Hoppa till huvudinnehållet Hoppa till sidfoten

Landriskanalys för Indien

Senaste landriskanalysen för Indien gjordes i juni 2023.

Reformpolitiken lägger grunden för tillväxt

Med en befolkning på 1,4 miljarder, där 43 procent är under 25 år, blir Indien i år världens folkrikaste land. Ekonomin väntas klättra från världens 6:e till 3:e största inom 5–6 år. Tillväxten drivs främst av inhemsk efterfrågan. Privat konsumtion svarar för drygt 60 procent av BNP.

Investeringar, som domineras av den privata sektorn, uppgår till cirka 30 procent av BNP. På produktionssidan dominerar tjänstesektorn (knappt 55 % av BNP). Den informella sektorn står för en stor del av sysselsättningen och enbart jordbruket (ca. 18 % av BNP) sysselsätter över 40 procent av arbetskraften. Med ökande inkomstklyftor och en växande arbetskraft är en nyckelutmaning att skapa fler formella jobb.

Ekonomin är relativt diversifierad med starka globala positioner inom t.ex. ICT, läkemedel, stål och petrokemi. Integrationen i globala leveranskedjor mer begränsad, liksom tillverkningsindustrins och varuexportens storlek (15 respektive 13 % av BNP). I kombination med begränsade naturresurser bidrar det till strukturella handelsunderskott.

En växande, alltmer avancerad tjänsteexport och remitteringsinflöden (ca. 9 resp. 3 % av BNP) bidrar till att dämpa bytesbalansunderskotten. De förblir måttliga och kan delvis finansieras av utländska direktinvesteringar (FDI). Valutareserven är därmed robust och täcker ca 80 procent av landets begränsade utlandsskuld (cirka 20 % av BNP).

Även om ihållande underskott i budget och bytesbalans utgör en viss sårbarhet ger en stor, diversifierad ekonomi och externa buffertar motståndskraft mot externa störningar. Jordbrukets betydelse, befolkningstryckets utmaningar avseende t.ex. vattentillgång och en fossiltung energimix bidrar till att Indien tillhör ett av de mer exponerade medelinkomstländerna i Asien mot långsiktiga klimatförändringar och transitionsrisker.

Inför valen våren 2024 tyder mycket på att premiärminister Modi och hans Bharatiya Janata Party (BJP) går mot en tredje femårig mandatperiod. Det borgar för kontinuitet i politiken baserat på BJP:s hindu-nationalistiska agenda men även på visionen att modernisera Indien genom tillväxtorienterade reformer med fokus på effektivisering av ekonomins utbudssida.

Ett makro-politiskt ramverk har etablerats med inflationsmål, flexibel valuta och underskottstak för budgetar på federal och delstatsnivå, även om efterlevnaden tidvis slirar. Ett nationellt system för skatt på varor och tjänster har införts. Det främjar handel över delstatsgränserna och stärker skattebasen. Finanspolitiken prioriterar välbehövliga investeringar i infrastruktur.

De senaste årens snabba digitalisering och en alltmer utbyggd digital infrastruktur, inte minst offentliga system, är central för att modernisera och formalisera Indiens ekonomi. Reformer av banksystemet och insolvensramverk har bidragit till att reducera problemlånen i bankerna och skuldnivån i företagssektorn.

Liberaliseringar av FDI, kapitalinflöden och arbetsmarknad ska locka investeringar till tillverkningsindustri. Grön omställning med investeringar i förnybar energi och grön teknologi är ett annat tillväxtområde på reformagendan. Inställningen till bilaterala frihandelsavtal har blivit mer öppen och förhandlingar har återupptagits med EU med flera efter ett längre uppehåll.

Reformprocesserna tar tid givet landets stora offentliga sektor, och ett komplext federalt politiskt system, där reformer kan ha svårt att få nationellt genomslag. Trenden åren före pandemin av svag tillväxt i privata investeringar och i nya jobb i formell sektor, kan tyda på reformernas genomslag sinkas av haltande implementering.  

