Turkiet

Landriskanalys för Turkiet

Senaste landriskanalysen för Turkiet gjordes i februari 2025.

Tillväxtavmattning och sjunkande inflation

Den turkiska ekonomin har under president Erdoğans styre under den senaste 20-årsperioden vuxit med i genomsnitt 5,5 procent per år. Samtidigt har ambitionen att uppnå tillväxt till varje pris lett till en rad ekonomiska kriser under de senaste åren, vilka haft sin grund i att tillväxten framför allt uppnåtts genom hög kredittillväxt snarare än produktivitetsutveckling eller förbättrad konkurrenskraft.

Inflationen har sedan 2021 uppgått till i genomsnitt 52 procent i årstakt och Erdoğans allt hårdare grepp om statsapparaten – landet har nu sin sjätte centralbankschef sedan 2019 - har tidvis skrämt bort utländskt kapital från Turkiet.      

Efter en längre period av tillväxt över potentiell takt, drivet av inhemsk efterfrågan (framför allt konsumtion), väntas BNP-utvecklingen mattas av under de kommande åren i takt med att penning- och finanspolitik kalibreras i en fortsatt kontraktiv riktning. Den turkiska centralbanken sänkte i slutet av 2024 styrräntan för första gången sedan maj 2023 efter att i snabb takt dessförinnan höjt den i flera steg till 50 procent (från 8,5 procent).

Centralbankens styrränta, i kombination med införda begränsningar avseende kredittillväxttakt, har haft en avkylande effekt på ekonomin som resulterat i att inflationsförväntningar har börjat att avta. De nuvarande, i reala termer positiva, räntenivåerna har också resulterat i ökat förtroende för den turkiska liran vilket lett till minskad efterfrågan på FX-insättningar och ett ökat inflöde av utländskt kapital till lira-denominerade tillgångar.

Minskad import i kombination med kapitalflöden har stärkt valutareserven från tidigare mycket låga nivåer. Inflationen väntas vid utgången av 2025, enligt IMF, uppgå till 24 procent i årstakt (ned från 44 procent vid utgången av 2024) och därefter fortsätta minska till omkring 15 procent de kommande två efterföljande åren.

Turkiet är den 17:e största ekonomin i världen i BNP-termer. Ekonomin är öppen (exporten uppgår till över 40 procent av BNP) och diversifierad. Demografin är gynnsam, med en medianålder på 33 år (jmf. 44 år i EU) och en årlig befolkningstillväxt på 1,1 procent (jmf. 0,1 procent i EU). Den privata sektorn är sofistikerad, exportorienterad, motståndskraftig och främjas av landets tullunion med EU som absorberar mer än 40 procent av varuexporten och en fjärdedel av tjänsteexporten.

Landets statsskuld uppgår till 26 procent av BNP, vilket är lågt i jämförelse med andra tillväxtländer. Budgetunderskotten väntas minska under de kommande åren i takt med att effekterna av beslutade minskningar av subventioner av el och gas implementeras. Riskbilden domineras av möjligheten att regeringen prioriterar en återgång till främjandet av en ohållbar tillväxttakt, på bekostnad av fortsatt inflationshantering. En risk som förstärks av den försvagade institutionella kapaciteten som pågått under lång tid.  

Centralbankens inflationsbekämpning är uthållig

Förtroendet för att centralbanken kommer upprätthålla den nuvarande konventionella penningpolitiska inriktningen, vilken i kombination med en stram offentligfinansiell position, kommer bidra till fortsatt sjunkande inflation, har stärkts under det senaste året. Höjningar av styrräntan har samtidigt kompletterats med kreditåtstramande åtgärder vilket fått kredittillväxten att sakta ned genom minskad inhemsk efterfrågan.

Kommersiella bankers kredittillväxt har exempelvis begränsats till två procent per månad (och 24 procent över en 12-månadersperiod), vilket innebär en kraftigt negativ kredittillväxt i reala termer. Styrräntor väntas vara fortsatt åtstramande (positiva reala räntor) och långsamt minskande under 2025 vilket kommer att bidra till inbromsningen av tillväxttakten från 3,0 procent under 2024 till 2,7 procent under 2025. Från 2026 väntas tillväxten accelerera något till omkring 3,0 procent enligt IMF understött av mer gynnsamma finansiella förutsättningar och den gradvisa återhämtningen i EU, vilken är Turkiets viktigaste handelspartner. 

Politiska risker till den nuvarande policyinriktningen finns, särskilt till följd av de allt tydligare ekonomiska konsekvenserna och den potentiellt långa perioden av höga räntor som krävs för att återskapa trovärdighet. Givet de fortfarande höga inflationsnivåerna så skulle en förtida lättnad av penningpolitiken snabbt leda till förlorat förtroende från investerare och stigande inflationstryck vilket därmed skulle kunna leda till nya risker för makroekonomisk stabilitet och bytesbalans.

Utgångspunkten är dock att den nuvarande ekonomiskpolitiska inriktningen har fortsatt starkt stöd från den politiska ledningen samtidigt som presidentval inte behöver hållas för ens maj 2028, varför god tid finns för att korrigera de nuvarande obalanserna.

