Hoppa till huvudinnehållet Hoppa till sidfoten

Landriskanalys för Elfenbenskusten

Senaste landriskanalysen för Elfenbenskusten gjordes i oktober 2023.

Politiken fortsätter att dominera riskbilden

Elfenbenskustens ekonomi befinner sig i snabb förändring sedan inbördeskriget tog slut under våren 2011. Under det senaste decenniet har BNP per capita växt med i genomsnitt fyra procent per år i reala termer, vilket är en betydande tillväxttakt jämfört med övriga afrikanska ekonomier. Det har bidragit till förhållandevis stabila statsfinanser.

Därutöver är Elfenbenskusten medlem i västafrikanska CFA-franczonen (WAEMU) i vilken valutan är knuten till euron och garanterad av Frankrike. Valutazonen främjar makroekonomisk stabilitet i form av låg inflation, relativt små valutakursrörelser och minskad transfereringsrisk inom zonen såväl som mot hårdvalutor.

WAEMU ger även staten möjligheten att låna i CFA på den regionala kapitalmarknaden, vilket innebär lägre refinansieringsrisk jämfört med om endast den inhemska marknaden hade varit tillgänglig. Tillväxten är till stor del naturresursdriven i form av jordbruk, guld och olja även om en begynnande livsmedels- och textilindustri också bidrar.

Klimatförändringar har bäring på landrisken på grund av den stora jordbrukssektorn och den låga inkomstnivån. Elfenbenskusten är särskilt utsatt för stormar och torka. Därutöver är olje- och gasindustrin viktig för att upprätthålla en hög tillväxttakt, vilket innebär viss omställningsrisk.

Elfenbenskusten är en högkostnadsproducent av olja/gas och därmed extra känslig för långsiktig minskning i den globala efterfrågan. Vidare är den natursresursbaserade ekonomin känslig för fluktuationer i världsmarknadspriserna på framför allt kakao, kaffe och olja. Kakao utgör nära 40 procent av landets export. 

Elfenbenskustens inrikespolitik fortsätter att dominera riskbilden. Landets nutida historia har kantats av politiska konflikter med dödlig utgång och landet förblir splittrat. Inbördeskrigen 2000-2007 och 2010-2011 slog hårt mot ekonomin och ledde till flera statliga betalningsinställelser, senast 2011. Omfattande militäruppror inträffade både 2014 och 2017.

President Alassane Ouattara styr Elfenbenskusten sedan 2010 och är därmed inne på sin tredje mandatperiod, vilket är kontroversiellt eftersom konstitutionen endast tillåter två mandatperioder. Ouattara avsåg först inte att kandidera för en tredje mandatperiod i valet 2020, men ändrade sig efter att den tilltänkte efterträdaren Gon Coulibaly hastigt avled i augusti 2020.

Fortsatt motståndskraft i ekonomin 

Ekonomin fortsätter att återhämta sig efter pandemin i snabb takt. Under de två senaste åren har ekonomin växt med i genomsnitt nära sju procent per år, vilket innebär att Elfenbenskusten är en av de snabbast växande ekonomierna på kontinenten. Även under de kommande två åren väntas ekonomin växa med i genomsnitt 6-7 procent per år.

Stabila priser på guld och kakao har gett stöd i tillväxten under krisåren och kommer fortsätta att bidra positivt framöver. Inflationen har börjat sjunka tillbaka efter att ha toppat på över fem procent 2022. Medlemskapet i WAEMU bidrar till att bromsa prisuppgångarna. Under de kommande två åren väntas inflationen återigen understiga två procent, det vill säga, en mycket låg notering i ett afrikanskt perspektiv.

Även statsfinanserna väntas förbättras under de kommande två åren, framför allt tack vare stark tillväxt och sjunkande budgetunderskott. Enligt IMF:s senaste prognoser kommer offentlig skuld att toppa på 63 procent av BNP under 2023 för att därefter långsamt sjunka under 60 procent.

Kostnaden för den offentliga skulden är fortsatt moderat. Offentliga räntekostnader motsvarar drygt 16 procent av intäkterna, att jämföra med cirka 60 procent för grannlandet Ghana. Låga offentliga intäkter utgör alltjämt en svaghet i statsfinanserna, liksom stor offentlig utlandsskuld i relation till landets valutareserv.

De gemensamma valutareserverna inom WAEMU motsvarar drygt fyra månaders importtäckning, vilket är en försvagning jämfört med föregående år. Under 2023 valde Elfenbenskusten att ansöka om ett IMF-program värt 3,5 miljarder USD över tre år, vilket ses som positivt för kreditvärdigheten. Syftet med programmet är att reducera budgetunderskottet till tre procent av BNP, vilket är det maximalt tillåtna underskottet för länder inom WAEMU.

