Hoppa till huvudinnehållet Hoppa till sidfoten

Landriskanalys för Saudiarabien

Senaste landriskanalysen för Saudiarabien gjordes i januari 2023.

En energipolitisk stormakt

Tack vare stora olje- och gasreserver, har Saudiarabien på mindre än ett sekel gått från att vara ett nomadsamhälle till numera medlem av G20 och en energipolitisk stormakt. Saudiarabien är världens största oljeexportör och olje- och gassektorn utgör den största tillväxtkällan. Vid sidan av oljan drivs ekonomin av den lokala tillverkningsindustrin, turism samt tjänstesektorn.

Sedan oljeprisfallet 2014 har statens intäkter sjunkit och efter att andra länder i regionen vidtagit finanspolitiska reformer har Saudiarabien följt efter. Myndigheterna har gjort stora satsningar på att diversifiera ekonomin, exempelvis genom de omfattade reformprogrammet Vision 2030. Ambitionen är att göra ekonomin mindre sårbar mot råvaruprisförändringa, modernisera landet och stärka den privata sektorn. 

Tidigare har ekonomin präglats av budgetunderskott, men under kommande år väntas både budget- och bytesbalansöverskott, vilket är första gången sedan oljeprisfallet 2014. Under 2022 uppskattar IMF ett budgetöverskott på nära sex procent av BNP. Statsfinanserna är goda och statsskulden är låg omkring cirka 30 procent av BNP (2021).

Den externa positionen är stark och valutareserverna motsvarar drygt två och ett halvt års importtäckning. Utöver detta finns omfattande tillgångar i oljefonder. Landets statliga förmögenhetsfond, Public Investment Fund, är bland de största i världen. De finansiella buffertarna är uppbyggda under decennier av bytesbalansöverskott, med undantag för pandemin.

Ett högt oljepris samt en ökad produktion gör att bytesbalansen väntas uppvisa ett överskott på 16 procent av BNP 2022. Utlandsskulden har ökat under de senaste åren, men är fortfarande relativt låg om cirka 30 procent av BNP. Den saudiska valutans fasta växelkurs gentemot US-dollarn väntas bestå med tanke på dess betydelse för den ekonomiska stabiliteten.

Höga oljepriser gynnar ekonomin

Effekterna från kriget i Ukraina, med höga råvarupriser, har gynnat landets oljedominerande ekonomi. Ökade intäkter ger utrymme för statliga investeringar inom diversifiering av ekonomin och har ökat aktiviteten i den icke-oljerelaterade ekonomin. Under 2022 uppskattar IMF en BNP-tillväxt på nära åtta procent, vilket är bland de högsta tillväxttakterna bland G20-länderna.

Trots försämrade globala makroekonomiska förutsättningar väntas tillväxten vara robust. Den saudiska ekonomin kommer att bromsa in kommande år, till följd av en global avmattning, men uppvisa en förhållandevis stark ekonomisk utveckling. På kort sikt uppskattar IMF en BNP-tillväxt om tre till fyra procent, ett fortsatt bytesbalansöverskott och minskade budgetunderskott. 

Den politiska situationen är stabil och sedan 2015 har Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman varit landets starke man. Kronprinsen väntas officiellt ta över kontrollen från kungen inom kort. Han är premiärminister, försvarsminister och ansvarig för den pågående socioekonomiska reformprocessen. Saudiarabien har genomgått samhällsförändringar de senaste åren, genom bland annat Vision 2030.

Kronprinsen har ett starkt grepp om den politiska makten, trots hans riskabla, och från flera håll kritiserade, agerande under de senaste åren. Bland annat ses en ökning av Saudiarabiens inblandning i regionala konflikter, som kriget i Jemen och den tidigare blockaden mot Qatar. Spänningarna mellan Saudiarabien och Iran kommer att bestå, men en direktkonflikt är osannolik. 

På sikt domineras riskbilden av uteblivna strukturreformer för diversifiering av ekonomin och nya oljeprisfall. Oljeberoendet är betydande och oljeintäkterna krävs för att kunna finansiera en stor offentlig sektor och planerade investeringar. Regeringen satsar stort på att locka utländska investerare.

Sedan 2017 har utländska direktinvesteringar (FDI) ökat, men är fortsatt på en låg nivå och består till stor del av lättflyktigt kapital i form av portföljinvesteringar och lån. Saudiarabien väntas framöver bli en större konkurrent vad gäller utländska investeringar och konkurrera med Förenade Arabemiraten. Landet har lyckats genomföra flera reformer och företagsklimatet har förbättrats, men strukturella utmaningar kvarstår.

På lång sikt utgör den globala trenden mot ökat användande av förnyelsebar energi en risk. Talande nog krävs just ett högt oljepris för att finansiera utvecklingen av andra sektorer och minska beroendet av olja. Risken att den offentliga sektorn tränger ut privatekonomisk verksamhet är hög.