Tillsammans med pandemins kvardröjande effekter på ekonomin bidrog det till att IMF 2021 sänkte sitt estimat av Indiens medelfristiga potentiella tillväxttakt från 7 till ca 6 procent. Det tyder likväl på att Indien förblir ett av de mer snabbväxande länderna i Asien och med en uppsida med fortsatt reformpolitik.

Statsfinanserna kan stärkas först på sikt

Den starka BNP-tillväxten som drivits av uppdämd konsumtion och offentliga investeringar efter pandemin är på väg att mattas av. Till detta bidrar även successiva räntehöjningar för att få bukt med inflationen och tecken på svagare extern efterfrågan. Tillväxten förblir dock robust, då en stor inhemsk marknad dämpar effekten från en svag global konjunktur. 

För budgetåret FY22 (slut i mars 2023), landade BNP-tillväxten på starka 7,2 procent. För FY23 väntas en successiv avmattning till ± 6,0 procent. På externsidan väntas bytesbalansunderskotten avta något FY23-FY24. Utöver något lägre råvarupriser och inhemsk efterfrågan bidrar trenden av växande tjänsteexport.  

Pandemiåren förstärkte Indiens främsta makroekonomiska svaghet: statsfinanserna. Efter att hög BNP-tillväxt länge hjälpt till att stabilisera skulden relativt BNP har kvoten ökat kraftigt sedan 2017. Stigande ränteutgifter, delstaternas ofta skrala finanser och kostnader för subventionsprogram bidrar till att de offentliga underskotten väntas förbli högre än före pandemin de närmaste åren. Det inverkar även på privat sektor då offentliga finansieringsbehov tenderar att höja ränteläget.

Regeringens plan är att över tid gradvis reducera underskotten men freda prioriteringen av infrastruktur för att stärka tillväxten. Valet 2024 innebär dock viss risk för finanspolitisk populism. Offentlig skuld förblir således hög de närmaste 3–4 åren, kring 80–85 procent av BNP. Riskerna med detta minskas av att över 90 procent av skulden är inhemsk, i lokal valuta och relativt långfristig.

En förutsättning för att stärka statsfinanserna är att en återgång till en uthålligt högre tillväxtbana som drivs av privat sektor. Kontinuiteten i reformpolitiken ger skäl till en försiktig optimism om att grunden för en starkare tillväxtbana är på plats.

Affärsmiljön

En rad reformprocesser har inletts det senaste decenniet för att stärka landets konkurrenskraft och affärsmiljö. Regleringslättnader för FDI har införts i flera sektorer. Incitamentsprogram, Production Linked Incentives, har expanderats till fler sektorer för att locka investeringar till mer avancerad tillverkningsindustri (mobiltelefoni, halvledare, elfordon m.m.) och bland annat Samsungs och Apples etableringar räknas till framgångarna.

2019 sänktes bolagsskatter till nivåer mer i linje med konkurrentländer i Asien. Satsningar på infrastruktur och logistiknätverk är ägnade att minska alltjämt höga kostnader för energi och logistik. Den ökande digitaliseringen används nu för att stödja reformprocesserna. Det kan till exempel gälla effektivitetshöjande initiativ för att reducera ledtider inom handel och logistik, men även i offentliga transfereringar, skatteadministration och för ökad myndighetskoordinering av investeringsprojekt som historiskt varit svag.

Implementeringen må ha brister och ta tid men reformprocesserna börjar ge avtryck i index som mäter affärs- och investeringsklimat. I Världsbankens Governance Indicators (WBGI) har Indiens resultat avseende ekonomiska institutioner stärkts något och ligger strax över genomsnittet för tillväxt- och utvecklingsländer i Asien. Att resultaten förbättras i Världsbankens Logistics Performance Index tyder på att även satsningarna på infrastruktur och digitalisering börjar bära frukt.

Ur EKN:s kreditriskperspektiv är viktiga aspekter i affärsmiljön förutsägbarhet och kvalitet dels i regleringar som påverkar gäldenärers verksamheter, dels i landets legala och institutionella miljö som inverkar på fordringsägares ställning. För regleringsmiljön ligger Indiens resultat i WBGI strax över genomsnittet i regionen. Regleringsmiljön bedöms dock vara komplex med omfattande byråkrati i många nivåer.

