Turkiet

Landriskanalys för Turkiet

Senaste landriskanalysen för Turkiet gjordes i februari 20256

Privat näringsliv driver tillväxten

Den turkiska ekonomin har visat sig motståndskraftig vid flera valuta- och inflationschocker genom den privata sektorns höga anpassningsförmåga som också driver landets tillväxt. Ekonomin har under den senaste 20-årsperioden vuxit med i genomsnitt 5,5 procent per år. Samtidigt har ambitionen att uppnå tillväxt till varje pris bidragit till återkommande ekonomiska kriser under de senaste åren, där tillväxten i hög grad drivits av kredittillväxt snarare än produktivitetsutveckling eller stärktkonkurrenskraft. 

Inflationen har sedan 2021 uppgått till i genomsnitt 48 procent i årstakt och ökad maktkoncentration kring presidentämbetet har periodvis bidragit till lägre utländska kapitalinflöden.

BNP väntas växa med strax under fyra procent per år under de kommande två åren, vilket är ungefär i linje med den långsiktiga potentiella tillväxttakten. Den penningpolitiska anpassningen sedan juni 2023 har dämpat kredittillväxten, stabiliserat den inhemska valutan, liran, och stöttat ombalanseringen av ekonomin bort från tillväxt som drivits av överhettad inhemsk efterfrågan i spåren av den kraftiga tidigare kredittillväxten. 

Hushållens konsumtionstillväxt har sjunkit till omkring fem procent i årstakt under första halvan av 2025, jämfört med över 14 procent under 2023. Med stöd av lägre energiimportpriser väntas bytesbalansunderskottet minska till 1,4 procent av BNP under 2025 och ytterligare något under de kommande två åren, jämfört med 3,6 respektive 5,0 procent under 2023 och 2022. 

Låga sparkvoter har periodvis lett till stora bytesbalansunderskott och beroende av utländska kapitalflöden, vilket utgör centrala svagheter. Pågående och planerade strukturella reformer i syfte att bland annat minska notan för energi-import och förbättra affärsmiljön kan minska dessa risker på sikt.

Turkiet är den 17:e största ekonomin i världen mätt som BNP. Ekonomin är öppen: exporten uppgår till över 40 procent av BNP och är diversifierad. Demografin är gynnsam, med en medianålder på 33 år (jämfört med 44 år i EU) och en årlig befolkningstillväxt på 1,1 procent (jämfört med 0,1 procent i EU). 

Den privata sektorn är sofistikerad, exportorienterad och motståndskraftig och främjas av landets tullunion med EU, som absorberar mer än 40 procent av varuexporten och en fjärdedel av tjänsteexporten. Landets statsskuld uppgår till 24 procent av BNP, vilket är lågt i jämförelse med andra tillväxtländer. Budgetunderskotten väntas minska under de kommande åren i takt med att minskade subventioner för el och gas får genomslag. 

Riskbilden domineras av möjligheten att regeringen prioriterar en återgång till en kreditdriven och ohållbar tillväxttakt, på bekostnad av fortsatt inflationsbekämpning. Risken förstärks av en långvarig försvagning av den institutionella kapaciteten.

Inflationsbekämpningen ökar i trovärdighet

Den konventionella penningpolitiken väntas upprätthållas över lag under de kommande åren, och reala räntor   bedöms förbli positiva. Detta kommer att dämpa den inhemska efterfrågan genom svagare kredittillväxt till hushållen och stabilisera lirans växelkurs. Därav fortsätter inflationen att falla. Vid utgången av 2025 uppgick inflationstakten till 31 procent och väntas därefter sjunka mot 15 procent under de följande åren, enligt IMF. 

Riskerna för politisk oro är fortsatt höga och manifesterades senast i mars 2025 då myndigheterna häktade en ledande oppositionspolitiker i Istanbul, vilket ledde till omfattande nationella protester. Efterföljande oro på de finansiella marknaderna, som sedan dess avtagit, bidrog till en bred utförsäljning av turkiska tillgångar, framförallt i form av utländska portföljinvesteringar, vilket ökade deprecieringstrycket mot den turkiska liran. Detta föranledde i sin tur centralbanken att hastigt höja styrräntan och intervenera i valutamarknaden för att begränsa deprecieringen, vilket urgröpte valutareserven. 

Centralbankens valutareserv väntas under de kommande åren motsvara strax under tre månaders importbehov, vilket i termer av externa likviditetsbuffertar är lågt sett till landets finansieringsbehov. Om även guldtillgångar räknas in – och den turkiska centralbanken har varit en av betydande nettoköpare av under de senaste åren – ökar reserven till knappt sex månaders importbehov. 

Turkiets institutionella kapacitet, enligt globala jämförelser som Worldwide Governance Indicators, har försvagats under lång tid. Den ökade maktkoncentrationen till presidentämbetet har minskat förutsägbarheten i den ekonomiska politiken samtidigt som rättssäkerhet och indikatorer kopplade till korruptionskontroll försvagats. 

