Om landriskbedömning

För varje ansökan om garanti gör EKN en bedömning av risken för utebliven betalning i den specifika affären. Denna riskbedömning innefattar bedömning av landrisken och av kreditrisken på motparten samt affärsspecifika risker. Premien för EKN:s garantier baseras på denna riskbedömning av land- och motpartsrisk.

Hur går landriskbedömning till?

Det centrala i landriskbedömningen är att värdera ett lands förmåga att transferera valuta för utlandsbetalningar. Denna förmåga avgörs av en mängd olika förhållanden som kan grupperas i politiska, ekonomiska och finansiella faktorer. Landriskbedömningen består i att väga samman och värdera dessa faktorer för att komma fram till en slutsats om ett lands betalningsförmåga.

Andra aspekter i landriskbedömningen är till exempel riskerna för myndighetsingripanden eller hur affärsmiljön kan påverka en enskild affär i det aktuella landet – faktorer som kan spela stor roll i bedömningen av en enskild affär.

Landbedömningen baseras på ett omfattande källmaterial från bland andra Internationella Valutafonden (IMF), Världsbanken, kreditvärderingsinstitut, konsultfirmor och garantiinstitut inom OECD. EKN deltar aktivt i arbetet inom OECD som går ut på att årligen besluta om riskklassificering av drygt 140 länder. Denna klassificering ligger till grund för att fastställa den lägsta tillåtna premien för garantigivningen för varje land.

Landriskbedömningen uttrycks i en landpolicy

Landriskbedömningen utmynnar i en landpolicy där EKN uttrycker de grundläggande riktlinjer som vi använder för garantigivningen på olika länder. Vi uppdaterar landpolicyn löpande. Den bygger på EKN:s egen riskuppfattning och på de minimipremienivåer som fastställs inom OECD-samarbetet.

Policyn innehåller premieinformation uttryckt i landriskklasser. Landriskklasserna går från 0 till 7. Ju lägre siffra desto bättre kreditvärdighet har landet. Policyn ger också information om EKN:s möjlighet att lämna garantier. Detta beskrivs genom uttrycken normal riskprövning, högre krav i riskprövningen, eller ingen garantigivning. 

EKN:s möjlighet att lämna garantier för ett land kan vara olika för olika risktyper inom landet.

EKN delar in dem på följande vis:

  • rena statsrisker
  • andra offentliga köpare
  • banker
  • företag

EKN kan till exempel ha högre krav i riskprövningen för rena statsrisker men normal riskprövning för övriga risktyper.

Om ingen policy är fastställd för landet markeras det med ett streck.

Export med kort risktid, till närmarknader

EKN har en särskild policy för länder där EU av konkurrensskäl har begränsat EKN:s och andra garantiinstituts möjligheter att lämna garantier för risktider under två år. Policyn gäller EU:s medlemsländer samt Australien, Island, Japan, Kanada, Nya Zeeland, Norge, Schweiz och USA.

Innebörden är att EKN och andra medlemsländers motsvarighet till EKN inte kan ställa ut sådana garantier.

Med anledning av den ekonomiska situationen i Grekland har EU-kommissionen beslutat att tillåta statliga institut att försäkra kortfristiga affärer med Grekland till mitten av 2017.