Turkiets institutionella styrka, enligt Världsbankens Worldwide Governance Indicators, har försvagats under lång tid. Även maktkoncentrationen till presidentämbetet har minskat förutsägbarheten av den ekonomiska politiken samtidigt som rättssäkerhet och antikorruptionsvariabler försvagats. Å andra sidan har centralbankens arbete under de senaste 18 månaderna börjat bära frukt, vilket stärker den penning- och makroekonomiska effektiviteten samtidigt som regeringens långa historik av begränsade budgetunderskott också stärker den finanspolitiska kapaciteten.

Sett till fysiska klimatrisker och naturkatastrofer löper Turkiet lägre risk för översvämningar än genomsnittet för både OECD:s höginkomstländer och lägre medelinkomstländer. Däremot är riskerna högre för jordskred och vattenbrist i Turkiet i relation till jämförelsegrupper.

Affärsmiljön

Affärsmiljön i Turkiet gynnas bland annat av god tillgång till kreditinformation, låga handelshinder och möjligheten att driva igenom kontrakt. EU-reformer inom rättsväsendet genomfördes i början av 2000-talet och har kommit en bit på vägen. Nya domstolar för kommersiella tvister har inrättats, men problemen i form av tidsödande rättsprocesser kvarstår. Politiska ingripanden påverkar enskilda sektorer och företag. Enligt flera bedömare är ekonomin idag mindre regelstyrd än tidigare.

I Transparency Internationals Corruption Index för 2023 ses en negativ trend de senaste åren och Turkiet rankas på plats 115 av 180 länder. Världsbankens Worldwide Governance Indicators rankar Turkiet kring genomsnittet för samtliga mått avseende institutioners och regleringsmiljöns kvalitet. I samtliga av måtten ses dock en negativ trend i landet under det senaste årtiondet. 

Den turkiska företags- och banksektorn är van vid kriser och har tidigare visat sig vara motståndskraftig mot landets svaga externa position och inhemsk finansiell turbulens. Den privata sektorn är särskilt utsatt för en svagare lira då företag svarar fören stor del av utlandsskulden.

Turkiska banker är lönsamma, välkapitaliserade och förhållandevis välskötta. En hög lönsamhet, trots en svår makroekonomisk miljö, förklaras av att bankerna idag kan göra visst räntearbitrage tack vare den nuvarande räntepolitiken. Kapitaltäckningen är i genomsnitt 18 procent. Tillgångskvaliteten är ännu god.

Den genomsnittliga nivån på andelen dåliga lån (NPL) har sjunkit till omkring 1,5 procent vid slutet av 2024 enligt Fitch Ratings men väntas öka till omkring 3,0 procent under 2025 till följd av sjunkande BNP-tillväxttakt och kreditexpansion. De främsta systemriskerna är bankernas beroende av extern finansiering som kommer lämna sektorn exponerad för globala finansieringsvillkor och riskaptit samt valutavolatilitet under de kommande åren.

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter. EKN:s fokus ligger på den påverkan som den verksamhet där de exporterade varorna ska användas kan ha. I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av stor vikt.

I Turkiet är risker kopplade till kränkningar av mänskliga rättigheter som är relevanta för företags-verksamhet över lag jämförbara med genomsnittet för lägre medelinkomstländer. Risk inom delindexet Säkerhetsstyrkor och mänskliga rättigheter är dock högre än jämförbara länder.  

EKN:s policy

EKN klassificerar Turkiet i landriskklass 5 av 7 sedan 2018, en bedömning som görs i samverkan med OECD. Turkiet nedgraderades till landriskklass 5 från 4 2018 på grund av ökade ekonomiska obalanser. Normal riskprövning gäller för alla köparkategorier. Budgetdisciplin och relativt starka statsfinanser motiverar normal riskprövning för offentliga motparter. För affärer med banker som motpart finns inga restriktioner. 

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN har under perioden 2020 – 2024 ställt ut garantier i 456 affärer, till ett sammanlagt belopp om knappt 32,8 miljarder kronor, för svenska företag som exporterar till Turkiet. Engagemanget domineras av infrastruktur- och transportsektorerna fördelade mellan både privata och offentliga motparter, men även telekomsektorn är stor.

Efterfrågan på EKN:s garantier har ökat efter den ekonomiska turbulensen 2021 och på grund av det försämrade riskläget. Rembursgarantier, där EKN delar risk med banker som bekräftar remburser för svensk exportörs räkning och där motparterna är turkiska banker, har ökat under rådande finansiella turbulens och utgör stor del av garantigivningen. 

EKN:s betalningserfarenhet är god. Betalningsdröjsmål förekommer, men skadeutbetalningarna har förblivit små. Endast ett par mindre affärer har skadereglerats sedan 2019. Majoriteten av problem-affärerna har varit inom konjunkturkänsliga branscher såsom gruv- och entreprenad¬sektorerna. 

Återvinningsprocesserna har varit tröga. EKN:s erfarenhet vid konkurs är att fordran, enligt turkisk konkurslagstiftning, konverteras till lira.