar av landet.

Säkerhetssituationen följer en negativ trend sedan talibanerna tog makten i Afghanistan 2021. Pakistan anklagar Talibanregimen för att härbärgera den pakistanska talibanrörelsen (TTP) och de bilaterala spänningarna har eskalerat till väpnade attacker från båda sidor sedan februari 2026. Med Indien råder en vapenvila efter det kortvariga konfliktutbrottet våren 2025 men relationen förblir spänd.

Statsfinanserna är svaga på grund av lågt skatteuttag, subventioner i jordbruks- och energisektorerna och en stor, olönsam statlig företagssektor. Den offentliga skuldkvoten är hög, kring 70 procent av BNP och ränteutgifterna slukar över 35 procent av statens intäkter. Att merparten av skulden är inhemsk minskar exponeringen mot valutarisker. Det innebär dock att lån till offentlig sektor svarar för lejonparten av banksystemets tillgångar. Det exponerar banksystemet mot staten och hämmar kreditgivning till den privata sektorn.

Sedan 2015 har större infrastrukturinvesteringar, främst i energisektorn, gjorts genom China-Pakistan Economic Corridor (CEPC). Villkoren i dessa ofta skuldfinansierade projekt väcker frågetecken kring den utväxling landet får i form av konkurrenskraft och tillväxtdynamik för att klara återbetalningarna av kinesiska lån som utgör cirka 30 procent av statens utlandsskuld.

Parlamentarisk demokrati återinfördes 2010, men bakom kulisserna utövar militären ett betydande inflytande över politik och ekonomi. Inflytandet bedöms ha ökat efter de omstridda valen 2024, konflikten med Indien och påföljande förändringar i landets konstitution. Starka särintressen från militären, en stor statlig sektor och en dynastisk politisk elit tenderar att stå i vägen för välbehövliga reformer, inte minst för att liberalisera landets inåtvända ekonomiska struktur. Därmed undergrävs den politiska uthålligheten att bedriva strukturreformer.

Med sitt geostrategiska läge tenderar landet likväl att kunna påräkna externt stöd från multilaterala institutioner och allierade som Kina och Saudiarabien. Reformtrycket på regeringen tilltar dock då signaler pekar på att bilateralt stöd alltmer kan väntas ske på kommersiella grunder och med krav på reformer.

Återhämtning om konflikten avtar

Konflikten i Mellanöstern har skapat ny osäkerhet i ett läge där ekonomin just börjat återhämta sig efter krisåren 2022–2023. Trots störningar i form av översvämningar och konflikten i Mellanöstern väntas tillväxttakten nå 3,6 procent för finansåret 2026 (juli 2025-juni 2026). Det är den högsta på fyra år.

Offentliga finanser visar på en positiv trend där statsintäkterna stärkts och skuldkvoten gradvis börjat avta. Även bytesbalansen stärktes, medan valutan stabiliserats och styrräntorna sänkts väsentligt.Vissa initiala framsteg kan noterats i strukturella reformer såsom försöken att bredda den snäva skattebasen och att inleda privatiseringsprogrammet. Den positiva utvecklingen banade vägen för smärre uppgraderingar av statens kreditbetyg och statens återkomst på den internationella obligationsmarknaden våren 2026.

Konflikten och ovissheten kring om en varaktig lösning på kan uppnås medför dock förnyad osäkerhet kring de ekonomiska utsikterna. Landets exponering mot Gulfregionen är betydande både säkerhetspolitiskt och ekonomiskt, inte minst genom ett beroende av olje-och gasimport där regionen står över 85 procent och då regionen dominerar de viktiga remitteringsinflödena.

Störningarna på råvarupriser bedöms redan så omfattande att det väntas leda till en viss inbromsning i tillväxten, högre inflation och en återgång till underskott i bytesbalansen det närmaste året. Riskerna motverkas av den alltjämt sköra fredsprocessen i Mellanöstern samt Pakistans landvinningar för att stärka den ekonomiska stabiliteten.

IMF-programmet, som sträcker sig till hösten 2027 tjänar som ett ankare för ekonomisk politik. Det har möjliggjort en viss återuppbyggnad av makroekonomiska buffertar. Det relativt välfungerande samarbetet torde även öka IMF:s beredskap till att i nödfall visa viss flexibilitet i fråga om de utmanande mål som regeringen förbundit sig till under programmet. Det ökar sannolikheten att samarbetet kan fortsätta och frigöra finansiellt stöd från multilaterala institutioner och allierade vilket är kritiskt för Pakistan.

