Hoppa till huvudinnehållet Hoppa till sidfoten

Landriskanalys för Mexiko

Senaste landriskanalysen för Mexiko gjordes i oktober 2023.

Finansiell integration med omvärlden minskar landrisken

Mexiko har en stor och relativt väldiversifierad ekonomi. Med en nominell BNP på cirka 1 400 miljarder USD, är den mexikanska ekonomin den 14:e största globalt sett, endast överträffad av Brasiliens i regionen. En betydande del av den ekonomiska aktiviteten sker fortsatt inom den informella sektorn vilken uppskattas sysselsätta omkring 60 procent av arbetskraften, särskilt inom jordbruksnäringen.

Mexikos fördelaktiga geografiska läge intill USA har lett till starka finansiella och handelsrelaterade band mellan länderna, vilket möjliggjort en framgångsrik och exportorienterad tillverkningsindustri. Denna utgör drygt 30 procent av Mexikos BNP. USA är den enskilt största exportmarknaden för varor och tjänster och absorberar mer än 80 procent av den gränsöverskridande handeln, följt av Kanada och Kina med knappt tre respektive två procent.

En nyckelfaktor i det omfattande handelsutbytet är frihandelsavtalet mellan Mexiko, USA och Kanada kallat USMCA, vilket under 2020 ersatte det tidigare NAFTA avtalet. Exporten består främst av fordon eller komponenter till fordonsindustrin (24 procent), maskiner och elektroniska produkter (34 procent) samt olja (sex procent).

Den ekonomiska integrationen med USA sker också via arbetsmarknaden och de cirka 12 miljoner mexikaner som årligen skickar remitteringar tillbaka till Mexiko vilka utgör ett viktigt kassainflöde för många mexikanska hushåll. År 2022 nådde remitteringarna en rekordnivå på 58 miljarder USD, vilket motsvarar cirka fyra procent av BNP. 

En stram finans- och penningpolitik under de senaste decennierna har upprätthållit förtroendet bland investerare och gett tillgång till de internationella kapitalmarknaderna även i tider av ökad finansiell oro. Viktiga inslag i detta ramverk är en flytande växelkurs, ett väl förankrat inflationsmål och begränsade budgetunderskott.

Den offentliga skulden är fortsatt måttlig (57 procent av BNP 2022) och den stora exportsektorn, i kombination med remitteringar från utlandet, har lett till hanterbara bytesbalansunderskott som täcks av utländska direktinvesteringar. Samtidigt lider landet av hög korruption, svag rättssäkerhet och en svår säkerhetssituation med höga våldsnivåer och karteller som är verksamma i stora delar av landet. 

Direktinvesteringar ger medvind i den mexikanska ekonomin

Tillväxten i Mexiko har varit starkare än förväntat under 2023. Denna tillväxt kan tillskrivas flera element, inklusive en släpande återhämtningseffekt från pandemin och en mer robust ekonomi i USA än många prognoser uppskattat.

Ytterligare en faktor som bidragit till tillväxten, och väntas fortsätta göra på medelfristig sikt, är det ökade inflödet av utländska investeringar. Under första kvartalet 2023 överträffade de utländska direktinvesteringarna (FDI) genomsnittet för 2015–2019 med hela 40 procent.

Många hänför utvecklingen till så kallad nearshoring, när företag flyttar sin produktion närmare sin huvudmarknad i ljuset av geopolitiska spänningar mellan Kina och USA och ett ökat fokus på säkerhet i värdekedjorna. Mexiko har flera strukturella särdrag som gör landet särskilt väl positionerat för att dra nytta av detta fenomen, inklusive sin geografiska närhet till USA, förmånliga handelsvillkor enligt USMSCA, en omfattande kustlinje vid både Atlanten och Stilla havet, betydande naturresurser och en välutvecklad tillverkningsindustri. 

Samtidigt som den djupa integrationen med den amerikanska marknaden ger strukturella fördelar utgör den höga exponeringen också en viss sårbarhet. Om USA skulle gå in i en recession 2024, som vissa prognoser indikerar, kommer det naturligtvis även att få en negativ inverkan på den mexikanska ekonomin. Samtidigt finns flera faktorer som skyddar mot externa påfrestningar.

Landet har ett väletablerat makroekonomiskt ramverk och en stabil och begränsad statsskuld, vilket har möjliggjort åtkomst till internationella kapitalmarknaderna även i tider av ökad finansiell oro. Dessutom kommer de finansiella inflödena från flera källor som turism, export och utländska direktinvesteringar. De internationella reserverna är stabila och det mexikanska banksystemet välkapitaliserat.

