”Vägen till normalitet är lång”

EXPORTLÄGET VECKA 20.
Stefan Karlsson, chefsanalytiker på EKN, ger en uppdatering kring det svenska och globala exportläget i och med coronakrisen.

1. Hur ser läget ut i världsekonomin?

”Stegvisa och försiktiga öppningar görs nu av tidigare nedstängda länder i Europa. Men vägen mot någon form av ekonomisk normalitet är lång. I bästa fall kan ett trendbrott i positiv riktning inledas under tidig höst, och det krävs för att den Internationella valutafondens (IMF) huvudscenario för världsekonomin ska kunna infrias. Detta huvudscenario ger att den globala ekonomin krymper med 3 procent 2020. Negativ tillväxt förväntas i samtliga regioner med undantag för Asiens tillväxtländer, som väntas växa med en procent. Prognosen för de största ekonomierna bland OECD:s höginkomstländer är en negativ tillväxt mellan 5 och 9 procent. Eurozonen väntas krympa med 7,5 procent.”

2. Hur går det för den svenska exporten?

”Värdet av den svenska varuexporten ökade under 2019 med fem procent. Men under mars började exporten tappa och minskade under månaden med 2,1 procent. Konjunkturinstitutet spår att varuexporten kommer att minska med hela 18 procent under årets andra kvartal. Mot bakgrund av att återhämtningen riskerar att bli utdragen är en liknande minskning att vänta även för hela 2020.

Konjunkturinstitutet spår att varuexporten kommer att minska med hela 18 procent under årets andra kvartal

I rapporteringen för årets två första månader 2020, innan Coronakrisen gjorde sig märkt, finns en positiv del som gäller exporten till Östasien. Ökningen till Asien som helhet var 20 procent och Kina, Japan och Thailand svarade för större delen av ökningen. Med något mer positiva utsikter för dessa länder avseende virusspridningen än för andra delar av världen, så kan denna export även framgent bidra till att motverka exporttappet på övriga marknader.”

3. Vad avgör hur och på vilket sätt världen kommer att återhämta sig?

”Staternas insatser världen över är helt avgörande för att lindra effekterna av coronakrisen. Centralbankernas åtgärder kan liknas vid brandkåren som rycker ut för att släcka en just uppblossad brand i en villa. Brandkåren är effektiv, brandbilens tank är välfylld och slangarna väl underhållna. Resurser och erfarenhet finns i centralbankerna, inte minst från finanskrisen 2009. Likviditetsinjektionerna i det finansiella systemet har fungerat.

Men när väl branden är släckt så måste det finnas hantverkare redo att reparera skadorna på villan. För just detta är regeringarnas olika åtgärder via finanspolitik och garantier nödvändiga för att bidra till företagens fortlevnad. EKN har en viktig roll i detta. Länder som har låg statsskuld och en välfungerande statsapparat har ett bättre utgångsläge än länder med hög statsskuld och budgetunderskott. Men situationen vi befinner oss i är en global katastrof och genuin solidaritet kommer i det långa loppet att gagna oss alla.”

4. Hur ser utvecklingen ut i världens regioner?

Kina

”I Kina visar officiella siffror på en fortsatt mycket låg frekvens av nya coronafall. Normaliseringen av ekonomin fortsätter, inte minst inom industriproduktion och byggsektorn, och stimulansåtgärder väntas bidra till att återhämtningen inleds under Q2 2020. Flera faktorer pekar dock mot en mer utdragen återhämtningsfas. Hit hör en betydande lageruppbyggnad i industrin, en haltande småföretagssektor, att hushållens konsumtion ser ut att ta tid att återhämta sig samt att den för ekonomin viktiga tjänstesektorn släpar efter.”

Övriga Asien

”I övriga Asien ser ekonomierna stora nedgångar i extern efterfrågan från Europa och USA. Den globala kapitalmarknadsoro som under slutet av mars ledde till stora börsfall, kapitalutflöden och försvagade valutor bedarrade under april för de asiatiska tillväxtmarknaderna. Situationen är dock fortsatt bräcklig och utrymmet att bedriva en expansiv penningpolitik är på många håll begränsat.