I ett mer varaktigt konfliktscenario finns risk för betydande påfrestningar, i ljuset av landets sociala och politiska spänningar, alltjämt begränsade statsfinansiella och externa buffertar och betydande förfall på utlandsskulden de närmaste åren.

Hög  exponering mot klimatförändringar

Jordbrukets betydelse, det höga befolkningstryckets utmaningar, samt en fossiltung energimix, men med en betydande andel vattenkraft, bidrar till landets höga exponering mot klimatförändringar. Landet tillhör de tio länder i världen som drabbades mest av extremväder det förra decenniet, vilket de senaste årens översvämningar bekräftar.

Investeringar i klimatanpassning är eftersatta. Det återspeglas i Världsbankens (2022) uppskattning av behoven 2023–2030 på 348 miljarder USD vilket motsvarar 10 procent av ackumulerad BNP under perioden och skulle kräva omfattande extern finansiering. Landets genereringskapacitet expanderar i kärnkraft och förnybar solkraft där landet har stor potential. Trenden kan på sikt reducera landets importberoende av fossil energi som dominerar elproduktionen (52 procent varav gas 28 procent, IEA 2023).

I ett index från ND-GAIN som mäter länders sårbarhet för klimatförändringar samt förmåga att hantera riskerna rankas landet 146 av 181 länder (2023). Konsekvenserna av klimatförändringar är vanskliga att kvantifiera men förekomsten av extremväder tycks öka. Det bidrar till högre och mer volatil livsmedelsinflation vilket även riskerar att spä på fattigdomens utbredning. Modellestimat från Asiatiska utvecklingsbanken (2024) och Världsbanken (2022) pekar på drygt 10–20 procents BNP-bortfall 2050 jämfört med scenarion där inga ytterligare klimatförändringar sker.

Affärsmiljön

Pakistans affärsmiljö är svag, vilket återspeglas i låga investeringar. Resultaten avseende ekonomiska institutioner i Världsbankens Governance Indicators (WBGI) ligger cirka 25 procent lägre än genomsnittet i för tillväxt- och utvecklingsländer i Asien.

Korruptionen är en särskild utmaning. Det avspeglas i Transparency Internationals korruptionsindex där landets placering 2023–2025 legat kring 135 av 180 länder vilket är betydligt svagare än genomsnittsplaceringen för tillväxt- och utvecklingsländer i Asien (94). Säkerhetssituationen är besvärlig, i synnerhet i landets västra provinser. Utifrån data för 2025 toppade Pakistan för första gången Global Terrorism Index lista över väldens mest terrordrabbade länder.

En annan utmaning är en tidvis volatil makroekonomisk utveckling. De senaste årens stabilisering har dock bidragit till att de import- och valutarestriktioner som lamslog industrin under krisåren 2022–2023 avvecklats. Likväl  kvarstår viss risk för förändringar i regelverk kring valuta, tullar och importrestriktioner vilket skulle kunna försvåra valutatilldelning för utlandsbetalningar. Förutsägbarheten i affärsmiljön begränsas av bristande harmonisering av regelverk och tillämpning mellan landets provinser och myndigheter.

En annan osäkerhetsfaktor följer av den ändring i konstitutionen 2024 som föreskriver ambitionen att avskaffa alla former av ränta senast januari 2028. Det skapar bland annat osäkerhet kring utformningen av finansiella transaktioner. Betydande kommersiella intressen från militären och en stor statlig företagssektor riskerar att snedvrida konkurrensen för privata företag. Strukturella problem i energisektorn leder till ojämn strömförsörjning. Komplexa strukturer av skyddstullar och icketariffära handelshinder och ett begränsat nätverk av frihandelsavtal begränsar landets integration i globala värdekedjor och hämmar exportsektorn.

Förbättring av affärsmiljön har länge stått på reformagendan. Pandemin, en stökig inrikespolitik och starka särintressen bidrar till att politiken tycks brista i uthållighet med blygsamma framsteg som resultat. Åren innan IMF-programmet inleddes 2023 tycks fokus ha legat på att stärka hanteringen av enskilda storprojekt, till exempel via etableringen av Special Investment Facilitation Council (SIFC) med ledamöter på högsta nivå inom regering och militär för att stärka koordinationen till stöd för planerade projekt inom bland annat gruvsektorn.