Under de kommande 12 månaderna förväntas president- och delstatsvalen forma den nationella politiken. Regeringspartiet Morena, som leds av president Andrés Manuel López Obrador (AMLO), har en stark ställning i hela landet. Eftersom Mexikos konstitution inte tillåter en president att sitta mer än sex år kommer López Obrador att behöva avgå.

Den allmänna uppfattningen är dock att partiets kandidat kommer att vinna. I september valdes Claudia Sheinbaum till partiets representant. Sheinbaum ses som en fortsättning på AMLO:s politik, men med en starkare betoning på utfasning av fossila bränslen och ren energi. Oppositionens kandidat, Xóchitl Gálvez, har en mer marknadsorienterad inställning och är kritisk till den statligt ägda olje- och gasjätten Pemex och regeringens stora infrastrukturprojekt.

Affärsmiljön

Den säkerhetsmässiga situationen, präglad av höga våldsnivåer och organiserad brottslighet, uppfattas som den enskilt största hämskon för affärsverksamhet i landet enligt Global Competiveness-indexet, följt av omfattande korruption.

I undersökningen World Governance Indicators har landet försämrat sin ranking signifikant under det senaste decenniet. Mexiko var tidigare jämförbart med det regionala genomsnittet på de flesta punkter men har tappat särskilt inom områden som korruptionskontroll och rättssäkerhet.

Tillgången på finansiell information är dock som regel god och öppenhet för utländska investeringar och frihandel är fortsatt stor, vilket underlättar internationella transaktioner. Den mexikanska peson är sedan länge fritt flytande och ingår i nästan två procent av världens valutatransaktioner enligt Bank for International Settlements, vilket gör peson till en av de mest likvida valutorna på tillväxtmarknaderna.

Peson är vidare konvertibel och transferabel varför EKN kan överväga lokalvalutafinansierade affärer. Det mexikanska banksystemet är över lag välkapitaliserat med god likviditet och kontrollerad låntillväxt. Under de senaste fem åren har andelen dåliga lån i genomsnitt legat runt två procent.

Landets största banker anses ha en god förberedelse och förmåga att hantera oförutsedda negativa scenarier. Mexikanska banker tillämpar det internationella regelverket Basel III. Banksystemet är koncentrerat till ett fåtal institut där de sju största bankerna (varav fem är utländska) kontrollerar över 80 procent av total utlåning.

Det utländska ägandet anses vara långsiktigt och stabilt och stöd från respektive moderbolag bedöms som sannolikt. Dessutom anses statens vilja och förmåga att erbjuda stöd vid behov vara hög.

EKN:s policy

Normal riskprövning gäller för såväl korta (<1 års kredittid) som långa affärer med suveränen, andra offentliga köpare, banker och företag. Det innebär att det inte finns några på förhand givna begränsningar i garantigivningen och att affärerna bedöms på egna meriter utan särskilda krav eller villkor. EKN:s åtagande och erfarenhet. 

EKN:s åtagande och erfarenhet

Mexiko tillhör fortsatt en av de större marknaderna i Latinamerika för EKN i termer av exponering även om efterfrågan på EKN:s garantier för export till Mexiko varit sjunkande sedan 2000-talets början. Mellan 2018–2022 har EKN i genomsnitt ställt ut garantier i ett 70-tal affärer per år till ett totalt värde om 5,2 miljarder kronor.

En stor del av exponeringen under perioden avser korta krediter och de huvudsakliga sektorerna var pappersprodukter, gruvutrustning samt fordon. EKN:s erfarenheter vad gäller affärer med den offentliga sektorn har varit goda. Statens betalningsvilja bedöms som stark och skuldhanteringen har varit mönstergill. EKN:s erfarenhet av affärer till regionala och lokala offentliga köpare är begränsad. Avseende affärer med den privata sektorn har EKN samma goda erfarenhet som med offentlig sektor.

Respekten för ingångna avtal brister dock emellanåt och det är av central betydelse för svenska exportörer att se till att parterna skriver grundliga och tydliga avtal. Dröjsmål är ganska vanligt förekommande. Det legala systemet är fortfarande bristfälligt, och det kan också finnas stora regionala skillnader när det gäller hur rättsprocesser bedrivs.