Framöver väntas successiv skärpta regleringar relaterade till klimatpolitiken. Vidare saknas inte exempel på genomgripande reformer som genomdrivits med lite förvarning, såsom ogiltigförklarandet av högvalörsedlar 2016 eller retroaktiva uppskrivningar av skatter i telekomsektorn 2020.

Korruption är en annan utmaning. I Transparency Internationals Corruption Index 2022 rankas Indien på plats 85 av 180 länder, i linje med genomsnittet i regionen. För den legala miljön ligger resultaten i WBGI något över med medlet i regionen.

En viktig reform från 2016 moderniserar ramverket för insolvens och konkurs via ny lagstiftning (IBC). Fokus läggs på rekonstruktion snarare än likvidation av bolag. Lagen ska underlätta rekonstruktioner av företag, hantering av dåliga lån och stärka betalningskulturen. Ett tidsbegränsat insolvensförfarande vars utfall prövas i specialdomstolar ska leda till snabbare processer och högre återvinningar. I praktiken har processen ofta visat sig ta betydligt längre tid än vad lagen föreskriver.

Rättspraxis är under utveckling då lagstiftningen successivt genomgår justeringar. Ramverket förefaller mer gynnsamt för finansiella kreditorer än för leverantörer som till exempel inte får ingå i de kreditorkommittéer som etableras vid en insolvens. Vidare tycks regler från centralbanken ge inhemska finansiella kreditorer visst initialt försteg vid rekonstruktionsförhandlingar. En utmaning är att marknaden för nödlidande tillgångar är outvecklad, vilket försvårar tillgångsvärderingar.

EKN:s erfarenheter är att det tar lång tid att driva rättslig process, att utgången är oviss och att återvinningsgraden riskerar att bli låg - i synnerhet för utländska kreditorer eller om säkerheter saknas. Även om effekterna från reformerna är begränsade finns signaler på att återvinningsgraden i konkurser börjat öka och tidsdräkten kortas vilket tyder på en positiv trend.

Svaga och intransparenta finanser hos delstater och dess bolag försvårar riskbedömningen av sådana motparter. Ett relativt komplext och föränderligt regelverk kring utländska kapitalflöden och valuta är en annan utmaning även om liberaliseringar skett på senare år. I strävan att stimulera inhemsk tillverkningsindustri finns tecken på ökande protektionism via lokala standarder, komplicerade importbestämmelser och tulltariffer vilket kan hämma möjligheter till export och integrering i internationella leveranskedjor.

EKN:s policy

EKN klassificerar Indien i landrisklass 3 (av 0 till 7) sedan mer än två årtionden. Normal riskprövning gäller för samtliga gäldenärskategorier. Det innebär att det inte finns några på förhand givna begränsningar i garantigivningen och att affärerna bedöms på egna meriter utan särskilda krav eller villkor.

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s engagemang uppgår till 48,4 miljarder SEK varav 2,5 miljarder är garantier. I detta finns större inslag av telekom men även kraftsektor, entreprenadmaskiner och medicinteknik. Under perioden 2018–2022 ställde EKN ut garantier i drygt 200 affärer för cirka 25 exportörer till ett belopp om 3,4 miljarder SEK. Ett 100-tal SME företag svarade för 15 procent av garantivolymen.

EKN:s betalningserfarenheter är blandade. Betalningsdröjsmål är vanliga. Det är en fördel med dröjsmålsränta i kontraktet då EKN:s erfarenhet är att betalning av leverantörskrediter med låg eller ingen dröjsmålsränta tenderar att nedprioriteras. Av garantier utfärdade 2018–2022 har dröjsmål anmälts i cirka 25 procent av affärerna. Dröjsmålen varade i snitt 70–80 dagar.

Skadefrekvensen är dock låg i denna kohort. Endast 5 affärer av drygt 200 har gått till skada. I garantier utfärdade före 2018 skadereglerades drygt 588 miljoner SEK under 2018–2022. I dessa affärer har återvinningsgraden hittills varit mycket låg.