Höjda skatter och förbättrad skatteadministration skall bidra till minskade underskott. Under 2023 har riskmarginalerna på landets utestående eurobonds ytterligare sjunkit tillbaka och börjar närma sig 400 baspunkter. Därmed har Elfenbenskusten möjligheten att låna på de internationella kapitalmarknaderna till liknande ränta som före pandemin. Tack vare den positiva utvecklingen uppgraderade EKN Elfenbenskusten till landriskklass 5 i oktober 2022.

Inrikespolitiken fortsätter att utgöra det stora orosmolnet i landrisken, särskilt med tanke på presidentvalet 2025 och de senaste årens statskupper i Västafrika. De underliggande politiska konfliktströmmarna finns kvar i landet samtidigt som alltjämt låg BNP/capita och utbredd fattigdom som helhet bidrar till riskerna för social oro.

Utbredd fattigdom är en av huvudanledningarna bakom de statskupper som har ägt rum i Guinea, Burkina Faso, Mali, Chad, Niger och Gabon. Grogrund för ett liknande scenario finns därmed även i Elfenbenskusten, särskilt om Ouattara går för långt i sina försök att säkra makten för regeringspartiet RHDP.

Huvudscenariot är emellertid att Elfenbenskusten kommer att förbli någorlunda stabilt under de kommande 3-5 åren. Flera faktorer bidrar till det. Jämfört med för tio år sedan har de politiska motsättningarna inom landet minskat, institutionerna är starkare och huvudantagonisterna under kriget är på väg ut ur politiken.

Ouattara (80) kommer troligtvis inte att ställa upp i presidentvalet 2025 på grund av ålder och på grund av att det skulle vara presidentens fjärde mandatperiod. Nuvarande premiärminister Patrick Achi ser mer och mer ut som en trolig efterträdare. 

Gbagbo (77) har tappat i politiskt inflytande under de senaste åren, dels genom försoningsinitiativ och dels genom en allians mellan RHDP och Gbagbos tidigare parti FPI. I början av augusti 2023 gick den tredje huvudfiguren i inbördeskrigen, Bédié, bort vid 89-års ålder. Lokalvalen, som hölls i september 2023, gick lugnt till och innebar en stor seger för RHDP som vann i 25 av 31 regioner.

Jämfört med Burkina Faso och Mali, där statskupperna i stor utsträckning drevs av det allt sämre säkerhetsläget, är säkerhetssituationen också betydligt bättre i Elfenbenskusten. Visserligen har hotet från islamistiska grupper ökat i norra delen av landet, men hittills har attackerna varit relativt få och småskaliga.

Regeringen har ökat sin militära närvaro i norra delarna av landet och satsar resurser på att stärka tillgången på mat i de utsatta områdena. Elfenbenskusten har därutöver betydande finansiellt och militärt stöd från Frankrike och USA, som ogärna vill se en liknade utveckling som i Sahel.

Affärsmiljön

Stark tillväxt, låg inflation och stabil valuta skapar grundförutsättningar för ett förhållandevis gynnsamt affärsklimat i Elfenbenskusten. Hög tillväxt är central för landets stabilitet, vilket gör att regeringens politik är relativt företagsvänlig. Omfattande byråkrati och ett komplicerat skattesystem utgör svagheter.

Korruptionsnivån är fortsatt hög – Elfenbenskusten rankas på plats 99 av 180 i Transparency Internationals korruptionsindex 2022, d.v.s. avsevärt sämre än exempelvis Ghana och Senegal som återfinns på plats 72. Den höga korruptionsnivån påverkar det juridiska systemet som i allmänhet är svagt. Att driva rättsfall och konkursförfaranden kan därmed vara tidskrävande och utgången är oförutsägbar. 

EKN:s policy

EKN klassar Elfenbenskusten i landriskklass 5 och tillämpar normal riskprövning för statsrisker, banker och företag. Därmed finns inga på förhand definierade krav i landpolicyn vad gäller garantigivning till dessa köparkategorier. Liksom i de flesta andra afrikanska länderna är EKN stängt för övriga offentliga risker. I affärer med den typen av köpare krävs remburs, bankgaranti eller statsgaranti. 

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s engagemang utgörs i huvudsak av statsrisker i form av ett bussprojekt och ett vattenreningsprojekt. Utöver vattenrening och transport har EKN engagemang inom gruvsektorn, pappersindustrin samt telekomindustrin.

Betalningserfarenheten är generellt sett god. Aktuella dröjsmål och aktuell fordran avser affärer med privata köpare inom transportindustrin. Betalningserfarenheten inom övriga OECD fortsätter att vara god enligt den senaste inrapporteringen från andra exportkreditinstitut.