IMF-programmet tar sikte på mer generella systemförbättringar och innefattar ett antikorruptionsprogram, ett privatiseringsprogram, en National Tariff Policy (NTP) ägnat att rationalisera och sänka tullnivåer fram till 2030 samt reformer för att rationalisera regelverk och processer för bland annat tillstånd, förtullning och beskattning.

I takt med att digital infrastruktur successivt expanderar stärks förutsättningarna för implementeringen av reformerna. Reformprocesserna börjar visa vissa framsteg men uthållighet i genomförandet bortom IMF-programmet kommer att krävas för varaktiga förbättringar i affärsmiljön.

Ur EKN:s kreditperspektiv är viktiga aspekter i affärsmiljön förutsägbarhet och kvalitet i regleringar som påverkar gäldenärers verksamheter och i den legala miljön som inverkar på fordringsägares ställning. På båda dessa områden är Pakistans resultat i WBGI betydligt svagare än genomsnittet för regionen. I den legala miljön riskerar strukturella svagheter och utdragna processer i rättsväsendet att försvåra återvinning. Likvidering av företag rapporteras till exempel vara en mycket utdragen process.

Det legala ramverket uppgraderas gradvis. En specifik konkurslagstiftning saknas, men rekonstruktion och insolvens av företag styrs av Companies Act (2017) samt Corporate Rehabilitation Act (2018) som syftar till att införa en domstolsdriven process för rekonstruktioner.

2020 infördes lagrum för säkerheter och ett elektroniskt säkerhetsregister inrättades. Fokus ligger dock på finansiella institutioners säkerheter. Systematisk utvärdering av de nya regelverken saknas men i praktiken tar det tid för praxis och kapacitet att utvecklas och effektiviteten hämmas av ett överbelastat domstolsväsende, med få specialiserade insolvensdomstolar.

EKN har begränsad erfarenhet av fordringsåtervinning i landet men att etablera säkerheter vid större krediter torde vara att rekommendera. I företagssektorn dominerar familjeägda konglomerat storföretagen och bland privata banker. Tillgång på finansiell information är relativt god avseende banker och börsnoterade företag. Dessa redovisar enligt internationell standard (IFRS). Fler kommersiella statliga bolag har också börjat publicera reviderade bokslut enligt IFRS till följd av en lag (SOE Act 2023) som föreskriver att sådan rapportering ska börja senast 2026.

EKN beaktar risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter (MR) i affärsbedömningen. Fokus ligger på påverkan från verksamheten i de länder där varorna används. I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av stor vikt.

I Maplecrofts MR-index för dessa dimensioner uppvisar Pakistan en något högre risknivå än jämförbara länder inom flera dimensioner, särskilt kopplat till säkerhetssituationen. (Data för urfolks rättigheter saknas.) Det gäller även subindexet för säkerhetsstyrkor och mänskliga rättigheter. Det bedöms vara relaterat till säkerhetssituationen som länge plågat landet, i synnerhet provinserna Khyber Pakhtunkhwa och Balochistan som angränsar till Afghanistan och Iran.

EKN:s policy

EKN klassificerar Pakistan i landrisklass 7 (på en skala från 0 till 7). I juni 2024 infördes lättnader i den tidigare mycket restriktiva landpolicyn. För offentliga köpare gäller dock krav på remburs eller bankgaranti för korta risktider (upp till 1 år) och restriktioner finns för långa risktider. För företag gäller förhöjd premiesättning.

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s engagemang uppgår till drygt 910 miljoner kronor. Statliga motparter dominerar. Åren 2021–2025 ställde EKN ut garantier i cirka 375 affärer för ett 30-tal exportföretag till ett värde av 2,4 miljarder kronor. Flödet domineras av statsrelaterade motparter, samt köpare av förpackningsmaterial och papper. Svenska SME:s och handelshus svarar för knappt 50 procent av garantivolymen. Drygt hälften avser affärer med kredittid upp till ett år.

EKN:s betalningserfarenhet är god. Av garantier utfärdade mellan 2021–2025 förekom dröjsmål i drygt fem procent. I genomsnitt varade dröjsmålen 88 dagar. EKN har skadereglerat en affär de senaste tio åren. Den låga frekvensen av skador och dröjsmål förklaras delvis av den höga andelen affärer med remburser som betalningsmedel.

Pakistanska staten betalar stadigt av på bilaterala fordringar under Parisklubbsavtal efter omförhandlingar med internationella kreditorer 1999–2001. I juni 2026 återstår cirka 30 miljoner kronor.