Landet måste stärka företagsklimatet och den privata sektorn för att kunna nå en högre tillväxttakt samt öka sysselsättningen bland landets unga befolkning. Kronprinsens ambitioner att utveckla ekonomin är stora och resurser finns, men en osäkerhet råder kring den praktiska implementeringen och tidsplanen.

Affärsmiljön

Världsbankens Ease of Doing Business-index placerar Saudiarabien på plats 62 av 190 rankade länder under 2020, vilket är en stor förbättring jämfört med året innan då landet placerades på plats 82. Ambitionen i Vision 2030 är att landet ska befinna sig bland de 20 bästa länderna. Reformer av kapitalmarknaden och rättssystemet samt satsningar på små och medelstora företag ska göra landet mer attraktivt för utländska investerare.

Avsaknad av transparent och tydlig lagstiftning, prioritering av inhemsk arbetskraft och sena betalningar utgör dock fortsatt försvårande omständigheter för utländska investerare. I Transparency Internationals Corruption Index rankas Saudiarabien på plats 52 av 180 länder, vilket är bland de bättre i regionen. 

Världsbankens Governance Indicators (WBGI), som innefattar diverse mått på institutioner och regleringsmiljö, placerar landet över genomsnittet för regionen gällande regelverk och korruption. Svagheterna är framförallt verkställande av domslut och hantering av obestånd, främst beroende på att en rättsprocess tar lång tid och utgången är osäker.

Byråkrati och brist på insyn i rättssystemet utgör en risk för utländska företag. Kvaliteten i regleringsmiljön är enligt WBGI strax över snittet för regionen, men långt från OECD länderna. 

Den saudiska banksektorn är välutvecklad och omgärdas av ett modernt regelverk. Banksektorn är välkapitaliserad och har visat sig motståndskraftig i perioder av lägre oljepris och sämre ekonomiskt klimat. Andelen dåliga lån är låg och bankerna är överlag välrustade mot kreditförluster.

Den saudiska centralbanken har resurser att ge likviditetsstöd till banksektorn vid behov. Sektorn gynnas av ökade intäkter och goda makroekonomiska förutsättningar, vilket ger en ökad likviditet i sektorn.

EKN:s policy

EKN klassificerar Saudiarabien i landriskklass 2 av 7, en bedömning som görs i samverkan inom OECD. Saudiarabien har varit placerat i denna landriskklass sedan 2005 då landet uppgraderades ett steg.

Normal riskprövning gäller för samtliga gäldenärskategorier utom företag. Normal riskprövning innebär att det inte finns några på förhand givna begränsningar i garanti-givningen och att affärerna bedöms på egna meriter utan särskilda krav eller villkor. 

Vid tidigare ekonomiska nedgångar har betalningserfarenheten märkbart försämrats. Av denna anledning tillämpas en förhöjd premiesättning för företagsrisker. EKN har sett ökade betalningsproblem sedan oljeprisfallet 2014. Problemen visar på statens bristande förmåga att genomföra offentlig åtstramning på ett ordnat sätt och på sviktande betalningsmoral.

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s garantier omfattar bland annat exportaffärer till landet inom sektorer som telekom och maskin. EKN har under perioden 2018–2022 ställt ut garantier i 63 affärer, till ett sammanlagt belopp om drygt 3,9 miljarder kronor, för svenska företag som exporterar till Saudiarabien. Den beloppsmässigt största sektorn i flödet var telekom, men även sektorer som maskin och transport är stora.

EKN:s betalningserfarenhet är blandad. Sedan oljeprisfallet 2014 och den allmänt mer ansträngda statsfinansiella situationen har offentlig sektor blivit sämre betalare. Staten började ackumulera dröjsmål till leverantörer under 2015, vilka i sin tur dröjt med betalningen till utländska leverantörer.

EKN har erfarit betalningsproblem i främst entreprenad- och transportsektorn. Dessa köpare tenderar att få vänta på betalning från offentlig sektor och dröjer med betalning till sina utländska leverantörer. Köparnas betalningsvilja kan i vissa fall ifrågasättas när de prioriterar bland vilka leverantörer de betalar till. 

Problemen visar på statens bristande förmåga att genomföra statsfinansiell åtstramning på ett ordnat sätt och på sviktande betalningsmoral. Statliga betalningsdröjsmål har uppstått vid tidigare oljeprisfall i Saudiarabien. Lokala skuldebrev och växlar har i flera fall visat sig vara effektiva påtryckningsmedel i händelse av betalningsproblem. Betalningsdröjsmål förekommer och av de dröjsmål som uppstod mellan 2017–2021 har ungefär hälften blivit reglerade.