En ihållande trend av dämpad smittspridningstakt syns i Nordostasien (Kina, Hong Kong, Taiwan, Sydkorea) samt i några av de länder i Sydostasien som införde omfattande nedstängningar under senare delen av mars – däribland Malaysia, Thailand och Vietnam. I dessa länder inleds nu gradvisa lättnader i restriktionerna. Det tyder på att en försiktig ekonomisk återhämtning kan inledas under senare delen av andra kvartalet om inga allvarliga bakslag inträffar.

I länder som Indonesien, Pakistan, Bangladesh – och i viss mån Filippinerna och Indien – är däremot kontroll över smittspridningen ännu inte inom räckhåll. Likväl väntas flera av dessa länder tvingas börja lätta på restriktionerna den närmaste månaden då nedstängningsåtgärderna får svåra konsekvenser för ekonomin och befolkningen. Återhämtningsprognosen i dessa länder är därmed mer osäker, då riskerna samtidigt ökar för en andra smittvåg.”

OSS, Baltikum och Balkan

”Stora delar av regionen ligger fortfarande efter Västeuropa vad gäller smittspridning, men har i många fall infört nedstängningar som är i stort sett lika restriktiva. En förklaring är den generellt sett lägre kapaciteten att hantera smittspridning. Liksom i Västeuropa slår nedstängningarna hårt mot efterfrågan och får långtgående effekter på företagsverksamhet och arbetstillfällen. Tack vare en positiv makroekonomisk utveckling för många länder under de senaste åren finns visst dock utrymme för finanspolitiska stimulanser till företag och hushåll.

De senaste prognoserna från IMF talar om en ekonomisk recession på drygt fem procent för Östeuropa och Balkan medan Centralasien och Kaukasus kommer klara sig något bättre med recession på cirka en procent. Råvaruprisutveckling, utvecklingen vad gäller Covid-19 i Västeuropa samt hur väl länderna lyckas förhindra lokal smitta kommer att bli avgörande för återhämtningen.”

Mellanöstern och Nordafrika

”Åtgärder för att begränsa smittspridningen gör att MENA går in i en recession 2020, med negativ tillväxt för först gången sedan 1980-talet. Många länder i regionen är exponerade mot oljesektorn –de rika Gulfländerna kan dock hantera låga oljepriser i flera år innan valutareserver och oljefonder tar slut. Svagare Gulfländer som Bahrain och Oman kommer sannolikt att få stöd från grannländerna vid behov.  

Coronakrisen förstärker dock den långsiktiga trenden att olja som energislag minskar i betydelse, särskilt i höginkomstländer. Om inte MENA:s oljeberoende kan minskas kommer flera länders ekonomier visa sig vara ohållbara på sikt.”

Latinamerika och Karibien

”Latinamerika var den region i världen med lägst ekonomisk tillväxt innan spridningen av coronaviruset och den efterföljande oljepriskraschen. Pandemin gör därför att tillväxten kommer att backa rejält i regionen. I IMF:s tillväxtprognos från april väntas BNP minska med 5,2 procent innevarande år för att därefter växa med 3,4 procent 2021. En delförklaring till de relativt stora effekterna på regionens tillväxt under 2020 är att utrymmet att genomföra efterfrågastimulerande åtgärder är begränsat. Detta i kombination med en utbred informell arbetsmarknad gör att stimulansåtgärder som lönesubventioner eller skattelättnader endast kommer att kunna stödja ekonomierna i en begränsad utsträckning.”

Afrika söder om Sahara

”Frånsett Lesotho har samtliga länder i Afrika söder om Sahara nu konstaterade fall av coronasmitta. På grund av den låga kapaciteten inom sjukvårdssektorn har många länder svarat med kraftfulla restriktioner som inte minst slår mot den stora informella sektorn av ekonomin. Den främsta risken ligger emellertid alltjämt i att många länder är sårbara för låga råvarupriser och har svag makroekonomi med betydande skuldsättning och stora bytesbalansunderskott. EU är en viktig exportmarknad, vilket utgör ytterligare en risk om nedstängningen i Europa blir långvarig.

Utöver de direkta ekonomiska effekterna riskerar pandemin att skapa en allvarlig brist på mat i Afrika, vilket i sin tur kan leda till politisk instabilitet. Jordbruksproduktionen kommer att sjunka i regionen samtidigt som möjligheten till import är begränsad.”

Läs även