Trots en hög grad av professionalism och kapacitet i flertalet offentliga institutioner har ökad politisk inblandning i beslutsfattande lett till minskad effektivitet och transparens i rättssystemet och andra statliga institutioner, enligt ratingbolaget Moody’s. Samtidigt fortsätter landet att upprätthålla en lång historik av ordnade offentliga finanser vilket bidrar till makroekonomisk stabilitet.

Affärsmiljön

Affärsmiljön i Turkiet gynnas bland annat av god tillgång till kreditinformation, låga handelshinder och möjligheten att driva igenom avtal. EU-reformer inom rättsväsendet genomfördes i början av 2000-talet, men reformarbetet har varit ojämnt. Nya domstolar för kommersiella tvister har inrättats, men problemen i form av tidsödande rättsprocesser kvarstår. Politiska ingripanden påverkar enskilda sektorer och företag. Enligt flera bedömare är ekonomin i dag mindre regelstyrd än tidigare. 

I Transparency Internationals Corruption Perceptions   Index för 2024 ses en negativ trend de senaste åren och Turkiet rankas på plats 107 av 180 länder. Världsbankens Worldwide Governance Indicators rankar Turkiet kring genomsnittet för samtliga mått avseende institutioners och regleringsmiljöns kvalitet. I samtliga av måtten ses dock en negativ trend i landet under det senaste årtiondet. 

Den turkiska företags- och banksektorn är van vid kriser och har tidigare visat sig vara motståndskraftig mot landets svaga externa position och inhemsk finansiell turbulens. Den privata sektorn är särskilt exponerad för en svagare lira då företag svarar för en stor del av utlandsskulden.

Turkiska banker är lönsamma, välkapitaliserade och förhållandevis välskötta. Lönsamheten väntas förbättras under 2025 och ytterligare under 2026 till följd av lägre räntenivåer (eftersom skuldsidan har en högre refinansieringstakt än tillgångssidan). Kapitaltäckningen är i genomsnitt 18 procent. Tillgångskvaliteten är ännu god. 

Den genomsnittliga nivån på andelen problem lån (NPL) har sjunkit till omkring 1,5 procent vid slutet av 2024 enligt Fitch Ratings men väntas öka till omkring 3,0 procent under 2025 till följd av sjunkande BNP-tillväxttakt och kreditexpansion. De främsta systemriskerna är bankernas beroende av extern finansiering som gör sektorn exponerad för globala finansieringsvillkor och riskaptit samt valutavolatilitet under de kommande åren.  

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter. EKN:s fokus ligger på den påverkan som den verksamhet där de exporterade varorna ska användas kan ha. I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av stor vikt. 

I Turkiet är risker kopplade till kränkningar av mänskliga rättigheter som är relevanta för företagsverksamhet över lag jämförbara med genomsnittet för lägre medelinkomstländer. Risk inom delindexet säkerhetsstyrkor och mänskliga rättigheter är dock högre än jämförbara länder.

EKN:s policy

EKN klassificerar Turkiet i landriskklass 5 av 7 sedan 2018, en bedömning som görs i samverkan inom OECD. Turkiet nedgraderades till landriskklass 5 från 4 på grund av ökade ekonomiska obalanser. Normal riskprövning gäller för samtliga köparkategorier.

Budgetdisciplin och relativt starka statsfinanser motiverar normal riskprövning för offentliga motparter. För affärer med banker som motpart finns inga restriktioner.

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN har under perioden 2020–2024 ställt ut garantier i 396 affärer, till ett sammanlagt belopp om knappt 31,7 miljarder kronor, för svenska företag som exporterar till Turkiet. Engagemanget domineras av infrastruktur- och transportsektorerna fördelade främst mot offentliga motparter, men också privata. 

Efterfrågan på EKN:s garantier har ökat efter den ekonomiska turbulensen 2021 och på grund av det försämrade riskläget. Rembursgarantier, där EKN delar risk med banker som bekräftar remburser för svensk exportörs räkning och där motparterna är turkiska banker, har traditionellt haft en hög efterfrågan och EKN har under de senaste fem åren i genomsnitt riskavtäckt 1,4 miljarder kronor genom denna produkt. 

EKN:s betalningserfarenhet är god. Betalningsdröjsmål förekommer, men skadeutbetalningarna har förblivit små. Endast ett par mindre affärer har skadereglerats sedan 2019. Majoriteten av problemaffärerna har varit inom konjunkturkänsliga branscher såsom gruv- och entreprenadsektorerna. Återvinningsprocesserna har varit tröga. EKN:s erfarenhet vid konkurs är att fordran, enligt turkisk konkurslagstiftning, konverteras till lira.